Kategoriarkiv: ADHD och medicinering

ADHD-diagnos och ADHD-medicinering har ökat markant …

Reflektion över debattartikel, Alltför många barn får ADHD-mediciner för lättvindigt, i GP:

Skenande psykisk ohälsa eller sjukvårdens misstag att inte ta reda på orsak till barnets symptombild ?

Psykisk ohälsa har ökat med 1000 procent hos flickor, enligt artikeln och man uppger att det i dag medicineras 7 0000 barn och unga med ADHD-medicin!

Sjukvårdens behandlings strategi nu för tiden är, enligt artikelförfattarna, läkemedel i ”första linjen” – något som, för mig, skvallrar om massiv okunskap inom dagens medicinstyrda sjukvård!

Barnets sviktande uppmärksamhet, koncentrationssvårigheter och överaktivitet skvallrar om avvikande balans i nervsystem inklusive hjärna vilket, i sin tur, skvallrar om avvikande balans i barnets tarmflora, så kallad dysbios, på grund av gifter och brister. Det bör påpekas att även det är vetenskapliga kunskaper precis som de andra tre kunskaperna – stress, psykosocial belastning och psykiska trauman – som de nämner i debattartikeln. De två sistnämnda leder ju, i sig, till det de nämner först, således till mer eller mindre stress.

Dysbios stör balansen i nervsystem inklusive hjärna. Avvikande balans i nervsystem inklusive hjärna utvecklar, i sin tur, avvikande beteenden. I artikeln talar man om Neuro Developmental Disorders – förkortas möjligen NDD … vilket står för utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser eller diversity, således olikheter, enligt artikeln.

Passus om diagnoskriterier och diagnostisering

I USA följer de, om jag förstått saken rätt, oftast diagnoskriterier enligt ICD-10. Socialstyrelsen skriver att det primära syftet med sjukdomsklassifikationen ICD (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems), är att möjliggöra klassificering och statistisk beskrivning av sjukdomar och andra hälsoproblem som är orsak till människors död eller kontakter med hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen skriver vidare att ”För klinisk diagnostik inom psykiatri används huvudsakligen DSM, som i många fall ger möjlighet till mer preciserade bedömningar av enskilda patienter. Man behöver dock notera skillnaden mellan att ställa en diagnos och att koda en diagnos. Socialstyrelsen bestämmer inte om eventuell användning av DSM i klinisk verksamhet.”

Enligt mig bör man se barnets symptombild – den vi lärt oss, via läkemedelsindustrins hårda styrning och utbildning av sjukvården sätta namn i form av diagnoser på – som ett hälsoproblem under tiden som man utreder och behandlar med utbildning/information om barnets speciella behov av bemötande vad gäller bland annat kompensation och stimulering.

OM det vore fel på dessa barns hjärnor

OM det vore fel på dessa barns hjärnor – som begreppet NPF (Neuro Psykiatrisk Funktionsnedsättning) står för – skulle det inte gå att förändra dessa barns avvikande beteenden i vissa av livets dagliga aktiviteter (ADL) och livets dagliga relationer (RDL) inom loppet av några veckor till månader med hjälp av daglig och anpassad kompensation och daglig och anpassad stimulering – vilket det de facto gör när den är individuellt anpassad (se nedan) utifrån bedömning!

Barnets avvikande beteenden i vissa av livets dagliga aktiviteter och relationer

I många fall kan man se det som en omognad, vilket nämns i artikeln, men även ord som för hårt hållen alternativt beskyddande föräldrar, föräldrar som inte uppfostrat sitt barn mm. kan förekomma när personal försöker bedöma varför barnet inte har utvecklat sig som andra barn gör.

Barnets avvikande utveckling beror dock oftast på en avvikande balans i barnets tarmflora, så kallad dysbios, vilket i sin tur utvecklar avvikande balans i barnets nervsystem inklusive hjärna vilket, i sin tur, utvecklar avvikande fysiska och/eller psykiska beteenden.

Anpassad pedagogik

I artikeln nämner man även anpassad pedagogik. Anpassad pedagogik handlar inte allt för sällan om ovan nämnda anpassad kompensation – och även även viss anpassad stimulering. Anpassningar skall vara individuellt anpassade utefter barnets dolda funktionshinder inom området känsel – vilka i sig leder till utveckling av vad man i artikeln benämner utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser. Dessa utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser kan således oftast balanseras upp inom loppet av 3 till 7 månader med hjälp av insatta åtgärder som kompensation och stimulering!

Risk- och orsaksfaktorer

Risk- och orsaksfaktorer är helt enkelt de gifter och brister som vi dagligen utsätter barnet för. Enbart mjöl-, mjölk- och sockerprodukter kan ju, i sig, i en redan obalanserad kropp (tarm- och nervsystem) utveckla en kropp som är i ständig stress på grund av att kroppen försöker rensa ut alla gifter som tillförs den. Jämför med en kropp som blivit utsatt för för mycket alkohol. Vi är alla olika. en del berörs inte av två stora glas medan andra kan bli sjuka i någon dag eller två osv.

Nämnda åtgärder, i artikeln och i denna reflektion, ska definitivt ges högsta prioritet och ingå i första linjens behandling eftersom barn föds med behov av bra mat – där barnets speciella behov måste tillgodoses – liksom bra näring och roliga rörelseaktiviteter. Barn föds oftast inte med speciellt behov av mediciner. Barns positiva utveckling sker genom God Vård där man tar hänsyn till barnets speciella behov av bemötande – vilket gav strålande behandlingsresultat mellan 1985 till 1998. Den skenande ohälsan växer i takt med onyttigt levnadsstil i samhället.

 

https://www.gp.se/debatt/alltf%C3%B6r-m%C3%A5nga-barn-f%C3%A5r-adhd-mediciner-f%C3%B6r-l%C3%A4ttvindigt-1.90256980

Bokstavsbarnen – de kan inte göra som andra barn gör!

Varför kan inte bokstavsbarnen göra som andra barn gör?

Från början var jag själv ett barn som inte riktigt kunde göra som andra barn gjorde i livets dagliga aktiviteter och relationer – för 25 år sedan förändrades dock mina beteenden genom en livsstilsförändring. Sedan 1979 har jag arbetat med denna grupp barn, privat och via habilitering samt psykiatri.

Med anledning av mina livserfarenheter får jag nu behov av att reflektera över programmet och över hur dåligt sjukvården har skött sitt ansvar gentemot dessa barn med föräldrar och den personal i förskola och skola som ska möta barnets speciella behov – utvecklingen har enbart, sedan 1995 och framåt, fokuserat på diagnostisering av barnets symptombild, medicinering, samtal och specialpedagogik sedan år 1995 och framåt.

Erfarenhetsmässigt vet jag att varken habilitering eller psykiatri, sedan år 1995, har varit intresserad av bakomliggande orsaker till barnets speciella behov av bemötande! Det var då de Neuropsykiatriska teamen bildades. I ledning för dessa teamens utveckling stod professor Gillberg. Det enda som sjukvården fick lov att intressera sig för var diagnostisering av barnets symptombilder, samtal och medicinering samt att lämna över till en eller flera specialpedagoger.

Bakomliggande orsaker till barnets utveckling av avvikande förmåga att behärska vardagens dagliga aktiviteter och relationer fanns det noll intresse av. Lyfte vi, som tidigare hade arbetat med denna grupp barn, mellan 1985 till 1998, fram den beprövade erfarenhet och forskning som påvisade att det fanns bakomliggande orsaker till barnets avvikande utveckling – i dagsläget vet vi att det bland annat handlar om avvikande balans i barnets tarmflora och nervsystem inklusive hjärna – så avfärdades dessa kunskaper med orden ”det finns ingen evidens bakom det!” Likaså avfärdades de åtgärder som måste till, genom daglig och anpassad stimulering och kompensation, med exakt samma tråkiga svar!

Neuropsykiatriska teamen bildades runt 1995 i Västra Götalandsregionen

Det fanns således inget intresse, från deras håll, av den beprövade erfarenhet och forskning som visade på att mycket av barnets symptombild kunde utvecklas med hjälp av känslighet för viss mat – en kost som utvecklade opioida peptider, vilka hade en morfinliknande effekt på nervsystemet. Även bevis lades fram att det mycket troligt kunde bero på vaccinskada. De läkare, professorer och terapeuter som påtalade detta om kost, vaccinskada, läckande tarm och näringsbrist smutskastades och många av läkarna miste även sina licenser emedan terapeuter sattes på plats att följa de riktlinjer som upprättades.

Detta är en taktik som i dagarna tilltagit inom sjukvården: gör du inte som vi säger att du ska diagnostisera och medicinera så får du gå.

Skolorna lärde sig att driva fram diagnoserna

Utifrån vad skolpersonalen lärde sig, via de neuropsykiatriska teamen, så insåg de att det nu ställdes krav på diagnos, medicinering och specialpedagogik för att barnet skulle få extra resurs i skolan. Våra kunskaper om bakomliggande orsaker till varför barnen kunde utveckla dessa symptombilder och hur man kunde bemöta deras avvikande balans i tarmflora och nervsystem inklusive nervsystem, vilket utvecklade barnets över- och underkänslighet för stimuli, var absolut inte längre ett dugg intressant.

Diagnostisering med medicinering har skjutit i höjden

Diagnostiseringen – inklusive intag av olämplig kost och olämpliga mediciner samt vacciner för just den här gruppen barn – har sedan 1995 tagit fart. Runt runt 2010/2011 kom de ”riktiga” ADHD-medicinerna plus de Regionala Medicinska Riktlinjerna, RMR , som talade om hur vårdpersonal inklusive läkare skulle arbeta runt denna grupp barn. Det var DÄR diagnosen ADHD började skjuta rejält upp i höjden!

I dag har över 18000 barn med avvikande fysiska och psykiska beteenden fått diagnosen ADHD! Hur många barn och unga som fått namn på sina neuropsykiatriska symptom, som oftast utvecklas på grund av utarmad tarmflora, avvikande tarmflora, eller som det heter med ett litet finare ord, dysbios, med hjälp av de andra neuropsykiatriska diagnosnamnen nämndes dock inte i detta programmet!

Till vilken nytta får man en diagnos OM elev och föräldrar samt skolpersonal ändock inte får reda på VAD bakomliggande orsak till barnets svårigheter med att göra som andra barn gör beror på!?

Hur ska då barnet och barnets omgivning förstå hur de själva, genom en livsstilsförändring, förhoppningsvis kan förändra vardagen så att det blir lättare att göra som andra barn och unga gör i livets dagliga aktiviteter och relationer?

Symptombilderna kan oftast härröras från avvikande känsel

Avvikande känsel är minst lika vanligt som avvikande syn och avvikande hörsel. Området syn och hörsel undersöks grundligt, på ett tidigt stadium, på ett barn som har svårigheter med att göra som andra barn gör. Området känsel är dock ett område som varken psykiatri eller habilitering har lagt in i sina bedömningar.

För att kunna göra som andra barn och unga gör måste individen ha möjligheter se, höra och känna – barnet kan klara sig utan syn och utan hörsel, dock inte utan känsel.

Om barnets känsel avviker kan det bli lika svårt läsa och/eller skriva som det är för ett barn med avvikande syn och/eller avvikande hörsel att läsa och/eller skriva.

Vikten av att, på ett balanserat sätt, känna in sig själv, den egna kroppen och rörelsen är A och O för att bli medveten om sig själv, den egna kroppen och den egna rörelsen samt dess förhållande till omvärlden på ett balanserat sätt.

Avvikande balans i de sinnessystem som står för individens balanserade förmåga känna in sig själv och sin omvärld avspeglar sig i individens avvikande förmåga att agera i livets dagliga aktiviteter och relationer.

Små undervisningsgrupper är en fördel

Kunskaperna om bakomliggande orsaker till elevens avvikande förmåga att kunna göra som andra elever gör i livets dagliga aktiviteter och relationer är en lika stor fördel att ta till sig som vi tagit till oss kunskaperna om varför en elev som har en avvikande syn och/eller en avvikande hörsel har speciellt behov av daglig och anpassad kompensation av de dolda funktionshindren!

Vi vet även att viss daglig och anpassad stimulering kan hjälpa eleven utveckla sin förmåga allt ifrån lite till mycket positivt – exakt så är det även med avvikande känsel!

Med sådana kunskaper krävs ingen diagnos på barnet – lika lite som vi kräver diagnos på barnets avvikande syn eller avvikande hörsel!

Information till elev, föräldrar och skola om det dolda funktionshindret visar vägen

Lagom är bäst – mitt barn har avvikande syn, eller mitt barn har avvikande hörsel, och därför behöver han/hon använda sig av sina kompensatoriska hjälpmedel, ha mer ljus eller att vi isolerar i taket så att ljudet dämpas etc.

Men var finns lagom information för barn och unga med avvikande känsel? Varför har vi fått lära oss sätta diagnos på de symptombilder som utvecklas av avvikande känsel men inte på de symptombilder som utvecklas av avvikande syn eller avvikande hörsel?

Hur ska en pedagog, assistent eller rektor förstå barnets speciella behov av bemötande med hjälp av ett diagnosnamn som exempelvis ADHD eller HSMN typ II !? Beskriver vi barnet avvikande förmåga se, höra eller känna och vilket speciellt behov just den eleven har av anpassad kompensation och stimulering då förstår de och då möter de upp barnet där det är.

Får skolan information om elevens speciella behov av bemötande vad gäller stimulering (kost, näring och rörelse) och kompensation öppnas förståelsen (och vägen) upp till en enklare vardag för barnet och dess omgivning – men det gäller att alla går samma väg. Den bakomliggande förståelsen brukar kunna leda till att bemötandet, livsstilsförändringen, vänder på vardagen inom loppet av några veckor till månader!

Ångest och värk försvinner med hjälp av daglig och anpassad stimulering

I takt med att den anpassade och dagliga stimuleringen tar över i vardagen ökar individens förmåga att delta mer balanserat, både fysiskt och psykiskt, i livets dagliga aktiviteter och relationer.

Läs- och skriv- samt koncentrationssvårigheter försvinner genom kompensation

Daglig och anpassad kompensation hjälper barnet skriva och läsa – precis som glasögon och hörapparat gör – allt handlar om kompensation av det dolda funktionshindret, i olika grad och styrka beroende av det dolda funktionshindrets grad eller styrka/svaghet, över- eller underkänslighet.

Habilitering och BUP mötte med barn, föräldrar och skola

Från min första arbetsdag på Barn- och ungdomshabiliteringen, januari 1995 och fram till min sista arbetsdag på habiliteringen, 1998, arbetade vi i teamet – RH-konsulent från SIH (numera SPSM), arbetsterapeut, förskolepedagog, logoped och sjukgymnast (nu fysioterapeut) – mot barnet, föräldrarna och personal i skolan. Ofta kom vi som utfört bedömningen av barnets förmåga känna in, härma och automatisera den egna rörelsen (vilket påverkas av över- och underkänslighet för stimuli via något eller några av de områden som räknas in under området känsel), således arbetsterapeut och sjukgymnast, ut till skolan tillsammans med barn och föräldrar och berättade, tillsammans, för personalen om barnets speciella behov av bemötande i livets dagliga aktiviteter och relationer utifrån barnets specifika över- och underkänslighet för stimuli.

Vi som arbetade med att bedöma och behandla de här barnen protesterade högljutt då de här barnen enbart skulle diagnostiseras och medicineras. Av etiska själ sade jag upp min anställning på habiliteringen 1998 och började arbeta tillsammans med min kollega, sjukgymnast och Tomatiskonsult, för BUP,Barn- och ungdomshabiliteringen, under ett års tid.

1999 påstods pengarna till remisser till vår mottagning vara slut plus att dessa kunskaper påstods finnas inom habiliteringens väggar när vi sökte vårdavtal.

Där började min anställning inom BUP:s väggar – som behandlingsassistent natt. Jag drev då min egen verksamhet, konsultation plus, en kortare tid, ett korttidsboende, för barn och unga som inte kan göra som andra barn gör, var tredje vecka

Mina reflektioner över programmet Bokstavsbarnen

Uppdrag Granskning lyfte den 2 februari 2022, genom dokumentären Bokstavsbarnen fram problematiken som vuxit sig allt starkare i skolan runt denna grupp barn. Mina reflektioner, som jag här har återgivit, sker utifrån mina egna och speciella behov från 1951 till 1996, mina egna arbetslivserfarenheter som arbetsterapeut för barn och unga med speciella behov sedan 1979 fram till dags datum.

https://www.svtplay.se/uppdrag-granskning-bokstavsbarnen

Barns rätt till hälsa följs inte av Sveriges sjukvård, riksdag och regering

Artikel 24 Barns rätt till hälsa – se sid 36 – innebär att vi måste uppdatera vår sjukvård

Det är dags att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa NU!

Sammanfattningsvis ska vårt svenska samhälle erkänna barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering och vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa.

Personligen ser jag våra traditionella sedvänjor – sedan 20 år tillbaka inom primärvård, Barn- och ungdomspsykiatri samt Barn- och ungdomshabilitering – med att sätta neuropsykiatriska och psykiatriska diagnoser på de symptom som idag ofta visat sig kunna härledas till dysbios, således obalans i barnets tarmflora, som en fara för barnets hälsa!

Denna vedertagna diagnostisering är, helt uppenbarligen, skadlig för barns och ungas hälsa eftersom denna felaktiga diagnostisering riskerar leda till livslång medicinering i stället för att vi tillser barns och ungas speciella behov av bemötande i form av den livsstilsförändring som måste till för att balansera upp deras tarmflora och nervsystem – en balansering som visat sig vara nödvändig för barnets möjligheter nå fram till en ökad fysisk och psykisk hälsa, en ökad livskvalitet som oftast leder till att utanförskap, skolk och psykisk ohälsa avtar och försvinner (men där med inte sagt att vi får glömma bort barnets behov av kompensation och rörelsestimulering)!

Livsstilsförändringen kan ske med hjälp av daglig och artegen föda samt kosttillskott som gynnar deras speciella behov av näring och balans i tarmflorancoachning kan ex ske via en välutbildad primärvård!

Mitt hopp är att primärvården nu inser sin skyldighet uppdatera sig inom dessa kunskaper som baseras på beprövad erfarenhet och forskning samtidigt som de måste inse att de måste utveckla sin förebyggande hälsovård

Artikel 24 – BARNS RÄTT TILL HÄLSA

  1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering.

Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.

  1. Konventionsstaterna skall sträva efter att till fullo förverkliga denna rätt och skall särskilt vidta lämpliga åtgärder för att,

(a ) minska spädbarns- och barnadödligheten;

(b) säkerställa att alla barn tillhandahålls nödvändig sjukvård och hälsovård med tonvikt på utveckling av primärhälsovården;

(c) bekämpa sjukdom och undernäring, däri inbegripet åtgärder inom ramen för primärhälsovården, genom bl. a. utnyttjande av lätt tillgänglig teknik och genom att tillhandahålla näringsrika livsmedel i tillräcklig omfattning och rent dricksvatten, med beaktande av de faror och risker som miljöförstöring innebär;

(d) säkerställa tillfredsställande hälsovård för mödrar före och efter förlossningen;

(e) säkerställa att alla grupper i samhället, särskilt föräldrar och barn, får information om och har tillgång till undervisning om barnhälsovård och näringslära, fördelarna med amning, hygien och ren miljö och förebyggande av olycksfall samt får stöd vid användning av sådana grundläggande kunskaper:

(f) utveckla förebyggande hälsovård, föräldrarådgivning samt undervisning om och hjälp i familjeplaneringsfrågor.

  1. Konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa.
  2. Konventionsstaterna åtar sig att främja och uppmuntra internationellt samarbete i syfte att gradvis uppnå det fulla förverkligandet av den rätt som erkänns i denna artikel. Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklingsländernas behov

Regionala Medicinska Riktlinjer, RMR, gör det enkelt och överskådligt

RMR, Regionala Medicinska Riktlinjer, borde, precis som Maria på Bidevinden uttryckte på vår klinikdag, heta RVR, Regionala Vård Riktlinjer eftersom det inte enbart handlar om medicinsk bedömning och behandling – det handlar om barnets rätt till God Vård. Beakta att våra Regionala Medicinska Riktlinjer inte är huggna i sten!

RMR gör det enkelt och överskådligt för oss som vill veta vad barn- och ungdomspsykiatri inklusive habilitering har att erbjuda respektive inte har att erbjuda barn och unga med psykisk ohälsa vad gäller de metoder som är baserade på beprövade erfarenhet och forskning. Vi får en tydlig bild över vilka metoder som ignoreras. Samtidigt belyser RMR även den obalans som råder mellan olika professioner och att man således endast erbjuder bedömning och behandling av en del professioner medan andra saknas delvis eller helt och hållet. Slutsatsen, konklusion, av detta blir att dagens barn- och ungdomspsykiatri ännu inte har förmåga se till helheten, varken vad gäller barnets behov av bedömning eller behandling, så länge dessa professioner saknas.

Den del av psykiatrin som i dag är befintlig har, i stort sett, återgått till den modell som verkade från 1920-talet och fram till 1960-talet där enbart läkare/psykiatriker, sjuksköterskor och psykologer fanns att erbjuda plus att även kurator och pedagog och enstaka tillgång till logoped och dietist i dag kan erbjudas. Den andra delen, som bör läggas till, för att nå fram till att bedömning och behandling möjliggör en helhetsbild runt barnets speciella behov av bemötande – en helhetsbild som vi idag kan nå fram till om vi lutar oss mot all den beprövade erfarenhet och forskning som finns vad gäller bakomliggande faktorer till utveckling av psykisk ohälsa och vilka möjligheter till psykisk hälsa som finns genom att angripa bakomliggande faktorer.

Är det inte meningen att Barn- och ungdomspsykiatri samt Barn- och ungdomshabilitering ska luta sig mot all beprövad erfarenhet och forskning som finns om möjligheter till ökad psykisk hälsa? Eller ska psykiatrin endast använda sig av utvalda delar? Är det, enligt patientlagen (PL), patientsäkerhetslagen (PSL) och Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), meningen att sjukvården enbart ska luta sig mot den beprövade erfarenhet och forskning som handlar om medicinering? Hur beprövad och forskningsbaserad metoderna medicinering och blandning av olika mediciner? Vilken påverkan på utveckling av barnets nervsystem har medicinering över tid? Vad händer om man enbart medicinerar utan att tillföra de näringsbrister barnet eventuellt lider av?

Har chefer mandat att förbjuda personal – som har kunskaper, baserade på beprövad erfarenhet och forskning, inom området kost med kosttillskott och stimulering via rörelse – att informera patienten om dessa metoder, således om vilka andra metoder som finns? Vad är det egentligen som gäller?

Till vilken verksamhet kan man, som personal, vända sig för att klaga på den avsaknad av metoder som visat sig vara av godo för ökad psykisk hälsa och måste till för att ge barn och unga möjligheter till en God Vård?

Den halva inom dagens psykiatri som dominerar, den halva som är etablerad och står för bedömning och behandling via läkare/psykiatriker, psykologer och sjuksköterskor, får man mer än gärna lyfta fram och prata om (det görs hela tiden, utan att någon reflekterar över att det är den enda halva man använder sig av) – men den halva som saknas, den halva som anses vara kontroversiell och består av bedömning och behandling av arbetsterapeut, fysioterapeut, logoped och näringsfysiolog, får man inte ens andas om.

Andas man för mycket om andra orsaker till psykisk ohälsa än de etablerade kunskaper som finns om detta, och om vilka andra möjligheter till ökad psykisk hälsa som finns, anses man vara en fanatiker som lutar sig mot forskning och erfarenhet som inte är tillräckligt starka för att användas inom området psykiatrisk bedömning och behandling. Man anses då vara motsträvig och svår att arbeta med – man ses som en arbetskamrat som inte kan vara tillräckligt positiv till den åtstramning inom barn- och ungdomspsykiatrin som i dag etableras genom mindre lokaler och minskade möjligheter till dialog och öppenhet. Man ser ingen glädje över att det finns andra beprövade metoder som är framtagna via mångårig och evidensbaserad praktik, tvärtom – trots att det är metoder som, många gånger, kan vara mer lämpliga än medicinering eftersom barns och ungas nervsystem är under utveckling.

Under tjugo års tid har jag kämpat för att dessa metoder ska tillföras psykiatrin i syfte att värna om barns rätt till bästa uppnåeliga hälsa och God Vård – men jag måste erkänna att det idag ser ut som att vården idag tillser att våra barn och unga aldrig ska tilldelas denna rättighet till val av metod!

Läs gärna på den här sidan om hur barn och unga kan bli friskare genom en livsstilsförändring

Läs även vad SBU har att säga om beprövad erfarenhet och evidensbaserad vård.

Uppdaterad medicinsk kunskap nödvändig vid ADHD, ASD/AST etc.

I Läkartidningen, nummer 11; 2015, kan vi läsa att vi bör komma ”In med uppdaterad kunskap när ADHD handläggs”. Författargruppen till artikeln skriver ”Bort med stuprören och fram för uppdaterad medicinsk kunskap i första sjukvårds­ledet” apropå ett inlägg i Läkartidningen nummer 9; 2015 som handlar om diagnostik och behandling av ADHD.

Enbart bedömning av symptom har föga lett till goda behandlingsresultat

Själv kan jag enbart uttrycka min besvikelse över att det hänt förvånansvärt lite under de år som gått sedan 1998 då den svenska sjukvården (styrd av läkemedelsindustrin?) satsade på ett rejält kliv in i diagnostiseringens värd och lämnade tidigare bedömning av funktion och funktionshinder åt sidan! Nu var det enbart bedömning av symptom som skulle leda fram till behandling i form av medicin, samtal och specialpedagogik!

Men vad hände? Uppnådde man fullgoda resultat av detta? Icke! Skolan skriker efter hjälp över hur de skall möta barn och unga med dessa beteendeavvikelser som tycks eskalera över tid! Och vilket stöd får de av sjukvården? Föga eftersom den påstår att det är skolans ansvarsområde att möta dessa barn och ungdomar!

För mig är det lika vansinnigt påstå det som att påstå att skolan skall börja bedöma och behandla barns och ungas syn- och hörselstörningar också!

Bedömning av funktion och funktionshinder måste till

I dagarna har barn- och ungdomspsykiatrin vaknat upp och begripit att vi även måste börja bedöma och behandla barns och ungas funktion och funktionshinder för att kunna möta deras speciella behov av bemötande i form av individuellt anpassade åtgärder.

Vad ”de” ännu inte kommit fram till är vilka dessa individuellt anpassade åtgärder är – det gör ”de” inte så länge ”de” påvisar bristande kunskaper om bakomliggande orsaker till barnets avvikande utveckling av fysiska och psykiska beteenden! Läs mer om detta i den kommentar jag lagt under ovanstående artikel.

Jag ser fram mot den dag då sjukvården tar sitt ansvar och börjar axla den nya patientlagen som trädde i kraft den 1 januari 2015 – en lag som bland annat innebär att vi inom sjukvården måste informera barn med föräldrar om vilka andra metoder som finns och var de finns! Det är sedan upp till barn med familj att välja den metod de känner mest förtroende för – och förhoppningen är att ansvariga sjukvårdshuvudmän kan sluta avtal med fler aktörer som har kunskaper inom individuellt anpassad kost, IAK, kosttillskott, kompensation och rörelse.

Vitaminer och mineraler gör våra barn och unga med psykisk ohälsa friskare NU!

Vitaminer och mineraler inklusive essentiella fettsyror är den kommande medicinen vid psykisk ohälsa

Vitaminer och mineraler inklusive essentiella fettsyror är den kommande medicinen vid psykisk ohälsa

Det finns all anledning att vitaminer och  mineraler i terapeutisk dos skall vara ett förstahandsval när vi behandlar barn och unga som utvecklat psykisk ohälsa – vilket återigen bekräftas när vi läser artikeln Vitaminer och mineraler bör vara förstahandsval vid psykisk ohälsa!, skriven av Bo Zackrisson i tidskriften 2000-Talets Vetenskap, 4/2014, sid 8-11.

Det skall, enligt HSL (Hälso- och sjukvårdslagen), vara barnens rätt att få information om att vitaminer och mineraler i terapeutisk dos är en metod som kan ge dem möjligheter – i kombination med daglig och individuellt anpassad kost, kompensation och rörelse – att bli friskare NU!

Psykisk hälsa av vitaminer och mineraler

I ovan nämnd artikel kan vi läsa att det, enligt Bonnie Kaplan, professor vid universitetet i Calgary, Alberta, Canada och Julia Rucklidge, professor i klinisk psykologi vid Canterbury universitetet, Christchurch, Nya Zeelandmåste ske en radikal förändring i synen på psykisk ohälsa. Det finns naturligtvis starka krafter som vill tysta ned den forskning som Kaplan och Rucklidge lyfter fram, krafter som till ett mycket högt pris gör allt för att skydda läkemedelsindustrin – det höga priser får våra barn och ungdomar med psykisk ohälsa betala …

Den psykiska ohälsan växer medan vitaminers och mineralers positiva effekter tystas

Bo Zackrisson skriver, i nämnd artikel, att ”Den psykiska ohälsan växer. EU har uppskattat att nästan 40% av EU-medborgarna lider av någon form av psykisk sjukdom. Samhällets kostnader skjuter i höjden, vilket på sikt hotar att slå undan fötterna på hälso- och sjukvården. Till detta kommer att det finns oroande tecken på att långtidseffekterna av psykofarmaka leder till att den psykiska ohälsan förvärras.”

Betydelsen av nutrition är en mycket gammal kunskap och studier finns som visar att 24 veckors svältkost för friska studenter utvecklade tydliga tecken på hela skalan av allvarliga psykiska sjukdomar. Dessa studier får mig oavkortat att associera till de studenter som hamnar inom psykiatrin. Vad äter många av våra studenter? Nudlar!

Dr Flytlie kom för många, många år sedan ut med sin bok, Vitamineralrevolutionen. Redan där borde sjukvården ha höjt på ögonbrynen och blivit lite nyfikna!

Vitaminer och mineraler stärker ditt immunförsvar, gör dig och ditt barn fri från neuropsykiatriska och psykiatriska symptom mm.

Vitaminer och mineraler stärker ditt immunförsvar, gör dig och ditt barn fri från neuropsykiatriska och psykiatriska symptom mm.

Ett bra exempel på hur människor kan bli glada och långlivade finner vi genom The Blue Zones

Vitaminer och mineraler är byggstenar till psykisk hälsa

Kaplan och Rucklidge har, precis som professor Charlotte Erlanson Albertsson, kommit fram till att byggstenarna i människokroppen är just vitaminer och mineraler samt essentiella fettsyror – det borde således bli ett självklart förstahandsval inom barn- och ungdomspsykiatrin, före medicinering.

Med ovanstående information borde det vara självklart att sjukvården börjar coacha barn med föräldrar i hantering av vitaminer, mineraler och omega- 3 samtidigt som de även bör coachas vad gäller förändring av den dagliga kosten och rörelsen eftersom även dessa kunskaper i dag inte går att förneka – beprövad erfarenhet , studier och forskning bekräftar de positiva resultat som uppnåtts hos åtskillga barn och unga.

Klart är att det måste användas en terapeutisk dos av kosttillskotten för att ge god effekt – bredspectrum av vitaminer och mineraler skall vara lika självklart som omega-3 och tarmbakterier.

Bättre psykisk hälsa av kost och kosttillskott – svensk psykiatri har lång väg att gå

Visst kan det bli dyrt, om man jämför med mediciner, att använda sig av vitaminer och mineraler men i det långa loppet kan det vara värt varenda sekund av extraarbete eftersom barnet blir friskare – i det långa loppet blir ju inte barn och unga (eller vuxna) friskare av mediciner, mediciner hjälper enbart på kort sikt!

Handen på hjärtat, i dag har man gjort de neuropsykiatriska och psykiatriska symptomen, precis som många andra av våra andra folksjukdomar, till tillstånd som är i behov av livslång medicinering – är det inte dags att vi börjar inse varför det är så få sjukdomar som blir återställda med hjälp av medicinering?

Jag kan enbart hålla med Bo Zackrisson, när han i sin artikel konstaterar Kaplan och Rucklidge visat att den svenska psykiatrin har väldigt lång väg att gå, efter de observationer jag har gjort inom psykiatrins väggar sedan 1998.

Jag menar att kunskaper inom Ortomolekylär medicin, liksom kunskaper om nutrition, ger barn och unga förutsättningar till en god biomedicinsk balans och själv kan jag finna det lite märkligt att en högt uppsatt chef inom Barn- och ungdomspsykiatrin, som är högst ansvarig för en god vård av barns och ungas psykiska hälsa och som arbetar under Västra Götalandsregionen, vars mål är att arbeta för en bättre psykisk hälsa bland barn och unga, inte kräver att man skall prova den goda effekt som vitaminer och mineraler plus anpassad kost och daglig motion nu visat sig ha på psykisk ohälsa – tanken slår mig då jag dagligen kan se hennes dotter göra reklam för god fysisk och psykisk hälsa genom VitaePro. Vad är det som gör att högt uppsatta inom Barn- och ungdomspsykiatrin förvägrar våra barn och unga med psykisk ohälsa att få prova på vilka möjligheter de med största sannolikhet har att bli friskare genom dagligt tillskott av vitaminer och mineraler?

Läs mer om VitaePro på deras hemsida

Läs mer om Louise och VitaePro på deras hemsida

 Hälso- och sjukvård eller Hälsovård och Sjuk vård?

Vår uppgift inom hälsovården är att vara öppen för de behandlingsmetoder som påvisat gott resultat, det kan räcka med beprövad erfarenhet, och jag funderar i dag över vart sjukvården är på väg. Skämt och sido, skall det möjligen bildas två skilda verksamheter av den befintliga Hälso- och sjukvården? En för hälsa och en för sjuk vård?

Kliniskt visar många vitamin- och mineralpreparat på god effekt

Zackrisson skriver att det bredspektrums multipreparat som Kaplan använt sig mest av är EmpowerPlus men att hon även nämner Berocca. Själv har jag lite svårt för att rekommendera Berocca eftersom jag inte med säkerhet kan säga att det inte är kemiska vitaminer och mineraler i den produkten. Man bör ha med sig i bakhuvudet att överdrivet intag av guarana, som finns i Berocca, kan leda till rastlöshet och/eller sömnsvårigheter.

Här finns ju en hel del andra preparat som man kan börja med om plånboken inte är allt för tjock som exempelvis Balans och VitaePro – VitaePro är framställt av rena och naturliga produkter samt innehåller även antioxidanterna Astaxanthin, Lutein och Zeaxanthin.

Mina rekommendationer har varit FitLine, Kyäni, Noni, Balans och på senare tiden har jag även nämnt VitaePro eftersom många är ute efter bra vitaminer men det svider i plånboken då en hel familj skall täckas upp. Med största sannolikhet är de preparat som nämns här ovan minst lika bra på att ”boosta upp” en utmärglad kropp och knopp som de jag rekommenderar – huvudsaken är att det är ett bredspektrum och att man inte är för snål i doseringen. Nämnas bör att FitLine har ett sötningsmedel som inte är allt för bra att använda sig av allt för länge enligt en del experter men, som jag ser det, har den goda behandlingseffekten uppvägt detta för en hel del barn och ungdomar och inga negativa biverkningar har, så vitt jag vet, rapporterats.

Läkarna har en dags utbildning inom näringslära och ingen fundering om kostvanor

Kunskaperna inom Ortomolekylär medicin, liksom kunskaper om nutrition, ger barn och unga förutsättningar till en god biomedicinsk balans. I artikeln får jag återigen bekräftat vad jag brukar informera föräldrar om när de säger att barnets läkare har protesterat mot anpassad kost och kosttillskott, nämligen att läkarutbildningen endast serverat en dags utbildning inom näringslära och att psykiatriker enbart frågar patienten om dess historia, släkt, skolgång och motionsvanor men däremot inte frågar patienten om dess matvanor!

Depression – kost, vitaminer, mineraler och essentiella fettsyror förbättrar

 

Brist på omega-3 ligger bakom många av våra folksjukdomar, nya, som gamla

Brist på omega-3 ligger bakom många av våra folksjukdomar, nya, som gamla

Som jag nämnt tidigare har ju en stor studie visat att kost kan orsaka depression – det vi också vet, sedan tidigare, är att brist på omega-3 kan orsaka depression, svårigheter med att läsa, skriva, koncentrera sig och att sova. Läs mer om detta i Olle Haglunds bok. I Bo Jonssons bok, se nedan, kan vi läsa att depression har blivit allt vanligare under 1900-talet och att WHO tror att depression kan bli den näst största orsaken till ohälsa efter hjärt-kärlsjukdom år 2020.

Äntligen måste han, han som är en av de som har makten inom sjukvården, Martin Ingvar, erkänna att kosten har betydelse för vår psykiska hälsa

Äntligen måste han, han som är en av de som har makten inom sjukvården, Martin Ingvar, erkänna att kosten har betydelse för vår psykiska hälsa

Studier har visat att om man äter en näringsrik kost så kan man förbättra sin mentala hälsa rent allmänt inklusive sin depression och att det då även kan handla om att tillföra lämpliga kosttillskott.

Kroppen kan tillverka sitt eget serotonin

I sin bok skriver Dr Bo Jonsson att ”Våra gener är väldigt lika de gener som människan hade på stenåldern.” Han berättar att tillverkning av serotonin sker i vår kropp genom flera enzymatiska steg och att det behövs många olika vitaminer och mineraler för att maskineriet ska fungera. Något som även professor Charlotte Erlansson Albertsson försökt lyfta fram under många år under intervjuer i TV och radio samt i sina böcker. Bo, menar som Charlotte, att det viktigaste är att vi äter en naturligt, oraffinerad och näringsrik kost utan socker och att tillskott av vitaminer och mineraler hjälper till. Båda två är, så vitt jag vet, eniga om att även daglig rörelseaktivitet stimulerar denna positiva utveckling i kombination med en anpassad kost.

Vitaminer och mineraler samt daglig rörelseaktivitet i kombination med anpassad kost ger möjligheter till ett friskare liv utan depression

Vitaminer och mineraler samt daglig rörelseaktivitet i kombination med anpassad kost ger möjligheter till ett friskare liv utan depression

Eftersom intolerans mot proteinerna i mjölk- och mjölprodukter orsakar läckande tarm uppstår ganska så snart symptom på brist av vitaminer, mineraler, omega-3, tarmbakterier samt överväxt av candida. Således kan även candidaöverväxt vara nödvändig att behandla.  Läckande tarm kan ge upphov till många symptombilder.

Läckande tarm kan orsaka många symptom på brister av vitaminer och mineraler

Läckande tarm kan orsaka många symptom på brister av vitaminer och mineraler

Viktigt att tillföra tarmbakterier till barn och unga med proteinintolerans

I nämnda artikel får jag återigen bekräftat vad Johan Erle och Dan Uhrbom, som lanserat tarmbakterierna Probiform i Sverige, hävdat, nämligen att en del B-vitaminer tillverkas av våra egna tarmbakterier och att B1, B2 och B3 är väldigt viktiga för mitokondriefunktionen i cellerna och för kroppens energiomsättning.

De tarmbakterier som jag rekommenderar är bland annat ProbioZym och Probiform.

Sverige sviker – eller är det sjukvården som sviker?

Sverige sviker sin plikt mot barn och unga med speciellt behov av bemötande

Området känsel är av avgörande betydelse för att barn och unga med störningar inom området känsel skall kunna vara med på samma villkor som andra barn och unga är – daglig och anpassad kost är minst lika viktigt som anpassad kompensation (inklusive hjälpmedel) som anpassad gymnastik etc.

Våra barns och ungas behov av speciellt bemötande kan inte enbart läggas på föräldrar och skola – sjukvården har praktfullt ett ansvar inom det här området, ett ansvar som jag anser att sjukvården inte tar varken vad gäller att föreslå eller prova andra metoder eller att prova andra metoder innan de provar medicinering!

ADHD-medicinering ger betydligt sämre behandlingsresultat än anpassad aktivitet, kost och sömn

Än så länge ger medicinering sämre behandlingsresultat än anpassad aktivitet, kost och sömn – tills någon bevisat motsatsen!

Medicineringen gäller inte enbart de symptom som vi i dag ser som symptom till ADHD utan all medicinering av det som vi i dag kallar för neuropsykiatriska funktionshinder – där medicinering endast verkar ”ge sig på” symptomen under kortare period samtidigt som grundproblematiken kvarstår eftersom förgiftning och brister ger fortsatt försämrad utveckling av barnets förmåga känna in sig själv och sin omvärld – vilket avspeglar sig i barnets avvikande beteenden, både fysiskt och psykiskt.

  • Statliga rapporter ifrågasätter behandling av ADHD: En rapport som ifrågasätter såväl diagnosinstrument som behandling av adhd har mött många reaktioner. Risken är att den kan medföra att nuvarande arbetssätt klassas som skräp, anser Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap vid Karolinska Institutet.
  •  SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, slår fast att det behövs mer forskning kring både diagnostik och behandling av ADHD och autismspektrumtillstånd i rapporten ”Om psykiatrisk diagnos och behandling” – således ifrågasätts dagens neuropsykiatriska metoder!
  •  En av huvudforskarna i världens största långtidsstudie av ADHD avslöjar nu att barnen drabbades av tillväxthämningar, de utvecklades inte som de skulle, och ”för det andra fanns det inga positiva effekter – inga alls”. De tidigare publicerade resultaten av världens största långtidsstudie av ADHD-behandling, den så kallade MTA-studien, har använts av läkemedelsbolag och psykiatriker världen över för att driva upp utskrivningen av amfetamin till barn. Den svenska Socialstyrelsens rapport, ADHD hos barn och vuxna, bygger i avgörande delar på denna studie – speciellt i rekommendationerna om att ge amfetamin till barnen. NU säger alltså en av huvudforskarna i den amerikanska studien, professor William Pelham, att fortsatt uppföljning av barnen visat att de drabbades av tillväxthämningar, och att de ADHD-droger som barnen fick bara kortsiktigt fick dem att bete sig bättre, långsiktigt hade de inga sådana effekter. Han säger vidare: ”Och den informationen måste göras mycket klar för föräldrar.” Pelham erkänner också att man tidigare överdrivit effekterna av medicinen – man ljög med andra ord för föräldrar och myndigheter. Avslöjandet gjordes i BBC-programmet Panorama, What next for Craig, måndagen den 12 november 2007.
  • Nils Simonson som arbetat som läkare och kirurg vittnar om de omfattande mutorna inom läkemedelsbranschen och den osunda användningen av antidepressiva läkemedel, publicerad 27 april 2014. Ungdomarna informeras inte om den ökade självmordsrisken och inte heller föräldrarna. Den är hos unga så hög att man nu i USA måste skriva in det på bipacksedlarna. Läkemedelsindustrin har sedan början av 1990-talet vetat att självmordsfrekvensen ökar hos unga som sätts på Antidepressiva eller så kallade SSRI-preparat.
  •  Riskabel övertro på ADHD-medicinering. Då medicinering av barn med adhd har blivit en så utbredd praxis, i USA och ett stort antal andra länder – bland annat Sverige – måste vi i dessa samhällen ställa oss följande fråga: ”Visar forskningen att sådan medicinering hjälper barn med en adhd-diagnos att med framgång växa upp till välmående och välfungerande vuxna?”

Psykisk sjukdom under lupp och sjukvårdens insatser under lupp

Torbjörn Sassersson har slagit huvudet på spiken i sin artikel om Susanne Bejerots artikel, Psykisk sjukdom under lupp.

Klart är att gifter och brister påverkar våra barns och ungdomars samt vuxnas mag- och tarm- samt nervsystem negativt – något som i sin tur påverkar dessa individers balans i biokemin. Gluten/mjöl- och kasein/mjölkprodukter är en av våra största triggare för att autoimmuna sjukdomar (=folksjukdomar) skall sätta igång! Beroende av hur känslig individen är, vilken obalans som uppstår etc. utvecklas olika former av folksjukdomar (om man skall sammanfatta det kort) – den obalans som uppstår i biokemin påverkar bland annat individens förmåga att delta i livets dagliga aktiviteter och relationer negativt. I dag benämner vi de symptom som uppstår med neuropsykiatriska, psykiatriska och/eller neuromuskulära diagnosnamn.

Tidigare såg vi endast folksjukdomar hos vuxna – vuxna människor utvecklade sakta men säkert psoriasis, reumatism, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar etc.

NU har dessa folksjukdomar krupit ned i åldrarna samtidigt som barn och unga med bland annat proteinintolerans – alternativt att de utsatts för överkonsumtion av de vita gifterna, inklusive socker – verkar vara än mer känsliga för de gifter och brister som i dag finns i mat, vacciner mm. vilket vi i dag kan iakttaga i form av olika gift- och bristsymptom hos dessa barn och ungdomar.
Förändring av barnets kost medför oftast en mycket positiv förändring av barnets avvikande beteenden, psykiska ohälsa: http://npif.no/index.php/var-mat-var-behandling ,  och  samt

Jag menar att så länge dessa symptom går att förändra positivt med hjälp av anpassad kost/diet och anpassade kosttillskott är det helt klart att det rör sig om förgiftnings- och bristsymptom – vilket innebär att det är felaktigt att benämna symptomen med neuropsykiatriska-, psykiatriska- och/eller neuromuskulära diagnosnamn så länge man inte givit barnet, individen, möjligheter prova en annan kost i minst tre, helst sex/sju månader. Jag anser, precis som den här mamman, att det är högst kriminellt att undanhålla information om vilka andra metoder som finns – i dag vet ju alla att det finns mediciner, terapeutiska samtal och specialpedagogik!
Med hjälp av anpassade och dagliga rörelseaktiviteter kan man oftast forcera den positiva utveckling som oftast sker – också något som läkare och andra legitimerade är skyldiga att informera om!

För mig känns det tragiskt att man, inom den upplysta psykiatrin, inte vågar lyfta fram all den forskning som visar hur vår mat och dryck kan vara en av de bidragande orsakerna till att individen utvecklar de symptom som vi i dag klassar som psykiska och neuropsykiatriska diagnoser – förnekandet innebär att man då tar ifrån patienterna rätten att få veta vilka andra möjligheter och val som finns i jakten på att bli friskare! Möjligheter till förändring av kost kan visa på att dessa barn och unga/patienter/individer utvecklar ett allt mindre behov av medicin, specialpedagogik och det terapeutiska samtalet! Kan det möjligen vara en av orsakerna bakom att man förtiger dessa möjligheter i denna, och liknande, artiklar?

Statlig rapport ifrågasätter ADHD-behandlingar | Föräldrakraft

Statlig rapport ifrågasätter ADHD-behandlingar | Föräldrakraft.

Av vikt är att tillägga att anpassad kost och daglig, anpassad kompensation samt rörelse kan forcera barnets positiva utveckling – medicinering skall enbart användas i det akuta skedet … och dit kommer vi näppeligen aldrig om vi sätter i gång med en tidig bedömning och behandling 😉