Är det rätt att medicinera med amfetaminbaserade preparat mot ADHD när det ännu saknas tillräckligt med forskning? Är det bara ett sätt att få lugn och ro bland stökiga barn under tiden man forskar? Det undrar Vardagsfilosofen i P4 Förmiddag, Ulf Lundgren – lyssna till hans radioprogram här!
Här finns en del artiklar att höja på ögonbrynen åt. Ett exempel är artikeln som handlar om hur Concerta köpt upp Björn Kadesjö och Socialstyrelsen. En annan handlar om ADHD-industrin och Björn Kadesjö. En tredje handlar om att Concerta bevisligen inte är läkande och i den fjärde artikeln finns funderingar om vilka biverkningar som rapporteras till läkemedelsverket – mina egna erfarenheter säger mig att det knappast är några, inte ens om barnet hamnar i svårt delirium-tillstånd!
Även en statlig rapport ifrågasätter behandling samt uppföljning av neuropsykiatriska funktionshinder såsom exempelvis ADHD – man säger att ”Det krävs mer forskning för att ta reda på hur metoder för både diagnostik och behandling av ADHD respektive ASD (autism-spektrum-tillstånd) fungerar. Vissa läkemedel har på kort sikt visats lindra ADHD-symtom, men risken för biverkningar på lång sikt är oklar.”
John Breeding är läkare och psykiatriker med en tydlig åsikt om den medicinska termens äkthet. På hans sida hittar man videodokumentationer där han pratar om medicinska fakta och medicin industrins tydliga arbete att sälja mer. Titta även in under ”links” där man kan komma vidare till ytterligare källor som är kritiska till den standardiserade diagnostiseringen och medicineringen av ”ADHD”.
Världens största långtidsstudie av ADHD-behandling förvrängdes till medicinerings fördel
En av huvudforskarna i världens största långtidsstudie av ADHD, den så kallade MTA-studien, avslöjar nu att barnen drabbades av tillväxthämningar, de utvecklades inte som de skulle, och ”för det andra fanns det inga positiva effekter – inga alls”. Studien användes, från början, av läkemedelsbolag och psykiatriker världen över för att driva upp utskrivningen av amfetamin till barn.
Den svenska Socialstyrelsens rapport om ADHD hos barn och vuxna, bygger i avgörande delar på denna studie – speciellt i rekommendationerna om att ge amfetamin till barnen – och nu säger en av huvudforskarna i den amerikanska studien, professor William Pelham, att fortsatt uppföljning av barnen har visat att de drabbades av tillväxthämningar, och att den ADHD-medicinering som barnen fick bara kortsiktigt fick dem att bete sig bättre – långsiktigt hade de inga sådana effekter. Han säger vidare att ”Den informationen måste göras mycket klar för föräldrar.” Pelham erkänner att man tidigare överdrivit effekterna av medicinen – man ljög med andra ord för föräldrar och myndigheter.
Ovanstående avslöjande gjordes via BBC-programmet Panorama, What next for Craig, måndagen den 12 november 2007.
Alla stora långtidsstudier pekar åt samma håll, nämligen att ADHD-medicinering inte ger några positiva effekter, bara skador – precis som läkemedelsvärlden ger till känna!
Studien har sedan följts upp med jämna mellanrum, utvärderingar har utförts, och år 2012 verkar det som att studien aldrig har existerat! William Pelham berättar att man i den tidiga studien överskattade de positiva effekterna av medicinering, att de trodde att om barnen medicinerades längre så skulle resultatet bli bättre … men det de trodde stämde inte – det fanns inga positiva effekter, inga bevis för att medicinering är bättre än ingenting! Det fanns inga bevis alls! Man kom fram till att det kortsiktigt kan hjälpa barnet att uppföra sig bättre, med medicinering, men på längre sikt hjälpte det inte med medicinering – och denna information anser Pelham att föräldrar måste få ta del av och vara mycket medvetna om.
Den tidiga överoptimismen låg till grund för socialstyrelsen kunskapsöversikt från 2002 och har motiverat till våldsamt accelererande av medicinering i Sverige under det senaste decenniet. Peter Jensen, en annan av studiens ledande forskare säger: ”Vi gjorde den bästa undersökning som någonsin utförts på denna planet”. Men när SBU knäpper med fingrarna så ”vips” är MTA-studien försvunnen! Den finns inte längre! Och således finns det inte heller några negativa långtidsundersökningar att ta hänsyn till när man medicinerar våra barn och unga … Frågan är om detta förfaringssätt kan kallas för vetenskap?
Intressant i sammanhanget kan bland annat vara ett föredrag om neuroleptika, antidepressiva mm. och dess negativa effekter, av Dr Robert Whitaker, eftersom neuroleptika och antidepressiva är en relativt vanlig medicinering till våra barn och unga som i dag diagnostiserats som ADHD – medicinernas så kallade ”cocktail-effekter” finns det i dag noll studier om vad gäller positiva eller negativa effekter på våra barns och ungdomars nervsystem och utveckling av beteenden eller deras psykiska och fysiska hälsa …
Jag vill även dela med mig av ett annat intressant inlägg från youtube, där en mamma berättar att ”Min 5-årige son med diagnos ADHD fick Concerta och blev på grund av det känslomässigt labil. Därefter ordinerades han också Zoloft och blev efter några veckor som besatt att hoppa ner från taket från vårt hus och kröp runt på golvet och skällde som en hund”
Kunskaperna om att ny forskning (2011-11-26) visar att en tredjedel av de patienter som insjuknar och söker vård har insjuknat på grund av sina mediciner gör inte tillvaron för våra barn med föräldrar ett dugg lättare – förändring av avvikande beteenden kan ske genom kost, kompensation och rörelse.
Sveriges kommuner och landsting, SKL, har varken förordat anpassad kost eller anpassad rörelse för de barn och unga med psykisk ohälsa som man vårdar – trots att det bevisligen, genom beprövad erfarenhet och studier, visat sig ge mycket positiva ”behandlingsresultat” (varken kost eller rörelse är behandling – enbart förändrat bemötande utefter barnets speciella behov)!
Samtidigt bör man bli medveten om, i dessa tider, att det sker inga dödsfall av kosttillskott men däremot över 700 tusen dödsfall av medicinering.
