Heriditär Spastisk Paraplegi – möjligheter lindra utan medicinering?

Under ”Orsak till sjukdomen/skadan” på Socialstyrelsens hemsida står det att ”Om genen som kodar för paraplegin är muterad fungerar inte mitokondrierna, som ansvarar för energiomvandlingen i cellen.” Om du vill lära mer om vilka positiva möjligheter det kan finnas att förändra miljön i mitokondrierna kan du lyssna till Dr Terri Wahls, en kvinnliga läkare som fick MS och, till slut, hamnade hon i rullstol och genom anpassad kost med kosttillskott tog hon sig ur rullstolen igen. Hon tog sig tillbaka sina tidigare möjligheter hon hade att delta i livets dagliga aktiviteter och relationer – men Rom byggdes inte på en dag och man måste få tid på sig att smälta det som Dr Terri Wahls och andra läkare berättar, se även nästa video, om kosttillskott, nedan, eftersom det är så motsägelsefullt till det vi har fått lära oss, nämligen;

att en sjukdom, oavsett den är ärftlig eller ej, så är en sjukdom en sjukdom, fysisk som psykisk, vilket innebär att den oftast inte går att bota utan den måste medicineras. Ta inte fasta på de orden först du provat på om det finns möjligheter till positiv förändring – precis som Dr Terri Wahls erfarit och som professorerna Kaplan och Rucklidge visat genom sin forskning, gång på gång!

 

Likadant påstår man/hierarkin således om de psykiska sjukdomarna, den psykiska ohälsan, att den inte går att förbättra genom anpassad kost och kosttillskott – men jag har sett och läst allt för mycket om vilka möjligheter det finns, möjligheter som stöds av beprövad erfarenhet och forskning, för att jag skall fortsätta tro på det de säger och därmed inte våga prova på de möjligheter som finns.

Även jag själv, och ett av mina barn, är drabbad av en hereditär diagnos, hereditär sensorisk motorisk neuropati Typ II, benämns numera oftare (?) med CMT 2 (Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 2) – men därmed inte sagt att vi inte har kunnat påverka vår sjukdom i positiv riktning. Nu för tiden är jag helnöjd med mitt resultat, vilket har varit så i närmare 20 år – jag lade om kosten vid 45 års ålder. Utifrån resonemanget att man inte har något att förlora – bara något att vinna, vann jag krafter åter och mitt barn har piggnat till en hel del utifrån olika perspektiv. Dock har andra perspektiv (benbrott, arbetslöshet mm.) haft en negativ inverkan på mitt barn under den sista tiden.

Så psykiatriker Bo Jonsson, som skrivit boken om hur man kan bota depression med hjälp av vitaminer och mineraler samt omega-3 har blivit en av mina gurus här i Sverige, han vågar stå upp för detta som all den forskning visat som professorerna Rucklidge och Kaplan utfört om kosttillskottens positiva betydelse.

Naturligtvis är allt detta ett hot mot läkemedelsindustrin så det tystas effektivt ned av väluppfostrade läkare, utbildade av läkemedelsföretagen.

Lyssna gärna till professor Rucklidge, en kort och smärtsam föreläsning för många psykologer och psykiatriker att lyssna till, om du är nyfiken och vill höra, förstå och lära mer 😉

Symptom på förgiftning och brister tolkas som Tourettes syndrom av svensk sjukvård

Det kom en berättelse från en förälder som uttryckte tacksamhet över att ha hittat min hemsida – det ger mig energi och styrka att fortsätta dela med mig av mina kunskaper, som arbetsterapeut med egna livserfarenheter och massor av arbetslivserfarenheter som stöds via beprövad erfarenhet och forskning 🙂

Barnets symptom:

Redan som liten bebis märkte föräldrarna hur orolig hon var, att hon blev förstoppad fort och att hon verkade ha ont i magen hela tiden. Nästan hela sin vakna period skrek hon, sov oroligt, det första året sov hon 20-60 min i sträck på nätterna, vaknade och skrek.

Eksem, haft kraftiga talsvårigheter med regelbundna besök hos logoped från ca 3,5 till 6 års ålder, frekvent återkommande skov av tics genom kraftiga ögonryckningar och muskelryckningar i ansiktet – innan dessa skov med tics börjar, föregås det utav en känslostorm utan dess like; ilska – detta var något utöver att bara vara arg, hon blev som förbytt, personlighetsförändrad till oigenkännlighet med aggressioner, raseriutbrott, gråtattacker och humörsvängningar gånger 10 000, svarade inte på tilltal, ville inte eller orkade inte göra någonting, var mycket trött – att leka, klä på sig, vara i skolan eller ens prata har varit svårt vissa dagar. Kände sig sjuk men kunde inte riktigt förklara hur. Fick ont i magen efter maten. Rymde ibland hemifrån. Reaktion på socker är att hon blir speedad, rastlös, arg och irriterad.

Sjukvårdens bedömning av dessa förgiftnings- och bristsymptom: ”det kan antingen vara övergående tics, och då går det oftast över om några år, eller också är det en form av children´s tourettes”

Det här är föräldrarnas berättelse om dottern Christina, snart 8 år. I nästan halva sitt liv har hon haft så kallade tics. Tics som till en början bara var små, oskyldiga handrörelser över pannan, men som snart skulle förvärras kraftigt. Filmen är klipp från hur dessa skov såg ut, det senaste klippet är bara några dagar gammalt. Även om filmen inte är lång, visar den exakt hur även Christina hade det; varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag under en lång tid i olika perioder under de här fyra åren. För varje gång tyckte vi att dessa tics förvärrades i intensitet och även i längre perioder än förut. Vissa dagar, när ticsen var extra besvärliga orkade hon knappt prata, leka, klä på sig eller ens vara i skolan.

Redan när Christina var en liten bebis märkte vi hur orolig hon var och hur ont hon verkade ha i sin mage. Nästan hela sin vakna period skrek hon. På nätterna det första året sov hon 20-60 min i sträck sen vaknade hon och skrek. Under den här tiden när hon var riktigt liten fick hon bröstmjölksersättning, sen när tiden begavs började vi med välling. Och Christina skrek och skrek och skrek. Eftersom hon gick upp i vikt var det ingen som tyckte att det var någon fara ”och alla barn skriker när de är små” fick vi höra… Hon blev förstoppad fort och verkade ha ont i sin mage hela tiden. När vi började med ”vanlig kost”, alltså den maten vi vuxna åt märkte vi snabbt en förbättring. Hon verkade inte alls ha lika ont i magen längre. Dessvärre höll inte glädjen i sig och ungefär vid 2 års ålder var hon åter förstoppad långa perioder och hon började få ont i sin mage igen. Vi ville själva försöka utesluta livsmedel så som mjölkprodukter och efter att ha kämpat mot barnvårdcentralen (bvc) fick vi till slut göra det. Efter ett tag märkte vi att hon blev bättre och bättre i sin mage men inte riktigt helt bra. Vi sökte ytterligare hjälp och ville denna gång ha en utredning och provtagningar. Blodprover togs men svaret kom tillbaka negativt på både laktos och gluten. Vi själva ville utesluta gluten också för att se vilken effekt det kunde ha men där fick vi stopp! Med pekpinnar och bannor från sköterskan på bvc om att barn måste ha en ”allsidig kost”, ”gluten ska man inte laborera med hur som helst” och så vidare gjorde det att vi avvaktade. Det var nog det dummaste beslut vi fattat, men vi litade på sjukvården och dess kompetens såklart. Vi fortsatte ett tag, ca 6 månader med laktosfri kost (ej helt mjölkproteinfri kost) både hemma och på förskolan och visst märkte vi att det blev lite bättre men inte alls på långa vägar helt bra.

Så år 2012 började dessa tics, egentligen ganska oskyldiga små rörelser som en lätt handrörelse över pannan knappt märkbart, när Christina koncentrerade sig mycket. Men dessa blev snabbt tydliga för oss föräldrar och verkade återkomma med jämna mellanrum. Först tänkte vi inte på det så mycket tills det blev en vana (ovana) för henne. Efter några månader började hon harkla sig. Först tänkte vi inte på det heller, utan trodde att en förkylning eller liknande var i antågande men förkylningen uteblev och harklingarna gick över. Efter bara en vecka var samma harklingar tillbaka fast på något vis ”starkare” och folk i vår omgivning började kommentera situationen. Vi sökte hjälp ytterligare en gång och läkaren gjorde en snabb undersökning och rekommenderade ”någon halstablett vid behov, det finns ju så bra på apoteket nu för tiden” och skrev ut et recept på ”hostmedicin vid läggdags”. Efter den gången kände jag bara hopplöshet. För det första att vi inte alls blev tagna på allvar, situationen med harklingarna var återkommande och nej, det var inget hon hittade på som läkaren först trodde. Folk hade ju börjat kommentera och ”störa sig” på ljudet och blev till besvär för Christina. Vi gav henne aldrig av hostmedicinen som hon fick utskrivet…

Besvären avtog efter någon månad och en ganska lugn period följde. Vi tänkte att ”ja men det var nog bara något övergående då, skönt”. Vi hade också börjat gå tillbaka från en laktosfri kost till att använda oss av mjölkprodukter igen och det verkade fungera bra. Christinas mage skötte sig och allt verkade frid och fröjd. Så i början av 2013 fick vi ett ordentligt bakslag. Christina fick väldigt ont i magen så fort hon åt något och blev väldigt förstoppad. Vi sökte hjälp på vårdcentralen men där fick vi inte mycket till hjälp. Vi stod på oss hela tiden att vi trodde orsaken var gluten och ville ta nya prover. Nya prover togs men visade negativt återigen. Ingen matallergi, eller celiaki eller liknande sa de. Nu hade Christina så ont i magen, var fruktansvärt förstoppad och var ofta trött, och hela tiden fick vi höra att ”nej gluten ska hon äta för proverna visar inte positivt för någon intolerans”, ”gluten ska ingå i kosten”. Vi krävde vid det här laget att en remiss till barnmedicinska avdelningen på sjukhuset skulle skickas och att de skulle göra en ordentlig utredning. Först fick vi träffa en läkare som frågade diverse frågor och klämde snabbt på Christinas mage. ”Vågar hon gå på toaletten?”, ”kan det inte bara vara att hon håller sig för länge och blivit förstoppad på så vis?”, ”finns det något trauma i familjen som kan ha påverkat?”. Alla dessa frågor har jag full förståelse för att de ställer MEN just i den situationen vi befann oss i med ett barn som hade så ont att hon låg dubbelvikt på golvet efter att ha ätit något, att vara så förstoppad och allt hon ville var att kunna gå på toaletten som vanligt så kändes dessa frågor väldigt nonchalanta. Vi tryckte hela tiden på att det måste vara något hon äter som är problemet. Till slut så ställdes i alla fall en diagnos; ”ibs”. Så här i efterhand var det där läkarbesöket kanske inte så mycket till hjälp men just då och just där kändes det som en stor lotterivinst där vi hade vunnit högsta vinsten, äntligen en diagnos och någon slags hjälp! Jag började googla och läsa på om ibs och vi bestämde oss för att fortfarande utesluta mjölk och dra ner på sockret och gluten så gott det gick. Fortfarande var vi så ”hjärntvättade” av läkarnas ord om att absolut inte utesluta gluten helt så vi drog ner på konsumtionen av framförallt brödet. Vi hade också märkt att kombinationen socker och gluten var hemsk för Christina. Hon reagerade också starkt på vispad grädde och glass. Vi provade oss fram och försökte äta så bra som möjligt här hemma. Värre var det på förskolan då vi inte kunde få ett läkarintyg utskrivet och ingen läkare ville gå i god för att det var kosten som var problemet. Vi märkte en klar skillnad när vi gjorde förändringar i kosten, när vi drog ner på vissa livsmedel men ändå var det inte helt bra. Kanske var det något man bara skulle acceptera…

Från och till under de här åren har ticsen kommit tillbaka, allt från harklingar till rörelser över pannan. Under andra halvan av 2014 började även Christina få tics, väldigt kraftiga ögonblinkningar som alltid föregavs av kraftiga humörsvängningar, gråtattacker, ja hon blev som ett helt annat barn. Hon började även spotta när hon var utomhus (räknade till 17 spott på 30 sek!!! Alltså i stort sett hela tiden). Nu såg vi dessa skov komma och gå så väldigt tydligt, inte direkt med ett jämnt mellanrum eller ett visst tidsspann men ändå väldigt frekvent återkommande.

Under våren 2015 hade vi det riktigt jobbigt. Var dag bestod av raseriutbrott från Christinas sida, hon rymde hemifrån, vägrade prata med oss vissa dagar, orkade inte ta på sig kläderna eller leka. Ticsen – ögonryckningarna, kom och gick under den här tiden från och till men eskalerade till slut och blev så svåra att vissa dagar var Christina tvungen att vara hemma från skolan. Det här kändes som en hemsk mardröm. Naturligtvis hade vi sökt både den ena och den andra hjälpen inom sjukvården (vårdcentral, skolsköterska, närliggande sjukhus) under den här perioden men fick till svar att ”ja det kan antingen vara övergående tics, och då går det oftast över om några år, eller också är det en form av children´s tourettes…”. ”Blir det värre kan vi skicka en remiss till barn- och ungdomspsykiatrin (bup) men vi får nog vänta och se”. Vi skulle alltså gå hem och rulla tummarna tills det blev bättre och hoppas på att det går över… Ja men vilken bra idé! Eller? Jag är inte den där ”vänta-och-se-personligheten” så jag började googla och läsa allt jag kom över och mer därtill. Mitt i allt det här trillade jag över en väldigt ovanlig diagnos som kallas PANDAS/PAN. Mycket av diagnoskriterierna stämde in på Christina, fast samtidigt inte. Ja hon har tics, ja hon blir väldigt rastlös innan skoven bryter ut, ja hon har alltid blivit sjuk ”bara sådär” men nej hon har inte haft någon streptokockinfektion som oftast är den utlösande faktorn för PANDAS, hon har inte haft någon utvecklingsmässig regression, hon har inte haft några koreiforma rörelser. Något sa oss att vi var på rätt spår fast ändå inte. Vi rev vårt hår av frustration över att inte kunna hjälpa vår älskade tjej, kanske också av frustration av vår egen feghet att vi inte i ren protest bosatte oss på sjukhuset tills vi fått en ordentlig utredning och ett svar på vad det egentligen var i denna lilla barnkropp.

Sommaren 2015 kom och ticsen avtog för att faktiskt ebba ut helt och hållet. Det blev en fin och härlig sommar och vi var mer än glada för Christinas skull, att hon mådde bra och var den fina, goa, glada Christina, så som vi vet att hon är. Så en sensommardag rullade det där mörka, orosmolnet in igen över oss. Hennes tics var tillbaka. Tillbaka kom vår oro, vår rädsla och vår undran över vad detta kunde vara. Det som återkom och har återkommit många gånger under fyra års tid, och som från ena dagen till den andra bara dyker upp utan förvarning för att sedan stanna flera veckor, ja ibland flera månader. Den här gången, likt alla de andra gångerna innan dessa skov med tics börjar, föregås det utav en känslostorm utan dess like. Tänk er Per Gessles låt ”här kommer alla känslorna på en och samma gång”, fast i Christinas fall var det ingen klämkäck sommarplåga, snarare en tungrodd melodi med textrader svartare än kolsvart. Visst att barn kan bli arga, men detta, det var något utöver att bara vara arg. Denna lilla tjej blev som förbytt, personlighetsförändrad till oigenkännlighet. Aggressioner, raseriutbrott, gråtattacker och humörsvängningar gånger 10 000 blev vår vardag. Hon svarade inte när vi pratade med henne, hon ville inte eller orkade inte göra någonting. Vi var i upplösningstillstånd och vände oss ytterligare en gång till vårdcentralen i ren desperation. Sagt och gjort, prover togs på vårdcentral ytterligare en gång men nej, ingen celiaki (glutenintolerans) för Christinas del. Jag var så arg och besviken för ingen verkade vilja hjälpa oss eller se problemet.

Vi provade ändå att utesluta allt mjöl första gången under några veckor och se, hennes såriga eksem försvann och hon klagade aldrig över att hon hade ont i magen längre! Vi krävde nu att få det läkarintyg som behövdes för att Christina skulle kunna få specialkost i skolan och tack vare att vi hade hennes ibs-diagnos och att vi mer eller mindre tvingade läkaren att skriva ut ett intyg för kosten (i vår kommun är vi tvungna att ha ett intyg från läkare. I andra kommuner kan man söka specialkost ”av etiska skäl”).

En kväll för inte alls så längesen, när Christina hade ätit gluten- och laktosfri kost i tre månader och mått fantastiskt bra under hela den perioden utan eksem, utan några som helst tics, utan raseriutbrott, utan bara var helt vanliga Christina, bjöds det på pizza till kvällsmat. Annars är det brukligt att vi bakar pizzabotten på glutenfritt mjöl men just den här kvällen slog lathets djävulen till och satte sig på axeln och skrockade om ”köpepizza”. ”Ja men visst, det låter ju gott, det var ju så längesen och nu har ju faktiskt Christina mått så väldigt bra så det funkar säkert. Det är ju bara en liten bit…”. Dagen efter bjöds det på lasagne till lunch, även den icke glutenfri, ”men det går ju säkert bra, hon har ju inte ätit gluten på länge”… Senare samma dag var det kalas hos en av Christinas bästa kompisar. Efter bara en liten stund ringer vår telefon och pappan i andra änden säger att vi nog får komma och hämta Christina. Hon mår inte bra. Christina somnar tidigt den kvällen. Hon känner sig sjuk men kan inte beskriva hur. ”Bara sjuk mamma”. Söndagen kommer och vi vaknar av en orolig tjej som säger ”jag tror det har börjat igen, mina tics alltså, det känns så konstigt i ögonen…”.

Vi blir ledsna inombords när vi förstår och ser att ticsen kommer tillbaka med full kraft. Vi vet vad vi har att vänta; hur svårt och fruktansvärt jobbigt det måste vara att blinka och ha dessa muskelryckningar i ansiktet varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag utan någon lindring eller bot. Rastlösheten som följer är även den ett tecken på att Christinas kropp kämpar mot något. Svårt att sitta still och kryp i benen är ytterligare ett tecken att bocka av på listan under skov. Vi tittar på vår tjej, som ser ut som vilken vanlig tjej som helst, sitta och titta på tv, försöka spela spel på sin mobil, försöka koncentrera sig att skriva och rita, försöka läsa sin läxa. Hennes ögon blinkar och blinkar och blinkar och blinkar… musklerna i ansiktet kring munnen drar och en del ord blir svåra att uttala. Det drar i mungiporna och ögonen. Hon slänger huvudet bakåt flera gånger om, inte för att hon vill, utan för att muskelryckningarna blir för starka.

Hur länge kommer skovet med tics vara denna gång?

Dagen som följer ville Christina inte gå till skolan. Några i klassen hade sagt att hon såg ”äcklig ut när hon blinkar så där” och någon annan hade sagt ”men sluta blinka nu då. Alla kan sluta, så sluta nu då!”. Vad hon måste kämpat! Jag följer med till skolan dagen därpå och ser att hon har det jobbigt. Orken tar fort slut. Talen på mattepappret blandas ihop och hon har svårt att ens skriva rätt siffra på rätt plats. I vanliga fall skulle inte detta vara något problem alls för henne. Hon lägger ner sitt huvud i mitt knä, ofta, för ”ögonen blir för jobbiga” som hon säger. Dagen fortlöper men ticsen envisas och vid lunch är Christina helt slut på energi. Ändå är hon glad och hänger med kompisar på rasterna. När vi kommer hem i vår trygga bubbla hemma släpper hon ut allt. Ticsen fullkomligt väller ut och på kvällen är de så svåra att talet försämras och huvudet åker bakåt nästan hela tiden. Vad är det som händer med henne?!

Dagarna som följer är spännande och vi får nypa oss i armen flera gånger för att tro att det är sant. Vi fortsätter hålla en strikt kost utan vare sig mjölk- eller mjölprodukter och se, för var dag som går blir ticsen bättre och bättre. Från att eskalerat och varit på toppen på måndagen så är hon helt fri från tics tre dagar senare! Vi var överlyckliga och nu finns inga tvivel.

Nu är vi helt övertygade om att vår dotter blir så kraftigt sjuk och att hennes kropp reagerar med starka symptom vid en gluten-, mjölk- och sockerrelaterad kost trots att prover för dessa livsmedel visar negativt. Synd att det skulle ta oss fyra års kamp att få reda på något vi egentligen visste innerst inne. Med det har vi lärt oss att alltid lyssna på vår magkänsla.

Uppdaterad medicinsk kunskap nödvändig vid ADHD, ASD/AST etc.

I Läkartidningen, nummer 11; 2015, kan vi läsa att vi bör komma ”In med uppdaterad kunskap när ADHD handläggs”. Författargruppen till artikeln skriver ”Bort med stuprören och fram för uppdaterad medicinsk kunskap i första sjukvårds­ledet” apropå ett inlägg i Läkartidningen nummer 9; 2015 som handlar om diagnostik och behandling av ADHD.

Enbart bedömning av symptom har föga lett till goda behandlingsresultat

Själv kan jag enbart uttrycka min besvikelse över att det hänt förvånansvärt lite under de år som gått sedan 1998 då den svenska sjukvården (styrd av läkemedelsindustrin?) satsade på ett rejält kliv in i diagnostiseringens värd och lämnade tidigare bedömning av funktion och funktionshinder åt sidan! Nu var det enbart bedömning av symptom som skulle leda fram till behandling i form av medicin, samtal och specialpedagogik!

Men vad hände? Uppnådde man fullgoda resultat av detta? Icke! Skolan skriker efter hjälp över hur de skall möta barn och unga med dessa beteendeavvikelser som tycks eskalera över tid! Och vilket stöd får de av sjukvården? Föga eftersom den påstår att det är skolans ansvarsområde att möta dessa barn och ungdomar!

För mig är det lika vansinnigt påstå det som att påstå att skolan skall börja bedöma och behandla barns och ungas syn- och hörselstörningar också!

Bedömning av funktion och funktionshinder måste till

I dagarna har barn- och ungdomspsykiatrin vaknat upp och begripit att vi även måste börja bedöma och behandla barns och ungas funktion och funktionshinder för att kunna möta deras speciella behov av bemötande i form av individuellt anpassade åtgärder.

Vad ”de” ännu inte kommit fram till är vilka dessa individuellt anpassade åtgärder är – det gör ”de” inte så länge ”de” påvisar bristande kunskaper om bakomliggande orsaker till barnets avvikande utveckling av fysiska och psykiska beteenden! Läs mer om detta i den kommentar jag lagt under ovanstående artikel.

Jag ser fram mot den dag då sjukvården tar sitt ansvar och börjar axla den nya patientlagen som trädde i kraft den 1 januari 2015 – en lag som bland annat innebär att vi inom sjukvården måste informera barn med föräldrar om vilka andra metoder som finns och var de finns! Det är sedan upp till barn med familj att välja den metod de känner mest förtroende för – och förhoppningen är att ansvariga sjukvårdshuvudmän kan sluta avtal med fler aktörer som har kunskaper inom individuellt anpassad kost, IAK, kosttillskott, kompensation och rörelse.

NHF 60-årsjubileum – ett Hälsofrihetsevent

Hälsofrihet är att få en självklar back-upp, via sjukvården, för barn och unga med psykisk ohälsa, att förändra sin livsstil med sikte på ett friskare liv! Kom med på konferensen där vi samtidigt försöker ta första steget att bilda en stark grupp för arbetet med Friskare barn och unga NU!

Eftersom Temat är Hälsofrihet – vilket är NHF:s ledord, så kommer alla föreläsare att föreläsa om hälsa och hälsofrihet, men ur olika perspektiv – via NHF 60-årsjubileum – ett Hälsofrihetsevent.

Neuropsykiatriska störningar och psykisk ohälsa utvecklas av brister och gifter!

Autism, schizofreni, psykos, ADHD, koncentrationssvårigheter, utvecklingsstörning eller ”bara” symptom på brister och gifter?

Har Quinn autism – eller visar han ”bara” upp de värsta av symptomen på gifter och brister!? Liknande symptom som vi kan se vid psykos och schizofreni – ju mindre brister och gifter desto ”lindrigare” symptom, vilka då benämns koncentrationssvårigheter, språksvårigheter, läs- och skrivsvårigheter, ADD, ADHD etc.

Anpassad kost, kosttillskott och rörelse ger ditt barn möjligheter till ett friskare liv

Quinns mamma berättar hur hans språkstörningar vid 18 mån ålder oroade och hur det påvisades att han hade autism – eller visade han ”bara” upp de värsta av symptomen på gifter och brister!? Han gick igenom ett otal av olika terapier som sjukvården erbjöd och han började, till slut, kunna säga enstaka ord … under tiden drack han mängder av mjölk!

Efter några dagar utan mjölk utvecklade han ett allt normalare beteende … utan mjölet hände än mer positiva saker med Quinns utveckling … och till slut gav B12-sprutor honom fler och fler ord utan träning från logoped och syresättningen gav sitt samt borttagningen av kolhydrater gav sitt.

Höga doser av vitaminer, mineraler och omega-3 utvecklar god hälsa snabbt

Frågan är om brett spektrum och höga doser av tarmbakterier, vitaminer, mineraler, omega-3 och daglig sensomotorisk stimulering hade kunnat ge minst lika bra behandlingsresultat!?

Det kan vara värdefullt att ta till sig andra tips för att komma vidare i den positiva utveckling som oftast sker med daglig och anpassad kost, kosttillskott och rörelse

Kamelmjölk, undvik elektromagnetiska fält mm. Här lite mer tips om vägar att prova på!

 

* 70-80% av barn och unga med psykisk ohälsa blir friskare! The surprisingly dramatic role of nutrition in mental health, Julia Rucklidge http://youtu.be/3dqXHHCc5lA

 

* Vitamin- och mineralterapi hjälpte vuxna med ADHD Julia Rucklidge och medarbetare i Christchurch, Nya Zeeland har i The British Journal of Psychiatry publicerat den första randomiserade och dubbelblinda studien med ett brett näringstillskott till medicinfria vuxna med ADHD. Efter åtta veckor förbättrades behandlingsgruppen avseende både uppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet jämfört med kontrollgruppen som fick placebo. http://www.ortomolekylar.se/2014/03/vitamin-och-mineralterapi-hjalpte-vuxna-med-adhd/

Downs syndrom med ADHD och/eller autism eller ”bara” PI!?

Det var just barn med Downs syndrom som professor Karlr Reichelt började forska på för över 40 år sedan – när han började förstå sig på proteinintolerans – så vår nyfikenhet bör sträcka sig till funderingar över om barn och unga med Downs syndrom kan må bättre om de får möjligheter prova på daglig och anpassad kost, kosttillskott och rörelse.

Vi vet att kosten och kosttillskotten är basen för kvaliteten på rörelsen – och med anledning av det kommer kost och kosttillskott före anpassade rörelser! Att låta ett barn träna på att läsa och träna på att skriva utan att först försöka förändra balansen i barnets biokemi med hjälp av just kost och kosttillskott är inte längre etiskt försvarbart grundat på all den forskning som i dag finns runt just dessa två områden: hur kost och kosttillskott kan förändra beteenden, både fysiskt och psykiskt, i daglig aktivitet och relation <3

Vi vet att barn och unga mår bra av att få kompensera med hjälp av åtgärder som ex. mer ljus och sitta nära respektive hjälpmedel som glasögon och hörapparat – och barn och unga som bär på proteinintolerans måste också få ta del av kompensation av sina dolda funktionshinder, störningar inom området känsel, med hjälp av att ex. få längre tid på sig, få anpassad gymnastik, få använda sig av färdiga bokstäver (anpassad dator) och färdigt ljud (feedback på dator och läsplatta, minnesfunktioner på mobil, fickminne, Daisy-böcker etc.) ALLT för att ge dem möjligheter känna att ”jag kan – fast så här i stället – jag duger!” <3

Låt barnet kompensera sina svårigheter känna in och automatisera skriv- och läs-rörelsen Det skall vara lika självklart att få använda sig av som glasögon och hörapparat http://skoldatateketlse.skolbloggen.se/category/alternativa-verktyg/

Låt barnet kompensera sina svårigheter känna in och automatisera skriv- och läs-rörelsen Det skall vara lika självklart att få använda sig av som glasögon och hörapparat http://skoldatateketlse.skolbloggen.se/category/alternativa-verktyg/

Ge barn och unga. oavsett diagnos, rätten att prova, under minst tre – helst sex – månader, om en anpassad kost med anpassade kosttillskott kan göra dem nytta. Jag anser att barn med Downs syndrom och autism och ADHD har inte dessa diagnoser förrän den dag de har fått möjligheter att prova detta!

Bild från själva artikel: http://www.mynewsdesk.com/se/akademiska_sjukhuset/pressreleases/barn-med-downs-syndrom-och-autism-ska-faa-baettre-stoed-1061987

Bild från själva artikel: http://www.mynewsdesk.com/se/akademiska_sjukhuset/pressreleases/barn-med-downs-syndrom-och-autism-ska-faa-baettre-stoed-1061987

Märkligt, det var igår som jag såg en av mina grannar gå förbi och reflekterade över vilken stor tunga hen hade fått med stigande ålder – och jag jag tänkte oavkortat på mjölintolerans :-/

Arga unga män hamnar allt för lätt i utanförskap

Arga unga män är ett verk av vårt samhälle

Arga unga män är ett verk av vårt samhälle – en avspegling av det utanförskap vi har givit dessa barn, som sedan blir äldre och allt mer besvikna ju mer åren går. Deras besvikelse av att inte kunna vara med på samma villkor, att inte ha ett fullt så stort människovärde som deras klasskompisar har, avspeglar sig i deras beteenden – i kombination med den kost/skräpmat, som de allt för ofta gillar, och den inaktivitet som de ofta hamnar i utvecklar de en ökad känsla av hopplöshet av att inte orka, inte duga, inte kunna göra som andra gör och kan.

Dom här killarna hamnar i ett utanförskap som de inte har bett om själva – och det går oftast att förebygga genom tidigt insatta åtgärder i form av daglig och anpassad kost, kosttillskott, kompensation och rörelseaktivitet.

Utanförskap - något som kan förhindras genom förebyggande verksamhet inom BVC, Skolhälsovård, habilitering och psykiatri!

Utanförskap – något som kan förhindras genom förebyggande verksamhet inom BVC, Skolhälsovård, habilitering och psykiatri!

Kämpa för varenda unge!

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller ”facebooka” om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.

Du kan göra större skillnad än du tror.

Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge – läs mer här!

Läslust finns när förmåga till motorik finns – om inte skall barnet få använda sig av vår moderna teknik!

I dialogen om ”Hur väcker läslust?” nämner Horace Engdal och Dilsa Demirbag-Sten inte ett ord om den essentiella fettsyran omega-3 och dess betydelse – trots att Horace sitter med i Svenska Akademien verkar han inte vara uppmärksam på de nya strömningar, om exempelvis omega-3 och dess betydelse, som han skall vara!

Låt barnet kompensera sina svårigheter känna in och automatisera skriv- och läs-rörelsen Det skall vara lika självklart att få använda sig av som glasögon och hörapparat http://skoldatateketlse.skolbloggen.se/category/alternativa-verktyg/

Låt barnet kompensera sina svårigheter känna in och automatisera skriv- och läs-rörelsen Det skall vara lika självklart att få använda sig av som glasögon och hörapparat http://skoldatateketlse.skolbloggen.se/category/alternativa-verktyg/

Lasta inte över på föräldrar och lärare eller teknik

Låt det bli ett stopp NU på att lasta över skulden på nedsatt läslust och läsförståelse på alla föräldrar och lärare! Kunskaperna om omega-3 och dess betydelser är allt för stora för att vi skall få lov bete oss på det sättet!

I det program som jag hänvisar till här ovan för bland annat Horace Engdal och Dilsa Demirbag-Sten en dialog om att den felande länken är avsaknaden av den vuxne som läser!

Olust att läsa sig till kunskaper kan kompenseras med just teknik till den dag barnet visar att det kan ta till sig kunskapen genom att läsa själva – om inte skall de få fortsätta använda sig av tekniken – eftersom det är lika självklart som att behöva använda glasögon och hörapparat!

Att få använda sig av färdiga bokstäver och färdigt ljus skall vara en självklarhet vid minsta svårigheter http://www.spsm.se/sv/Stod-i-skolan/It-i-larandet/Stod-med-it/Skriva-med-it/

Att få använda sig av färdiga bokstäver och färdigt ljus skall vara en självklarhet vid minsta svårigheter http://www.spsm.se/sv/Stod-i-skolan/It-i-larandet/Stod-med-it/Skriva-med-it/

Nedsatt förmåga till automatisering sänker lusten

Jag anser att just Horace exempel, om att man bara kan leda fram hästen till vattnet men att man inte kan dricka vattnet åt hästen, är ett mycket bra exempel på varifrån lusten (att dricka) kommer ifrån!

Min förklaringsmodell:

Hur törstig på vatten hästen än är så kan den inte dricka om dess förmåga att känna in rörelsen (och få ett motoriskt minne som grund för automatiseringen av själva finliret som just drick-rörelsen är) är nedsatt! Vid en nedsatt förmåga sätter hästen vattnet i halsen gång på gång och ju svårare förmåga att känna in den egna rörelsen hästen har (svår underkänslighet för stimuli via den egna rörelsen pga obalans i biokemin) desto svårare har hästen att dricka utan att ”sätta vattnet i halsen” vilket påverkar hästens lust att försöka igen negativt!

Det är samma sak för barnet som inte har läslust – läsförståelse är ett avancerat maskineri och grunden för det hela är en god förmåga att känna in och automatisera den egna rörelsen! Ju sämre förmåga att känna in (underkänslighet för stimuli via den egna rörelsen) desto sämre automatisering – och ju sämre automatisering vilket kräver större koncentration hur läs-rörelsen skall utföras för att läs-ljudet skall bli rätt och riktig!

Det här barnet måste få kompensera genom tekniken för att kunna ta till sig det viktiga: vad är det jag läser om (och inte behöva tänka på hur skall jag göra för att det skall låta rätt – då kommer jag inte ihåg vad jag läste om för koncentrationen låg på själva utförandet av rörelsen)!

Förståelsen, läsförståelsen och språket, påverkas negativt av en obalans i barnets biokemi – ju sämre balans i biokemin desto sämre förmåga till automatisering! Vikten av god balans mellan omega-3 och omega-6 är visat genom forskning och studier allt för många gånger för att vi skall kunna förneka det – och kunskapen om att vi i dag har katastrofalt låg halt av omega-3 i vår kost är allt för stor för att vi skall föra över denna skuld till nedsatt läsförståelse på föräldrar och lärare!!!

Jag kan inte garantera att eyeQ innehåller övervägande omega-3 vilket morEPA och kallpressad linfröolja samt Möllers Tran m.f. gör

Jag kan inte garantera att eyeQ innehåller övervägande omega-3 vilket däremot morEPA, kallpressad linfröolja, Möllers Tran, Udos Choice m.fl. gör!

Egna studier bekräftar vad Alex Richaradsson och Jacqueline Stordy
Vid våra egna, interna studier – där barnen fick ta höga doser omega-3 under tre månaders tid, utan att få någon som helst annan uppbackning via habiliteringen under dessa tre sommarmånader – visade det sig bland annat att barnets förmåga att vilja läsa, att vilja skriva, att vilja knäppa och skära själv, att vilja vara med i konversationen bland vännerna mm. ökade markant enligt föräldrarnas egna observationer! Samtidigt som bedömningen av barnets förmåga till automatisering av fingermotorik (Test genom Bruininks Oseretsky Test of Motor Poficiency) och munmotorik (ordramsor & motorisk förmåga) påvisade en mycket god ökning!

I dag vet vi bättre än så här för att få lov skylla på föräldrar och lärare!
Idag vet vi att även anpassad kost och kosttillskott har betydelse för barnets förmåga att kunna känna in och automatisera, fokusera, koncentrera sig, få uthållighet, god koordination, få lust, ökad psyksik hälsa etc. bottnar i just barnets balans i biokemin

Vitaminer och mineraler inklusive essentiella fettsyror har betydelse för barnets lust och psykiska hälsa

Vitaminer och mineraler inklusive essentiella fettsyror har betydelse för barnets lust och psykiska hälsa

Vitaminer och mineraler gör våra barn och unga med psykisk ohälsa friskare NU!

Vitaminer och mineraler inklusive essentiella fettsyror är den kommande medicinen vid psykisk ohälsa

Vitaminer och mineraler inklusive essentiella fettsyror är den kommande medicinen vid psykisk ohälsa

Det finns all anledning att vitaminer och  mineraler i terapeutisk dos skall vara ett förstahandsval när vi behandlar barn och unga som utvecklat psykisk ohälsa – vilket återigen bekräftas när vi läser artikeln Vitaminer och mineraler bör vara förstahandsval vid psykisk ohälsa!, skriven av Bo Zackrisson i tidskriften 2000-Talets Vetenskap, 4/2014, sid 8-11.

Det skall, enligt HSL (Hälso- och sjukvårdslagen), vara barnens rätt att få information om att vitaminer och mineraler i terapeutisk dos är en metod som kan ge dem möjligheter – i kombination med daglig och individuellt anpassad kost, kompensation och rörelse – att bli friskare NU!

Psykisk hälsa av vitaminer och mineraler

I ovan nämnd artikel kan vi läsa att det, enligt Bonnie Kaplan, professor vid universitetet i Calgary, Alberta, Canada och Julia Rucklidge, professor i klinisk psykologi vid Canterbury universitetet, Christchurch, Nya Zeelandmåste ske en radikal förändring i synen på psykisk ohälsa. Det finns naturligtvis starka krafter som vill tysta ned den forskning som Kaplan och Rucklidge lyfter fram, krafter som till ett mycket högt pris gör allt för att skydda läkemedelsindustrin – det höga priser får våra barn och ungdomar med psykisk ohälsa betala …

Den psykiska ohälsan växer medan vitaminers och mineralers positiva effekter tystas

Bo Zackrisson skriver, i nämnd artikel, att ”Den psykiska ohälsan växer. EU har uppskattat att nästan 40% av EU-medborgarna lider av någon form av psykisk sjukdom. Samhällets kostnader skjuter i höjden, vilket på sikt hotar att slå undan fötterna på hälso- och sjukvården. Till detta kommer att det finns oroande tecken på att långtidseffekterna av psykofarmaka leder till att den psykiska ohälsan förvärras.”

Betydelsen av nutrition är en mycket gammal kunskap och studier finns som visar att 24 veckors svältkost för friska studenter utvecklade tydliga tecken på hela skalan av allvarliga psykiska sjukdomar. Dessa studier får mig oavkortat att associera till de studenter som hamnar inom psykiatrin. Vad äter många av våra studenter? Nudlar!

Dr Flytlie kom för många, många år sedan ut med sin bok, Vitamineralrevolutionen. Redan där borde sjukvården ha höjt på ögonbrynen och blivit lite nyfikna!

Vitaminer och mineraler stärker ditt immunförsvar, gör dig och ditt barn fri från neuropsykiatriska och psykiatriska symptom mm.

Vitaminer och mineraler stärker ditt immunförsvar, gör dig och ditt barn fri från neuropsykiatriska och psykiatriska symptom mm.

Ett bra exempel på hur människor kan bli glada och långlivade finner vi genom The Blue Zones

Vitaminer och mineraler är byggstenar till psykisk hälsa

Kaplan och Rucklidge har, precis som professor Charlotte Erlanson Albertsson, kommit fram till att byggstenarna i människokroppen är just vitaminer och mineraler samt essentiella fettsyror – det borde således bli ett självklart förstahandsval inom barn- och ungdomspsykiatrin, före medicinering.

Med ovanstående information borde det vara självklart att sjukvården börjar coacha barn med föräldrar i hantering av vitaminer, mineraler och omega- 3 samtidigt som de även bör coachas vad gäller förändring av den dagliga kosten och rörelsen eftersom även dessa kunskaper i dag inte går att förneka – beprövad erfarenhet , studier och forskning bekräftar de positiva resultat som uppnåtts hos åtskillga barn och unga.

Klart är att det måste användas en terapeutisk dos av kosttillskotten för att ge god effekt – bredspectrum av vitaminer och mineraler skall vara lika självklart som omega-3 och tarmbakterier.

Bättre psykisk hälsa av kost och kosttillskott – svensk psykiatri har lång väg att gå

Visst kan det bli dyrt, om man jämför med mediciner, att använda sig av vitaminer och mineraler men i det långa loppet kan det vara värt varenda sekund av extraarbete eftersom barnet blir friskare – i det långa loppet blir ju inte barn och unga (eller vuxna) friskare av mediciner, mediciner hjälper enbart på kort sikt!

Handen på hjärtat, i dag har man gjort de neuropsykiatriska och psykiatriska symptomen, precis som många andra av våra andra folksjukdomar, till tillstånd som är i behov av livslång medicinering – är det inte dags att vi börjar inse varför det är så få sjukdomar som blir återställda med hjälp av medicinering?

Jag kan enbart hålla med Bo Zackrisson, när han i sin artikel konstaterar Kaplan och Rucklidge visat att den svenska psykiatrin har väldigt lång väg att gå, efter de observationer jag har gjort inom psykiatrins väggar sedan 1998.

Jag menar att kunskaper inom Ortomolekylär medicin, liksom kunskaper om nutrition, ger barn och unga förutsättningar till en god biomedicinsk balans och själv kan jag finna det lite märkligt att en högt uppsatt chef inom Barn- och ungdomspsykiatrin, som är högst ansvarig för en god vård av barns och ungas psykiska hälsa och som arbetar under Västra Götalandsregionen, vars mål är att arbeta för en bättre psykisk hälsa bland barn och unga, inte kräver att man skall prova den goda effekt som vitaminer och mineraler plus anpassad kost och daglig motion nu visat sig ha på psykisk ohälsa – tanken slår mig då jag dagligen kan se hennes dotter göra reklam för god fysisk och psykisk hälsa genom VitaePro. Vad är det som gör att högt uppsatta inom Barn- och ungdomspsykiatrin förvägrar våra barn och unga med psykisk ohälsa att få prova på vilka möjligheter de med största sannolikhet har att bli friskare genom dagligt tillskott av vitaminer och mineraler?

Läs mer om VitaePro på deras hemsida

Läs mer om Louise och VitaePro på deras hemsida

 Hälso- och sjukvård eller Hälsovård och Sjuk vård?

Vår uppgift inom hälsovården är att vara öppen för de behandlingsmetoder som påvisat gott resultat, det kan räcka med beprövad erfarenhet, och jag funderar i dag över vart sjukvården är på väg. Skämt och sido, skall det möjligen bildas två skilda verksamheter av den befintliga Hälso- och sjukvården? En för hälsa och en för sjuk vård?

Kliniskt visar många vitamin- och mineralpreparat på god effekt

Zackrisson skriver att det bredspektrums multipreparat som Kaplan använt sig mest av är EmpowerPlus men att hon även nämner Berocca. Själv har jag lite svårt för att rekommendera Berocca eftersom jag inte med säkerhet kan säga att det inte är kemiska vitaminer och mineraler i den produkten. Man bör ha med sig i bakhuvudet att överdrivet intag av guarana, som finns i Berocca, kan leda till rastlöshet och/eller sömnsvårigheter.

Här finns ju en hel del andra preparat som man kan börja med om plånboken inte är allt för tjock som exempelvis Balans och VitaePro – VitaePro är framställt av rena och naturliga produkter samt innehåller även antioxidanterna Astaxanthin, Lutein och Zeaxanthin.

Mina rekommendationer har varit FitLine, Kyäni, Noni, Balans och på senare tiden har jag även nämnt VitaePro eftersom många är ute efter bra vitaminer men det svider i plånboken då en hel familj skall täckas upp. Med största sannolikhet är de preparat som nämns här ovan minst lika bra på att ”boosta upp” en utmärglad kropp och knopp som de jag rekommenderar – huvudsaken är att det är ett bredspektrum och att man inte är för snål i doseringen. Nämnas bör att FitLine har ett sötningsmedel som inte är allt för bra att använda sig av allt för länge enligt en del experter men, som jag ser det, har den goda behandlingseffekten uppvägt detta för en hel del barn och ungdomar och inga negativa biverkningar har, så vitt jag vet, rapporterats.

Läkarna har en dags utbildning inom näringslära och ingen fundering om kostvanor

Kunskaperna inom Ortomolekylär medicin, liksom kunskaper om nutrition, ger barn och unga förutsättningar till en god biomedicinsk balans. I artikeln får jag återigen bekräftat vad jag brukar informera föräldrar om när de säger att barnets läkare har protesterat mot anpassad kost och kosttillskott, nämligen att läkarutbildningen endast serverat en dags utbildning inom näringslära och att psykiatriker enbart frågar patienten om dess historia, släkt, skolgång och motionsvanor men däremot inte frågar patienten om dess matvanor!

Depression – kost, vitaminer, mineraler och essentiella fettsyror förbättrar

 

Brist på omega-3 ligger bakom många av våra folksjukdomar, nya, som gamla

Brist på omega-3 ligger bakom många av våra folksjukdomar, nya, som gamla

Som jag nämnt tidigare har ju en stor studie visat att kost kan orsaka depression – det vi också vet, sedan tidigare, är att brist på omega-3 kan orsaka depression, svårigheter med att läsa, skriva, koncentrera sig och att sova. Läs mer om detta i Olle Haglunds bok. I Bo Jonssons bok, se nedan, kan vi läsa att depression har blivit allt vanligare under 1900-talet och att WHO tror att depression kan bli den näst största orsaken till ohälsa efter hjärt-kärlsjukdom år 2020.

Äntligen måste han, han som är en av de som har makten inom sjukvården, Martin Ingvar, erkänna att kosten har betydelse för vår psykiska hälsa

Äntligen måste han, han som är en av de som har makten inom sjukvården, Martin Ingvar, erkänna att kosten har betydelse för vår psykiska hälsa

Studier har visat att om man äter en näringsrik kost så kan man förbättra sin mentala hälsa rent allmänt inklusive sin depression och att det då även kan handla om att tillföra lämpliga kosttillskott.

Kroppen kan tillverka sitt eget serotonin

I sin bok skriver Dr Bo Jonsson att ”Våra gener är väldigt lika de gener som människan hade på stenåldern.” Han berättar att tillverkning av serotonin sker i vår kropp genom flera enzymatiska steg och att det behövs många olika vitaminer och mineraler för att maskineriet ska fungera. Något som även professor Charlotte Erlansson Albertsson försökt lyfta fram under många år under intervjuer i TV och radio samt i sina böcker. Bo, menar som Charlotte, att det viktigaste är att vi äter en naturligt, oraffinerad och näringsrik kost utan socker och att tillskott av vitaminer och mineraler hjälper till. Båda två är, så vitt jag vet, eniga om att även daglig rörelseaktivitet stimulerar denna positiva utveckling i kombination med en anpassad kost.

Vitaminer och mineraler samt daglig rörelseaktivitet i kombination med anpassad kost ger möjligheter till ett friskare liv utan depression

Vitaminer och mineraler samt daglig rörelseaktivitet i kombination med anpassad kost ger möjligheter till ett friskare liv utan depression

Eftersom intolerans mot proteinerna i mjölk- och mjölprodukter orsakar läckande tarm uppstår ganska så snart symptom på brist av vitaminer, mineraler, omega-3, tarmbakterier samt överväxt av candida. Således kan även candidaöverväxt vara nödvändig att behandla.  Läckande tarm kan ge upphov till många symptombilder.

Läckande tarm kan orsaka många symptom på brister av vitaminer och mineraler

Läckande tarm kan orsaka många symptom på brister av vitaminer och mineraler

Viktigt att tillföra tarmbakterier till barn och unga med proteinintolerans

I nämnda artikel får jag återigen bekräftat vad Johan Erle och Dan Uhrbom, som lanserat tarmbakterierna Probiform i Sverige, hävdat, nämligen att en del B-vitaminer tillverkas av våra egna tarmbakterier och att B1, B2 och B3 är väldigt viktiga för mitokondriefunktionen i cellerna och för kroppens energiomsättning.

De tarmbakterier som jag rekommenderar är bland annat ProbioZym och Probiform.