Motoriska svårigheter och funktionsnedsättningar rekommenderas, av BHV, att sändas vidare till fysioterapeut!

Jag finner ”Samlingssida för artiklar om barns motoriska förmågor 0-5 år. Beskrivningar av typisk motorisk utveckling och avvikande motoriskt utförande. Hur man kan undersöka den motoriska förmågan och upptäcka utvecklingsavvikelser.” när jag googlar på DCD …

Jag har här tagit mig friheten att kommentera/reflektera över ”Rikshandbokens rekommendationer för BHV” (Rekommendationerna har markerats inom ”citattecken”) vad gäller barns och ungas motoriska utveckling – i första hand med tanke på barns och ungas utveckling av avvikande fysiska (motoriska) och psykiska beteenden, utanförskap, skolk och psykisk ohälsa.

Häpnadsväckande rekommendationer från BHV

Jag anser att rikshandbokens rekommendationer, vad gäller hänvisning till sjukgymnast/fysioterapeut för utredning/konsultation är helt häpnadsväckande fantastisk – detta eftersom de har skippat konsultation via arbetsterapeut och logoped helt och hållet! Lite makabert eftersom motoriska svårigheter drabbar barnets förmåga att delta i livets dagliga aktiviteter och relationer helt eller delvis!

Även en optometrist bör rekommenderas vid vissa synsvårigheter som kan bero på ögonmotoriska svårigheter – och vid andra svårigheter, som att differentiera/urskilja olika ljud, bör exempelvis en Tomatismetoden eller en terapeut som arbetar med Auditiv ljudstimulering rekommenderas!

Med anledning av att vi inom svensk sjukvård ska följa patientlagen och Barnkonventionen och barns rätt till hälsa bör inte nämnda professioner undanhållas dessa barn med föräldrar.

Jag vill även tillägga att det nu finns behandlingsmetoder för barn med bland annat DCD (Developmental coordination disorder), och andra motoriska beteendeavvikelser, som visat positiva resultat – du finner dem här på min hemsida.

Developmental coordination disorder (DCD)

”Developmental coordination disorder (DCD) är ett kroniskt tillstånd som karaktäriseras av en bristande motorisk förmåga (45). DCD beskriver barn som inte har den motoriska förmågan att klara av de krav som det dagliga livet ställer (31,45), och barnen beskrivs ofta som klumpiga. De rör sig okoordinerat, för långsamt eller för snabbt när motoriska aktiviteter ska utföras. Jämfört med jämnåriga tar det lång tid för barnet att lära sig nya motoriska vardagsaktiviteter. De motoriska svårigheterna kan inte förklaras utifrån någon medicinsk åkomma.”

* Min kommentar: jag anser inte att man bör fastställa att DCD är ett kroniskt tillstånd så länge man inte försökt åtgärda barnets problematik med hjälp av daglig och anpassad:

– stimulering via kost med kosttillskott och rörelse

– kompensation av de dolda funktionshinder som barnet troligen bär på

Åtgärden ska ha provats i minst 3, helst 6, månader innan man fastställer att det är DCD eftersom den troliga bakgrundsorsaken till barnets avvikande utveckling av fysiska/motoriska och psykiska beteenden lika väl kan bero på en obalans, dysbios, i barnets tarmflora – något som även påverkar balansen i barnets nervsystem inklusive hjärna. De motoriska svårigheterna kan således, i dessa fall där barnet kan balanseras upp, förklaras utifrån en form av medicinsk åkomma: obalans i tarmfloran, så kallad dysbios.

”Ungefär 5-6 procent av alla barn anses ha DCD, vilket motsvarar ungefär ett barn i varje skolklass (31,45). Det är vanligare hos pojkar än hos flickor (31) och pojkar med DCD verkar i högre grad påverkas negativt (46). Barn med DCD visar ofta nedsatt tilltro till sin motoriska förmåga och till sin förmåga att skapa kompisrelationer jämfört med jämnåriga (46). Bristande grovmotorisk förmåga utgör också en stark och oberoende riskfaktor för mobbning i barndomen, oavsett kön och diagnos (47).”

* Min kommentarer: ”Barn med DCD visar ofta nedsatt tilltro till sin motoriska förmåga och till sin förmåga att skapa kompisrelationer jämfört med jämnåriga” – ja, barnets erfarenheter har ju fått barnet att inse att det inte kan göra som andra barn gör.

”Bristande grovmotorisk förmåga utgör också en stark och oberoende riskfaktor för mobbning i barndomen, oavsett kön och diagnos” – ja, barnet känner in sin oförmåga och märker att det inte kan göra som andra gör och med anledning av detta väljs inte detta barn in i gruppen/gemenskapen på ett lika självklart sätt som andra barn gör.

”Idag vet vi att de svårigheter som barn med DCD visar kvarstår upp till vuxen ålder (20, 31, 35, 48–50). Forskning visar att barn med DCD ofta hamnar i en negativ cirkel som börjar med en bristande motorisk förmåga under förskoleåldern som senare utvecklas till svårigheter i vardagsaktiviteter, svårigheter med skolarbetet, bristande kompisrelationer, bristande självförtroende och psykisk ohälsa senare i livet (20, 31, 35, 51).”

* Mina kommentarer: de svårigheter som barn med DCD visar behöver nödvändigtvis inte kvarstå upp till vuxen ålder OM/NÄR kunskaperna om det nya perspektivet – utifrån kunskaperna om området känsel och dess känslighet för en störning/obalans i tarmflora och nervsystem – tas in i sjukvårdens värld.

”Forskning visar att barn med DCD ofta hamnar i en negativ cirkel som börjar med en bristande motorisk förmåga under förskoleåldern som senare utvecklas till svårigheter i vardagsaktiviteter, svårigheter med skolarbetet, bristande kompisrelationer, bristande självförtroende och psykisk ohälsa senare i livet.”

* Min kommentar: Ja, eftersom barnets avvikande förmåga att känna in och automatisera i aktivitet och relation brister i vissa sammanhang pga en avvikande balans i barnets tarmflora och nervsystem får barnet, helt naturligt, svårigheter göra som andra barn och unga gör i vissa av livets dagliga aktiviteter och relationer – och det påverkar, naturligtvis, barnets självförtroende och psykiska hälsa negativt.

Det är med anledning av detta vi måste kunna ta in ett helt nytt perspektiv i vår bedömning: barnets känslighet för stimuli via de tre huvudaktörerna berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet men även känslighet för stimuli via de fyra medaktörerna, ljus, ljud, lukt och smak, måste beaktas när vi kartlägger barnets speciella behov av bemötande!

”Samsjukligheten mellan DCD och ADHD är vanlig. Ungefär hälften av barnen med DCD har ADHD och tvärtom (52–54). Kombinationen av DCD och ADHD ger en ökad risk för svårigheter med skolarbetet (51) och bristande psykosocial funktion som vuxna (48,50,51,55). För att förebygga detta är tidig identifikation av barn med DCD viktigt (55).”

* Min kommentar: man kan inte fastslå att det är en samsjuklighet eftersom varken DCD eller ADHD kan konstateras vara sjukdomar så länge de går att balansera upp dessa symptom genom stimulering och kompensation – självklart får barn och unga med avvikande känsel allt från små till stora svårigheter i skolarbete och relation/psykosocial funktion så länge de inte får samma rättigheter till daglig och anpassad stimulering och kompensation som barn och unga med avvikande syn och avvikande hörsel idag har. Utan känsel fungerar vi inte – men det kan vi göra utan syn och hörsel!

Remittera till fysioterapeut

* Min kommentar: glöm inte remittera till de professioner som är specialiserade inom andra områden som berör barnets förmåga delta i livets dagliga aktiviteter och relationer – eftersom nedsatt motorisk förmåga kan påverka;

–                         finmotorik/arm, hand och fingrar, koppla således in arbetsterapeut

–                         munmotorik, koppla således in logoped

–                         ögonmotorik, koppla således in optometrist

–                         öronmotorik, koppla således in Tomatiskonsult alternativt terapeut som arbetar med Auditiv ljudstimulering

”Om barnet visar avvikelser som beskrivs under typisk motorisk utveckling vid upprepade bedömningar. Till exempel:

• asymmetri
• instabilitet
• skakighet
• spänt rörelsemönster
• är rörelsefattig”

* Min kommentar: samtliga nämnda punkter riskerar utvecklas vid avvikande känsel, avvikande balans i nervsystem och tarmflora.

Andra orsaker till remiss till fysioterapeut kan vara:

• ”barn med oklar utvecklingsförsening och/eller avvikande motorisk förmåga.”

* Min kommentar: oklar utvecklingsförsening och/eller avvikande motorisk förmåga kan, med största sannolikhet, bero på avvikande tarmflora/nervsystem – vilket utvecklar en avvikande känsel och avvikande utveckling av fysiska och psykiska beteenden

Undersöka motorisk förmåga hos barn

”Rekommendationer för hur du kan gå tillväga när du ska undersöka ett barns motoriska förmåga. Förslag på testmaterial och förutsättningar som gynnar undersökningen.

När målet är att upptäcka barn i tid kan du inte enbart observera hur långt barnet har kommit i sin utveckling. Du måste även observera hur barnet utför sina rörelser (44,67,68). Genom att observera både hur långt barnet har kommit i sin utveckling och med vilken kvalitet barnet rör sig, ökar sannolikheten för tidig upptäckt som igen möjliggör tidigt insatta åtgärder (8,11,25-28).”

* Min kommentar: Du bör, på ett mycket tidigt stadium, utifrån ett helt nytt perspektiv, känselbeteenden, lära dig tolka de eventuella fysiska och psykiska beteendeavvikelser jämfört med barn i samma ålder som utvecklas vid en över- eller underkänslighet för stimuli

Generella rekommendationer

* Min kommentar: de Generella rekommendationerna på sidan är goda och kan, i stort sett, följas enligt vad de anger/skriver på sidan.

Motoriska svårigheter och funktionsnedsättningar

”Vilka motoriska svårigheter som kan vara tecken på funktionsnedsättning och när du ska remittera vidare till fysioterapeut.”

* Min kommentar: här bortser de, redan inom BHV och på BVC, således från de professioner som arbetar specifikt med motorik som ex. arbetsterapeut, logoped och optometrist samt Tomatispedagog och andra terapeut som arbetar med auditiv ljudstimulering.

Avvikande motoriskt utförande 18 månader – 5,5 år

”Modell för hur du hittar mer diskreta motoriska problem i åldern 18 månader till 5,5 år. För att identifiera dessa bör du även observera barnets koordination och koncentrationsförmåga.

Vid 18 månader har barnet uppnått sina basfunktioner som att sitta, stå och gå.”

* Min kommentar: mer konstitutionell/ärftligt betingad motorisk problematik bör vara diagnostiserad – där man har uteslutit en avvikande känsel pga avvikande balans i nervsystem och tarmflora. Basfunktioner som att sitta, stå och gå är beroende av en god förmåga att känna in stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet – avvikande förmåga att känna in dessa stimuli utvecklas vid en avvikande balans i nervsystemet som, i sin tur, utvecklas vid en avvikande balans i tarmfloran. Balansen kan påverkas med hjälp av en anpassad kost med kosttillskott som gynnar balansen i tarmflora och nervsystem inklusive hjärna.

”Nu är det mer diskreta motoriska problem som måste hittas, till exempel minimal CP och DCD. För att öka sannolikheten för att identifiera barn med dessa svårigheter bör du i tillägg till att observera barnets motoriska förmåga även observera barnets koordination och koncentrationsförmåga.”

* Mina kommentarer: barnets förmåga till;

– koordination är avhängigt av barnets känslighet för stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet

– koncentration är beroende av barnets känslighet för stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet men även känslighet för stimuli via ljud, ljus, lukt och smak påverkar barnets förmåga till koncentration.

Modell för att bedöma koordination och koncentration

”Genom att komplettera den motoriska undersökningen med en bedömning av barnets koordination och koncentrationsförmåga under aktivitet möjliggörs en tidig identifikation av barn med koordination och/eller uppmärksamhetssvårigheter.”

* Min kommentar: här är intervjufrågor av barnets förmåga delta i livets dagliga aktiviteter och relationer utmärkt underlag i kombination med Finmotoriskt utvecklingsstatus och/eller Bruininks Oseretsky Test of Motor Proficiency

Koordination

* Min kommentar: samtliga nämnda punkter här inunder är förmågor som är avhängiga av barnets förmåga kunna känna in stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet – där en över- och/eller underkänslighet för stimuli avspeglar sig i form av avvikande fysiska och psykiska beteenden, så kallade känselbeteenden

”Barnet:

• Utför exakta viljemässiga rörelser med rätt anpassad kraft.
• Stabiliserar sin kropp i olika lägen.
• Visar god uppfattning av kroppens läge i rummet.
• Anpassar sina rörelser med hjälp av synen.
• Anpassar sitt rörelsetempo till sin egen förmåga och situationens krav.”

* Min kommentar: barnets förmåga att utföra exakta viljemässiga rörelser med rätt anpassad kraft och att stabilisera sin kropp i olika lägen är beroende av en god förmåga känna in stimuli via de tre huvudaktörerna inom området känsel (berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet). Barnets förmåga att visa god uppfattning av kroppens läge i rummet är avhängigt av en god förmåga känna in stimuli via de tre huvudaktörerna (liksom även planering på papperet är beroende av). Att anpassa sina rörelser är, till stor del, ej avhängigt av synen (i så fall skulle blinda barn ej kunna anpassa sina rörelser) och likaså är en god förmåga att kunna anpassa rörelsetempo till sin egen förmåga och situationens krav beroende av en god förmåga känna in stimuli – således av en god balans i nervsystem och tarmflora.

Koncentration

* Min kommentar: förmåga till koncentration är avhängigt av vilken känslighet för stimuli barnet har via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet men även stimuli via ljus, ljud, lukt och smak påverkar förmåga till koncentration. Barnets känslighet måste bedömas för att kunna kartlägga barnets speciella behov av bemötande vad gäller daglig och anpassad stimulering samt kompensation

”Barnet:

• Är uppmärksam på sin omgivning, men kan samtidigt rikta sitt intresse mot undersökaren.
• Låter sig inte störas av egna impulser eller ovidkommande intryck.
• Visar tydligt intresse och genomför testuppgifterna.
• Uppfattar när nästa uppgift erbjuds.

Bristande koordinationsförmåga och (påtagligt) bristande uppmärksamhets- och koncentrationsförmåga bör utredas närmare.

Förankra alltid det du observerar hos föräldrarna. Resultaten från din undersökning måste ställas i relation till föräldrarnas och förskolepersonalens observation och bedömning av barnet (76).”

* Min kommentar: av vikt är att vi börjar förankra kunskaperna utifrån det nya perspektivet, avvikande känsel, och att avvikande känsel, likt avvikande syn och hörsel, kan vara ett av de bakomliggande orsakerna till att barnet utvecklat avvikande fysiska/motoriska och psykiska beteenden som ex. bristande koordinations- och koncentrationsförmåga – lägg fram förklaringsmodellen till avvikande känsel och att det kan finnas möjligheter till en positiv utveckling med hjälp av daglig och anpassad stimulering genom en livsstilsförändring, och att detta är något de kan beakta om de vill, eller inte vill, prova på.

Vad är motorik?

”Den motoriska förmågans betydelse för barnets motoriska och kognitiva utveckling, samt betydelsen av att tidigt upptäcka motoriska svårigheter och tips om vidare läsning.

Motorik är för många synonymt med rörelse, men för barnet är motorik så mycket mer. Motoriken är det lilla barnets redskap som gör det möjligt att utforska, undersöka och interagera med sin omvärld. Genom sina rörelser undersöker barnet sin omgivning på ett systematiskt sätt, vilket ger kunskap och en referensram som ligger till grund för hur barnet planerar och handlar i liknande situationer i framtiden (1).

Varje ny färdighet blir alltså ett nytt medel för barnet att lära sig och göra nya upptäckter (2). Barnets motoriska förmåga blir därmed en viktig förutsättning för lärandet (3,4).

Tidigare betraktade man barnets motoriska, perceptuella, kognitiva och emotionella förmågor som enskilda förmågor. Nu vet man att det är ett ömsesidigt förhållande där alla områden är beroende av och påverkar varandra.

Barnets perceptuella och motoriska erfarenheter påverkar den generella utvecklingen i hög grad (3,5). Till exempel när barnet hittar ett spännande föremål kan det vrida och vända på det med sina händer (rörelser) och få information via sina sinnen (lukt, känsel, syn, hörsel och balansorgan).

Samtidigt registreras viktig information om rörelserna, föremålet och omgivningen. De motorisk perceptuella erfarenheterna som barnet gör under de första åren är mycket viktiga för barnets fortsatta utveckling (4).”

* Min kommentar: ”Tidigare betraktade man barnets motoriska, perceptuella, kognitiva och emotionella förmågor som enskilda förmågor. Nu vet man att det är ett ömsesidigt förhållande där alla områden är beroende av och påverkar varandra.” När vi bedömer barnets förmåga till haptisk perception, således barnets förmåga att snabbt och precist kunna känna in och agera, likt en robot, i livets dagliga aktiviteter och relationer, måste vi utgå från barnets förmåga känna in sig själv, således den egna rörelsen och den egna kroppen, samt dess förhållande till omvärlden – kan vi inte särskilja perception från varken motorisk-, kognitiv- eller emotionell förmåga eftersom dessa förmågor är avhängiga av förmåga att känna in via stimuli från de tre huvudaktörerna berörings-, balans, samt led- och muskelsinnet i god samverkan med stimuli via ljus, ljud, lukt och smak, de fyra underaktörerna (som vi klarar oss bättre utan än vad vi gör med huvudaktörerna).

* Min kommentar: ”Barnets perceptuella och motoriska erfarenheter påverkar den generella utvecklingen i hög grad (3,5). Till exempel när barnet hittar ett spännande föremål kan det vrida och vända på det med sina händer (rörelser) och få information via sina sinnen (lukt, känsel, syn, hörsel och balansorgan).”Barnets erfarenheter via stimuli från området känsel påverkar, i hög grad, barnets generella utveckling – där avvikande känsel i form av en över- eller underkänslighet för stimuli bland annat utvecklar avvikande beteenden, avvikande medvetenhet och avvikande förmåga till koncentration. Barnet vrider och vänder på föremål med hjälp av stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet – barnet agerar således utifrån den information (upplevelse och erfarenhet) barnet får via stimuli från de tre huvudaktörerna som står för förmåga till haptisk perception (att känna in och agera). De sinnen som är huvudaktörer (berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet) klarar av att känna in och utföra de rörelser som vridning och vändning av föremålet utan övriga sinnen (ljus/syn, ljud/hörsel, lukt och smak).

Nervcellernas betydelse för den motoriska förmågan

”Hjärnan är ansvarig för planeringen och genomförandet av våra rörelser. Nervcellerna skickar signaler till musklerna som utför rörelserna. Hjärnan får snabbt feedback på hur väl rörelserna gick att utföra för att sedan korrigera och förbättra det motoriska utförandet till nästa gång.”

* Min kommentar: Jag påstår att balansen i nervsystemet allt för ofta är avhängig av balansen i tarmfloran – vilket påverkar barnets avtryck av minnen i hjärnan. Således kan en avvikande balans i tarmflora och nervsystem utveckla en avvikande balans i barnets/våra genomförande av rörelser.

Jag påstår att processen till rörelse är omvänt jämfört med ovanstående förklaringsmodell: stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet skickar signaler till hjärnan och, beroende av signalernas avtryck, kan barnet/vi sedan utföra rörelsen – förmåga till haptisk perception utvecklas med hjälp av stimuli via de tre huvudaktörerna (berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet) som hjälper oss känna in och, utifrån vad vi känner, agera/utföra rörelsen; således vid en god balans i nervsystemet får hjärnan ett gott minne via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet vilket är förutsättningen för att individen ska kunna ge ett snabbt och precist utförande av rörelsen.

”Nervcellerna i hjärnan organiserar sig efter det mål barnet har och för att uppnå dessa mål måste barnet röra sig. Det betyder att upprepade handlingar, det vill säga barnets egen aktivitet, initierat av ett tydligt uppsatt mål, i stor grad påverkar hur hjärnan organiserar sig (6–8). Genom upprepade handlingar och målinriktade rörelser förbättras samarbetet mellan nervcellerna och rörelserna blir mer effektiva.”

* Min kommentar: Nervcellerna organiserar sig efter de stimuli som kommer in via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet, avtrycken/”formationen” benämns homunkeln – vid en avvikande stimuli via de tre huvudaktörerna (som står för vår förmåga att känna in oss själva, vår egen kropp och rörelse samt dess förhållande till omvärlden) formas avvikande avtryck, homunkelns formation blir avvikande.

”Hur väl nervcellerna samarbetar beror på hur ofta rörelsen övas, på den återkoppling som hjärnan får, och hur denna information bearbetas (6,8). De nervceller som samarbetar ofta bildar effektiva nätverk (3). Dessa banor blir som upptrampade stigar, medan andra banor, som inte används eller aldrig byggts upp, förblir outnyttjade (9).”

* Min kommentar: Jag påstår att, oavsett hur ofta rörelsen övas, så är återkopplingen som hjärnan får beroende av vilken balans i nervsystemet individen har och, således, hur informationen kan bearbetas och att effektiva nätverk endast kan bildas vid effektiv balans i nervsystemet. Vid en underkänslighet för stimuli via balans- samt led- och muskelsinnet blir nervbanornas stigar aldrig uppbyggda på ett säkert/tillförlitligt sätt – vilket riskerar leda till att barnet utvecklar en osäkerhet om/när varken anpassad stimulering eller kompensation erbjuds för barnet att prova. Det kan vara minst lika viktigt för barn och unga med avvikande känsel att få prova precis som det är för barn och unga med avvikande syn att prova använda glasögon eller hörapparat för barn och unga med avvikande hörsel!

Motorikens betydelse för den kognitiva utvecklingen

”Barnets förmåga att utföra målinriktade handlingar är en viktig förutsättning för inlärning och därmed för den kognitiva utvecklingen (1,4), där utvecklingen av nervsystemet och utvecklingen av barnets förmåga till handling, ömsesidigt påverkar varandra genom aktivitet och erfarenhet (1,5,10).

Även rörelser som observeras hos spädbarn bör ses som målinriktade rörelser som är initierade av barnets motivation, guidad av information från barnet, uppgiften och omgivningen, istället för enbart reflexer och reaktioner (1,5,10).”

* Min kommentar: Jag påstår att barnets motivation allt som oftast styrs av barnets balans i tarmflora och nervsystem – barnet blir motiverat att fortsätta undersöka när barnet får en god och balanserad information via sina sinnen. Målinriktade handlingar/agerande går att utföra när barnet har en god balans – vilket leder till en god utveckling av barnets erfarenheter, tankar och kognition. Vid en god balans blir barnet motiverat att delta i livets dagliga aktiviteter och relationer.

”När man förstår betydelsen av en välfungerande motorisk förmåga för barnets generella utveckling blir det också tydligt att en försenad eller avvikande motorisk förmåga kan ha konsekvenser inom andra områden än enbart det motoriska (2,4). En bristande motorisk förmåga kan alltså påverka den övriga utvecklingen negativt (2,4,11).”

* Min kommentar: Jag påstår att när man förstår betydelsen av en välfungerande balans i barnets tarmflora och nervsystem inklusive hjärna, hur den kan påverkas genom daglig kost med kosttillskott och rörelse, förstår man också tydligt hur en försenad eller avvikande motorisk förmåga kan utvecklas vid en avvikande balans – och vilka konsekvenser en obalans kan ha för barnets livskvalitet. En avvikande balans i barnets tarmflora kan alltså påverka barnets avvikande balans i nervsystemet vilket kan påverka barnets övriga utveckling allt från lite till mycket negativt. Kunskaperna, utifrån detta nya perspektiv, att avvikande känsel utvecklar avvikande fysiska/motoriska och psykiska beteenden, är av avgörande betydelse för barnets ökade livskvalitet, barnets framtid.

Motoriska teorier

”Mycket av det vi vet om motorisk utveckling idag baseras på forskning om motorisk utveckling som genomfördes under första hälften av 1900-talet (12,13). Genom observation, kartläggning och detaljerade beskrivningar av barns typiska utveckling skapades tidtabeller av barnets ”motoriska milstolpar”. Det var under denna period som mognadsteorierna utvecklades.

Dessa teorier beskrev rörelseutvecklingen i huvudsak som ett resultat av hjärnans mognad, det vill säga att i takt med att hjärnans olika delar mognade fram utvecklades också rörelserna (3,12,13). Rörelseutvecklingen startade enligt dessa teorier med primitiva reflexer som sedan följdes av mera avancerade reaktioner och först därefter av spontana och viljemässiga rörelser (3,12,13).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att primitiva reflexer övervinns med hjälp av en god förmåga känna in och automatisera rörelsen – denna förmåga är avhängig av en god balans i nervsystem inklusive hjärna vilken, i sin tur, är avhängig av en god balans i tarmfloran.

Dynamisk systemteori

”Mognadsteorierna dominerade till slutet av 1900-talet då nya teorier om motorisk utveckling presenterades. En av de mest tongivande teorierna var dynamisk systemteori (1). Tidig motorisk utveckling förklarades inte längre som ett resultat av nervsystemets mognad utan som ett resultat av många olika system som interagerar och påverkar varandra (8,12,13).

Dynamisk systemteori beskriver motorisk utveckling som en dynamisk och adaptiv process där den motoriska förmågan formas genom ett samspel mellan barnfaktorer (förmågor och utveckling), omgivningen och barnets mål (8,12,13). Det betyder att om något förändras inom ett område; hos barnet själv, i uppgiften eller omgivningen, påverkar det barnets utveckling (13).

Dynamisk systemteori betonar vikten av erfarenheter av funktionella rörelser i ett relevant sammanhang där övning och repetition leder till organisatoriska förändringar i nervsystemet (8,13). Det finns alltså inte enbart en motorisk strategi som kan användas av alla barn i alla sammanhang och inte heller en så kallad golden standard för normala rörelsemönster (13). Det finns istället många sätt att uppnå ett funktionellt mål, och varje ny rörelse bygger på tidigare erfarenheter (8).

Denna flexibilitet och anpassningsförmåga resulterar i en funktionell repertoar där rörelsemönstret formas av det nyfikna och aktiva barnets mål (8). Redan hos spädbarnet kan denna systematiska inlärning observeras.”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att den systematiska inlärningen är beroende av en god balans i tarmflora och nervsystem – den goda balansen i tarmfloran, och där med i nervsystemet, kan förändras på grund av exempelvis födsel genom kejsarsnitt, antibiotika, processad kost inklusive socker-, mjöl- och mjölkprodukter mm.

Reflexer

”Under de första månaderna visar barnet förutom sina spontana rörelser även olika nedärvda reflexrörelser och förprogrammerade reaktioner. Detta är rörelser som måste utlösas av något yttre stimuli. Så småningom avtar dessa reflexer och integreras med barnets viljemässiga rörelser (3). Om reflexerna inte integreras med den viljemässiga motoriken kan det betyda att barnet har svårt att styra sina rörelser.

Du kan läsa mer om olika typer av reflexer under Det nyfödda barnets reflexer”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att barnets rörelser måste utlösas av yttre stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet men även via stimuli från ljus, ljud, lukt och smak – således från stimuli via våra huvud- och underaktörer inom området känsel; det område vi känner in oss själva, vår egen kropp och rörelse samt förhållandet till omvärlden med. Så småningom, när vår goda känsel har integrerats genom att bygga upp goda minnesavtryck i vår hjärna, avtar dessa reflexer och integreras – men vid en avvikande känsel sker inte denna integrering lika smärtfritt. Genom träning kan man övervinna reflexerna till viss del – men basen för att övervinna dem är en god känsel – en god känsel är avhängigt av en god balans i nervsystemet vilket, i sin tur, är avhängigt av en god balans i vår tarmflora.

Hjärnans plasticitet

”Under de första levnadsåren är hjärnans plasticitet hög och i de flesta fall både anpassningsbar och fördelaktig (6,16). Att hjärnan är plastisk betyder att den kan omorganiseras. Redan från graviditetens första månad har uppbyggandet av hjärnan pågått och vid födelsen finns det cirka 100 miljarder nervceller (3). Som en del av den normala utvecklingsprocessen kommer hälften av dessa celler att dö en så kallad programmerad celldöd (3,6,16). Det innebär att de nervceller som används blir kvar, medan de nervceller som inte används dör (3). Det vill säga, för att nervcellerna ska finnas kvar måste de användas. Nyare forskning har även visat att ryggmärgen har en plastisk förmåga (17).

Även om hjärnans plastiska förmåga är mest intensiv under de första tre levnadsåren visar forskning att hjärnan fortsätter att förändra sig och förmågor som aldrig utvecklades, eller som man trodde var förlorade, kan till en viss utsträckning utvecklas och återhämta sig även efter tre års ålder (16).!”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att en livsstilsförändring med hjälp av daglig och anpassad kost med kosttillskott och rörelse kan balansera tarmflora och, där med, nervsystem vilket påverkar barnets förmåga delta i livets dagliga aktiviteter och relationer allt från lite till mycket positivt. Hjärnan är plastisk och homunkelns utbredning går att påverka.

Bristande motorisk förmåga

”Barnets förmåga att röra sig och interagera med sin omgivning påverkar i stor grad barnets övriga utveckling. Att ha en bristande motorisk förmåga kan därför ha konsekvenser på fler områden än enbart det motoriska (2,4,11).

Tidiga motoriska svårigheter kan även vara det första tecknet på senare perceptuella-, språk- och beteendesvårigheter som ofta har negativa konsekvenser på skolprestationer och psykisk hälsa (19–21). Bristande motorisk förmåga kan också leda till en ovilja att röra sig och inaktivitet. På sikt kan detta leda till bristande kondition och nedsatt kardiovaskulär förmåga samt övervikt och fetma (8,19, 22–24).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att en bristande motorisk förmåga utvecklas genom en avvikande känsel som, i sin tur, utvecklas vid en avvikande balans i nervsystemet vilket, i sin tur, utvecklas av en avvikande balans i tarmfloran – den avvikande balansen avspeglar sig i barnets avvikande fysiska/motoriska och psykiska beteenden.

Vikten av tidig upptäckt och behandling

”För barn med motoriska svårigheter har tidig upptäckt stor betydelse då det möjliggör tidig behandling. En behandling som helst bör påbörjas innan det motoriska problemet är tydligt eller innan barnet är sent med att uppnå förväntade milstolpar (8,11,25–27).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att sjukvården ännu ej tagit till sig kunskaperna om kostens och kosttillskottens samt rörelsens positiva egenskaper på balansen i tarmflora och nervsystem – och vad gäller balans i tarmflora/nervsystem tycks de, dess värre, ha stängt av alldeles under de senaste 20 åren

”Insatser som ges i rätt tid kan riktas mot den primära störningen där målet är att minimera en eventuell utvecklingsförsening och optimera barnets potential (8, 11, 26–29), samt förebygga onödiga sekundära effekter såsom kontrakturer och muskelsvaghet (8,27). På lång sikt kan tidig intervention påverka hälsa och välbefinnande (29).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att sjukvården har påvisat ett väldigt vagt intresse för hur positivt kost med kosttillskott samt rörelse kan påverka barns och ungas avvikande utveckling av beteenden. Kunskap om muskelsvaghet vid gifter (opioida peptider, socker-, mjöl- och mjölkprodukter, bekämpningsmedel mm) och brister (tarmbakterier, omega-3, vitaminer och mineraler) bör infogas i dagens sjukvård – ju tidigare desto bättre för våra barns rätt till hälsa enligt vår nya lag, Barnkonventionen.

”Med den ökade kunskapen om hjärnans plastiska förmåga och möjligheten att påverka nervcellernas organisation genom erfarenhet och träning bör tidig behandling eftersträvas (16,30).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att basen för att påverka nervcellernas organisation är att balansera upp tarmflora och nervsystem INNAN man formar barnets motoriska erfarenheter genom träning – att träna ett barn med avvikande känsel utan att ta hänsyn till grad av under- eller överkänslighet för stimuli är som att försöka träna ett barn att se bättre eller höra bättre.

”Den ökade kunskapen om hjärnans utveckling betonar vikten av tidig behandling för barn med bristande motorisk förmåga (6, 8, 11, 26, 27). Det finns nu behandlingsmetoder för barn med CP och DCD som visar lovande resultat (31–36). Det är framför allt uppgiftsspecifika metoder. Dessa metoder bygger på dynamisk systemteori, som hävdar att barnets utveckling är självorganiserande och guidad av barnets egna mål och motivation (12).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att sjukvårdens ökade kunskaper om hjärnans utveckling inte har hängt med fullt ut tack vare att de har byggt upp en järnridå mot kunskaperna om hur positivt daglig och anpassad kost med kosttillskott och rörelse kan påverka balans i tarmflora och nervsystem inklusive hjärna

”Moderna behandlingsmetoder är därför målinriktade och fokuserar på att lösa för barnet funktionella och relevanta dagliga aktiviteter (13, 33, 34, 37). För att främja delaktighet och öka följsamheten i behandlingen bör behandlingen vara barn- och familjecentrerad där familjerna inkluderas som beslutsfattare (13, 26, 34, 37, 38).”

* Min kommentar: en god tanke att familjerna ska inkluderas som beslutsfattare till barnets behandling!

Lästips:

Gå in under Nätverket för Friskare barn och unga NU! Under fliken Foton och Album

HÄR hittar du sidan till Rikshandboken för BHV