Etikettarkiv: Speciella behov av stimulering

ADHD-diagnos och ADHD-medicinering har ökat markant …

Reflektion över debattartikel, Alltför många barn får ADHD-mediciner för lättvindigt, i GP:

Skenande psykisk ohälsa eller sjukvårdens misstag att inte ta reda på orsak till barnets symptombild ?

Psykisk ohälsa har ökat med 1000 procent hos flickor, enligt artikeln och man uppger att det i dag medicineras 7 0000 barn och unga med ADHD-medicin!

Sjukvårdens behandlings strategi nu för tiden är, enligt artikelförfattarna, läkemedel i ”första linjen” – något som, för mig, skvallrar om massiv okunskap inom dagens medicinstyrda sjukvård!

Barnets sviktande uppmärksamhet, koncentrationssvårigheter och överaktivitet skvallrar om avvikande balans i nervsystem inklusive hjärna vilket, i sin tur, skvallrar om avvikande balans i barnets tarmflora, så kallad dysbios, på grund av gifter och brister. Det bör påpekas att även det är vetenskapliga kunskaper precis som de andra tre kunskaperna – stress, psykosocial belastning och psykiska trauman – som de nämner i debattartikeln. De två sistnämnda leder ju, i sig, till det de nämner först, således till mer eller mindre stress.

Dysbios stör balansen i nervsystem inklusive hjärna. Avvikande balans i nervsystem inklusive hjärna utvecklar, i sin tur, avvikande beteenden. I artikeln talar man om Neuro Developmental Disorders – förkortas möjligen NDD … vilket står för utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser eller diversity, således olikheter, enligt artikeln.

Passus om diagnoskriterier och diagnostisering

I USA följer de, om jag förstått saken rätt, oftast diagnoskriterier enligt ICD-10. Socialstyrelsen skriver att det primära syftet med sjukdomsklassifikationen ICD (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems), är att möjliggöra klassificering och statistisk beskrivning av sjukdomar och andra hälsoproblem som är orsak till människors död eller kontakter med hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen skriver vidare att ”För klinisk diagnostik inom psykiatri används huvudsakligen DSM, som i många fall ger möjlighet till mer preciserade bedömningar av enskilda patienter. Man behöver dock notera skillnaden mellan att ställa en diagnos och att koda en diagnos. Socialstyrelsen bestämmer inte om eventuell användning av DSM i klinisk verksamhet.”

Enligt mig bör man se barnets symptombild – den vi lärt oss, via läkemedelsindustrins hårda styrning och utbildning av sjukvården sätta namn i form av diagnoser på – som ett hälsoproblem under tiden som man utreder och behandlar med utbildning/information om barnets speciella behov av bemötande vad gäller bland annat kompensation och stimulering.

OM det vore fel på dessa barns hjärnor

OM det vore fel på dessa barns hjärnor – som begreppet NPF (Neuro Psykiatrisk Funktionsnedsättning) står för – skulle det inte gå att förändra dessa barns avvikande beteenden i vissa av livets dagliga aktiviteter (ADL) och livets dagliga relationer (RDL) inom loppet av några veckor till månader med hjälp av daglig och anpassad kompensation och daglig och anpassad stimulering – vilket det de facto gör när den är individuellt anpassad (se nedan) utifrån bedömning!

Barnets avvikande beteenden i vissa av livets dagliga aktiviteter och relationer

I många fall kan man se det som en omognad, vilket nämns i artikeln, men även ord som för hårt hållen alternativt beskyddande föräldrar, föräldrar som inte uppfostrat sitt barn mm. kan förekomma när personal försöker bedöma varför barnet inte har utvecklat sig som andra barn gör.

Barnets avvikande utveckling beror dock oftast på en avvikande balans i barnets tarmflora, så kallad dysbios, vilket i sin tur utvecklar avvikande balans i barnets nervsystem inklusive hjärna vilket, i sin tur, utvecklar avvikande fysiska och/eller psykiska beteenden.

Anpassad pedagogik

I artikeln nämner man även anpassad pedagogik. Anpassad pedagogik handlar inte allt för sällan om ovan nämnda anpassad kompensation – och även även viss anpassad stimulering. Anpassningar skall vara individuellt anpassade utefter barnets dolda funktionshinder inom området känsel – vilka i sig leder till utveckling av vad man i artikeln benämner utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser. Dessa utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser kan således oftast balanseras upp inom loppet av 3 till 7 månader med hjälp av insatta åtgärder som kompensation och stimulering!

Risk- och orsaksfaktorer

Risk- och orsaksfaktorer är helt enkelt de gifter och brister som vi dagligen utsätter barnet för. Enbart mjöl-, mjölk- och sockerprodukter kan ju, i sig, i en redan obalanserad kropp (tarm- och nervsystem) utveckla en kropp som är i ständig stress på grund av att kroppen försöker rensa ut alla gifter som tillförs den. Jämför med en kropp som blivit utsatt för för mycket alkohol. Vi är alla olika. en del berörs inte av två stora glas medan andra kan bli sjuka i någon dag eller två osv.

Nämnda åtgärder, i artikeln och i denna reflektion, ska definitivt ges högsta prioritet och ingå i första linjens behandling eftersom barn föds med behov av bra mat – där barnets speciella behov måste tillgodoses – liksom bra näring och roliga rörelseaktiviteter. Barn föds oftast inte med speciellt behov av mediciner. Barns positiva utveckling sker genom God Vård där man tar hänsyn till barnets speciella behov av bemötande – vilket gav strålande behandlingsresultat mellan 1985 till 1998. Den skenande ohälsan växer i takt med onyttigt levnadsstil i samhället.

 

https://www.gp.se/debatt/alltf%C3%B6r-m%C3%A5nga-barn-f%C3%A5r-adhd-mediciner-f%C3%B6r-l%C3%A4ttvindigt-1.90256980

Barns och pedagogers speciella behov …

Mitt svar till Peter Santesson, Expressen är:

Barns och pedagogers speciella behov tillgodoses ej av sjukvården idag! De behöver handledning om speciellt behov av bemötande vad gäller kompensation och stimulering via ansvariga sjukvårdsenheter!

Sjukvården tar ej sitt ansvar – Sjukvården har delegerat ansvaret till specialpedagoger Denna ”överlämning” skedde 199671997, något år efter att Christoffer Gillberg bildatr sina Neuropsykiatriska Team som numera verkar ha gått i stöpet.

Specialpedagoger har svårigheter bedöma barns speciella behov av kompensation & stimulering av barnets dolda funktionshinder utifrån ett sensomotoriskt perspektiv – det handlar om barnets sensoriska förmågor inklusive motoriska förmågor och VARFÖR inte barnet kan göra som andra barn gör samt om HUR man kan kompensera det/de dolda funktionshindret & stimulera till positiv utveckling.

INGEN begär att pedagoger ska arbeta fram ett gott beteende mm hos ett barn utan avvikande syn eller avvikande hörsel. Dessa särskilda åtgärder, således barnets speciella behov av bemötande i form av kompensation av dolt funktionshinder, handhas av där för specialutbildad optiker, optimitrist och/eller synpedaog samt vice versa för avvikande hörsel.

Likadant måste vi inse att det är för barn som inte kan göra som andra barn gör i livets dagliga aktiviteter & relationer. Deras dolda funktionshinder i form av överkänslighet och underkänslighet MÅSTE beaktas och bemötas utifrån en likartad specialbedömning som barn med avvikande syn och hörsel får. DET ÄR sjukvårdens förbaskade ansvar!

Man kan inte stoppa i barnen några piller och tro att det ser, hör eller känner bättre & sedan tro att de kan koncentrera sig bättre på det de inte ser, det de inte hör, det de inte känner!!

Tänk om vi gjorde lika dant med de barn som behöver särskilda åtgärder vad gäller syn & hörsel:
Förbisåg deras speciella behov och ställde krav på skolan att ”fixa resten själv”!?
Skulle pedagogerna då kunna bedöma och prova ut hjälpmedel som kompenserar dessa barns avvikande syn/hörsel !? Naturligtvis inte!

Först då bedömning av barnet & dess speciella behov av bemötande framkommit ger vi barnet möjligheter lyckas och pedagogerna möjlighet lyckas med vad skolan ska lära barnen.

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/varfor-ger-inte-skolan-mer-hjalp/