Reflektion över debattartikel, Alltför många barn får ADHD-mediciner för lättvindigt, i GP:

Skenande psykisk ohälsa eller sjukvårdens misstag att inte ta reda på orsak till barnets symptombild ?

Psykisk ohälsa har ökat med 1000 procent hos flickor, enligt artikeln och man uppger att det i dag medicineras 7 0000 barn och unga med ADHD-medicin!

Sjukvårdens behandlings strategi nu för tiden är, enligt artikelförfattarna, läkemedel i ”första linjen” – något som, för mig, skvallrar om massiv okunskap inom dagens medicinstyrda sjukvård!

Barnets sviktande uppmärksamhet, koncentrationssvårigheter och överaktivitet skvallrar om avvikande balans i nervsystem inklusive hjärna vilket, i sin tur, skvallrar om avvikande balans i barnets tarmflora, så kallad dysbios, på grund av gifter och brister. Det bör påpekas att även det är vetenskapliga kunskaper precis som de andra tre kunskaperna – stress, psykosocial belastning och psykiska trauman – som de nämner i debattartikeln. De två sistnämnda leder ju, i sig, till det de nämner först, således till mer eller mindre stress.

Dysbios stör balansen i nervsystem inklusive hjärna. Avvikande balans i nervsystem inklusive hjärna utvecklar, i sin tur, avvikande beteenden. I artikeln talar man om Neuro Developmental Disorders – förkortas möjligen NDD … vilket står för utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser eller diversity, således olikheter, enligt artikeln.

Passus om diagnoskriterier och diagnostisering

I USA följer de, om jag förstått saken rätt, oftast diagnoskriterier enligt ICD-10. Socialstyrelsen skriver att det primära syftet med sjukdomsklassifikationen ICD (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems), är att möjliggöra klassificering och statistisk beskrivning av sjukdomar och andra hälsoproblem som är orsak till människors död eller kontakter med hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen skriver vidare att ”För klinisk diagnostik inom psykiatri används huvudsakligen DSM, som i många fall ger möjlighet till mer preciserade bedömningar av enskilda patienter. Man behöver dock notera skillnaden mellan att ställa en diagnos och att koda en diagnos. Socialstyrelsen bestämmer inte om eventuell användning av DSM i klinisk verksamhet.”

Enligt mig bör man se barnets symptombild – den vi lärt oss, via läkemedelsindustrins hårda styrning och utbildning av sjukvården sätta namn i form av diagnoser på – som ett hälsoproblem under tiden som man utreder och behandlar med utbildning/information om barnets speciella behov av bemötande vad gäller bland annat kompensation och stimulering.

OM det vore fel på dessa barns hjärnor

OM det vore fel på dessa barns hjärnor – som begreppet NPF (Neuro Psykiatrisk Funktionsnedsättning) står för – skulle det inte gå att förändra dessa barns avvikande beteenden i vissa av livets dagliga aktiviteter (ADL) och livets dagliga relationer (RDL) inom loppet av några veckor till månader med hjälp av daglig och anpassad kompensation och daglig och anpassad stimulering – vilket det de facto gör när den är individuellt anpassad (se nedan) utifrån bedömning!

Barnets avvikande beteenden i vissa av livets dagliga aktiviteter och relationer

I många fall kan man se det som en omognad, vilket nämns i artikeln, men även ord som för hårt hållen alternativt beskyddande föräldrar, föräldrar som inte uppfostrat sitt barn mm. kan förekomma när personal försöker bedöma varför barnet inte har utvecklat sig som andra barn gör.

Barnets avvikande utveckling beror dock oftast på en avvikande balans i barnets tarmflora, så kallad dysbios, vilket i sin tur utvecklar avvikande balans i barnets nervsystem inklusive hjärna vilket, i sin tur, utvecklar avvikande fysiska och/eller psykiska beteenden.

Anpassad pedagogik

I artikeln nämner man även anpassad pedagogik. Anpassad pedagogik handlar inte allt för sällan om ovan nämnda anpassad kompensation – och även även viss anpassad stimulering. Anpassningar skall vara individuellt anpassade utefter barnets dolda funktionshinder inom området känsel – vilka i sig leder till utveckling av vad man i artikeln benämner utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser. Dessa utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser kan således oftast balanseras upp inom loppet av 3 till 7 månader med hjälp av insatta åtgärder som kompensation och stimulering!

Risk- och orsaksfaktorer

Risk- och orsaksfaktorer är helt enkelt de gifter och brister som vi dagligen utsätter barnet för. Enbart mjöl-, mjölk- och sockerprodukter kan ju, i sig, i en redan obalanserad kropp (tarm- och nervsystem) utveckla en kropp som är i ständig stress på grund av att kroppen försöker rensa ut alla gifter som tillförs den. Jämför med en kropp som blivit utsatt för för mycket alkohol. Vi är alla olika. en del berörs inte av två stora glas medan andra kan bli sjuka i någon dag eller två osv.

Nämnda åtgärder, i artikeln och i denna reflektion, ska definitivt ges högsta prioritet och ingå i första linjens behandling eftersom barn föds med behov av bra mat – där barnets speciella behov måste tillgodoses – liksom bra näring och roliga rörelseaktiviteter. Barn föds oftast inte med speciellt behov av mediciner. Barns positiva utveckling sker genom God Vård där man tar hänsyn till barnets speciella behov av bemötande – vilket gav strålande behandlingsresultat mellan 1985 till 1998. Den skenande ohälsan växer i takt med onyttigt levnadsstil i samhället.

https://www.gp.se/debatt/alltf%C3%B6r-m%C3%A5nga-barn-f%C3%A5r-adhd-mediciner-f%C3%B6r-l%C3%A4ttvindigt-1.90256980