Kategoriarkiv: ADHD

Det är något som skaver med antalet NPF-diagnoser – svar på tal till ansvariga politiker, psykologer och annan sjukvårdspersonal

Antalet diagnoser för ADHD & Autism ökar lavinartat.

Naturligtvis är det så det är så länge vi kvarstår i det gamla, att titta på symptombilden och sätta ett namn där utefter!

Patientsäker och jämlik vård kräver färska kunskaper

För att kunna erbjuda patientsäker och jämlik vård MÅSTE vi basera oss på andra kunskaper än de som sjukvården idag tillåter att vi använder oss av!

De Regionala Medicinska Riktlinjerna, RMR, ska INTE vara huggna i sten! Detta eftersom kunskaperna om de symtombilder som nu diagnostiseras förändras utefter hur färsk beprövad erfarenhet och forskning läggs fram.

Allteftersom tarmforskningen nu klivit fram har vi kunskaper om att avvikande balans i individens tarmflora, så kallad dysbios, utvecklar avvikande balans i nervsystem inklusive hjärna vilket, i sin tur, utvecklar avvikande fysiska beteenden & psykiska beteenden – beteenden som läkemedelsindustrin tidigare LÄRT OSS sätta Neuropsykiatriska diagnosnamn på för att individen ska kunna medicineras utefter diagnos!

Idag vet vi bättre än så! Vi vet exempelvis att dessa beteenden INTE kan utvecklas på ovaccinerade barn och unga. Vi vet att den dysbios som orsakat detta kan åtgärdas med hjälp av anpassad kost & näringstillskott + tarmbakterier mm. Detta EFTERSOM ”vaccinen” ofta har ”slagit ut” en del av tarmflorans funktioner! Individen kan då varken bryta ned kosten på rätt sätt eller ta upp näringen på rätt sätt!

Dagens forskning visar att avvikande tarmflora utvecklar avvikande beteenden

Dagens beprövade erfarenhet och forskning visar att avvikande tarmflora, dysbios, bl.a. utvecklar avvikande beteenden …

DETTA MÅSTE ÅTGÄRDAS för att ge individen möjligheter att bli så frisk som möjligt, apropå Patientsäker vård!

Att börja medicinera ”på en” obalanserad tarm, som dessutom riskerar läcka ut opioida peptider (vilka bildas när proteiner ej kan brytas ned pga obalansen – dessa peptider har en morfinliknande effekt på nervsystemet), är inte hälsosamt.

Under tiden som tarmfloran balanseras upp MÅSTE dessa individer få den hjälp de behöver för att kompensera sina dolda funktionshinder, vilka vi oftast finner inom området känsel – således det område som står för individens förmåga till Haptisk Perception:

* att snabbt och precist kunna känna in och agera i livets dagliga relationer och aktiviteter.

Vid sådana perceptionsstörningar har individen allt från lätta till svåra möjligheter att kunna göra som andra gör i livets dagliga aktiviteter och relationer. Att få hjälp med dessa kompensatoriska hjälpmedel SKA VARA LIKA SJÄLVKLART SOM ATT BARN med synstörningar & hörselstörningar FÅR ANVÄNDA SIG AV individuellt utprovade glasögon, hörapparater och andra hjälpmedel/anpassningar i vardagen!

Grunden till min evidensbaserade praktik byggdes under de år detta gällde …

DET MÅSTE TILL ETT paradigmskifte inom vår sjuka vård NU – läkemedelsindustrin kan ej längre tillåtas styra varken utbildning eller sjukvård. Sjukvården behöver göras om till Hälsovård med inriktning på Barns Rätt till hälsa & God vård – där man idag påstår att man ”utgår från patientens behov och förutsättningar” något som bevisligen inte stämmer in på dagens verklighet eftersom barn och unga med vaccinskador inte får den vård de är i speciellt behov av!

Idag haltar God Vård av barn och unga inom sjukvården

Idag baseras vården på profitbaserad vård och står långt från Barnens rätt till God Vård!

Barns rätt till hälsa

Barns rätt till hälsa åsidosattes i och med att de läkemedelsstyrda NP-teamen tog över marknaden!

 

 

https://www.dn.se/debatt/det-ar-nagot-som-skaver-med-antalet-npf-diagnoser/

Motoriska svårigheter och funktionsnedsättningar – som ex DCD

Motoriska svårigheter och funktionsnedsättningar rekommenderas, av BHV, att sändas vidare till fysioterapeut!

 

Jag finner ”Samlingssida för artiklar om barns motoriska förmågor 0-5 år. Beskrivningar av typisk motorisk utveckling och avvikande motoriskt utförande. Hur man kan undersöka den motoriska förmågan och upptäcka utvecklingsavvikelser.” när jag googlar på DCD …

Jag har här tagit mig friheten att kommentera/reflektera över ”Rikshandbokens rekommendationer för BHV” (Rekommendationerna har markerats inom ”citattecken”) vad gäller barns och ungas motoriska utveckling – i första hand med tanke på barns och ungas utveckling av avvikande fysiska (motoriska) och psykiska beteenden, utanförskap, skolk och psykisk ohälsa.

 

Häpnadsväckande rekommendationer från BHV

Jag anser att rikshandbokens rekommendationer, vad gäller hänvisning till sjukgymnast/fysioterapeut för utredning/konsultation är helt häpnadsväckande fantastisk – detta eftersom de har skippat konsultation via arbetsterapeut och logoped helt och hållet! Lite makabert eftersom motoriska svårigheter drabbar barnets förmåga att delta i livets dagliga aktiviteter och relationer helt eller delvis!

Även en optometrist bör rekommenderas vid vissa synsvårigheter som kan bero på ögonmotoriska svårigheter – och vid andra svårigheter, som att differentiera/urskilja olika ljud, bör exempelvis en Tomatismetoden eller en terapeut som arbetar med Auditiv ljudstimulering rekommenderas!

Med anledning av att vi inom svensk sjukvård ska följa patientlagen och Barnkonventionen och barns rätt till hälsa bör inte nämnda professioner undanhållas dessa barn med föräldrar.

Jag vill även tillägga att det nu finns behandlingsmetoder för barn med bland annat DCD (Developmental coordination disorder), och andra motoriska beteendeavvikelser, som visat positiva resultat – du finner dem här på min hemsida.

 

Developmental coordination disorder (DCD)

”Developmental coordination disorder (DCD) är ett kroniskt tillstånd som karaktäriseras av en bristande motorisk förmåga (45). DCD beskriver barn som inte har den motoriska förmågan att klara av de krav som det dagliga livet ställer (31,45), och barnen beskrivs ofta som klumpiga. De rör sig okoordinerat, för långsamt eller för snabbt när motoriska aktiviteter ska utföras. Jämfört med jämnåriga tar det lång tid för barnet att lära sig nya motoriska vardagsaktiviteter. De motoriska svårigheterna kan inte förklaras utifrån någon medicinsk åkomma.”

* Min kommentar: jag anser inte att man bör fastställa att DCD är ett kroniskt tillstånd så länge man inte försökt åtgärda barnets problematik med hjälp av daglig och anpassad:

– stimulering via kost med kosttillskott och rörelse

kompensation av de dolda funktionshinder som barnet troligen bär på

Åtgärden ska ha provats i minst 3, helst 6, månader innan man fastställer att det är DCD eftersom den troliga bakgrundsorsaken till barnets avvikande utveckling av fysiska/motoriska och psykiska beteenden lika väl kan bero på en obalans, dysbios, i barnets tarmflora – något som även påverkar balansen i barnets nervsystem inklusive hjärna. De motoriska svårigheterna kan således, i dessa fall där barnet kan balanseras upp, förklaras utifrån en form av medicinsk åkomma: obalans i tarmfloran, så kallad dysbios.

”Ungefär 5-6 procent av alla barn anses ha DCD, vilket motsvarar ungefär ett barn i varje skolklass (31,45). Det är vanligare hos pojkar än hos flickor (31) och pojkar med DCD verkar i högre grad påverkas negativt (46). Barn med DCD visar ofta nedsatt tilltro till sin motoriska förmåga och till sin förmåga att skapa kompisrelationer jämfört med jämnåriga (46). Bristande grovmotorisk förmåga utgör också en stark och oberoende riskfaktor för mobbning i barndomen, oavsett kön och diagnos (47).”

* Min kommentarer: ”Barn med DCD visar ofta nedsatt tilltro till sin motoriska förmåga och till sin förmåga att skapa kompisrelationer jämfört med jämnåriga” – ja, barnets erfarenheter har ju fått barnet att inse att det inte kan göra som andra barn gör.

”Bristande grovmotorisk förmåga utgör också en stark och oberoende riskfaktor för mobbning i barndomen, oavsett kön och diagnos” – ja, barnet känner in sin oförmåga och märker att det inte kan göra som andra gör och med anledning av detta väljs inte detta barn in i gruppen/gemenskapen på ett lika självklart sätt som andra barn gör.

”Idag vet vi att de svårigheter som barn med DCD visar kvarstår upp till vuxen ålder (20, 31, 35, 48–50). Forskning visar att barn med DCD ofta hamnar i en negativ cirkel som börjar med en bristande motorisk förmåga under förskoleåldern som senare utvecklas till svårigheter i vardagsaktiviteter, svårigheter med skolarbetet, bristande kompisrelationer, bristande självförtroende och psykisk ohälsa senare i livet (20, 31, 35, 51).”

* Mina kommentarer: de svårigheter som barn med DCD visar behöver nödvändigtvis inte kvarstå upp till vuxen ålder OM/NÄR kunskaperna om det nya perspektivet – utifrån kunskaperna om området känsel och dess känslighet för en störning/obalans i tarmflora och nervsystem – tas in i sjukvårdens värld.

”Forskning visar att barn med DCD ofta hamnar i en negativ cirkel som börjar med en bristande motorisk förmåga under förskoleåldern som senare utvecklas till svårigheter i vardagsaktiviteter, svårigheter med skolarbetet, bristande kompisrelationer, bristande självförtroende och psykisk ohälsa senare i livet.”

* Min kommentar: Ja, eftersom barnets avvikande förmåga att känna in och automatisera i aktivitet och relation brister i vissa sammanhang pga en avvikande balans i barnets tarmflora och nervsystem får barnet, helt naturligt, svårigheter göra som andra barn och unga gör i vissa av livets dagliga aktiviteter och relationer – och det påverkar, naturligtvis, barnets självförtroende och psykiska hälsa negativt.

Det är med anledning av detta vi måste kunna ta in ett helt nytt perspektiv i vår bedömning: barnets känslighet för stimuli via de tre huvudaktörerna berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet men även känslighet för stimuli via de fyra medaktörerna, ljus, ljud, lukt och smak, måste beaktas när vi kartlägger barnets speciella behov av bemötande!

”Samsjukligheten mellan DCD och ADHD är vanlig. Ungefär hälften av barnen med DCD har ADHD och tvärtom (52–54). Kombinationen av DCD och ADHD ger en ökad risk för svårigheter med skolarbetet (51) och bristande psykosocial funktion som vuxna (48,50,51,55). För att förebygga detta är tidig identifikation av barn med DCD viktigt (55).”

* Min kommentar: man kan inte fastslå att det är en samsjuklighet eftersom varken DCD eller ADHD kan konstateras vara sjukdomar så länge de går att balansera upp dessa symptom genom stimulering och kompensation – självklart får barn och unga med avvikande känsel allt från små till stora svårigheter i skolarbete och relation/psykosocial funktion så länge de inte får samma rättigheter till daglig och anpassad stimulering och kompensation som barn och unga med avvikande syn och avvikande hörsel idag har. Utan känsel fungerar vi inte – men det kan vi göra utan syn och hörsel!

 

Remittera till fysioterapeut

* Min kommentar: glöm inte remittera till de professioner som är specialiserade inom andra områden som berör barnets förmåga delta i livets dagliga aktiviteter och relationer – eftersom nedsatt motorisk förmåga kan påverka;

–                         finmotorik/arm, hand och fingrar, koppla således in arbetsterapeut

–                         munmotorik, koppla således in logoped

–                         ögonmotorik, koppla således in optometrist

–                         öronmotorik, koppla således in Tomatiskonsult alternativt terapeut som arbetar med Auditiv ljudstimulering

”Om barnet visar avvikelser som beskrivs under typisk motorisk utveckling vid upprepade bedömningar. Till exempel:

  • asymmetri
  • instabilitet
  • skakighet
  • spänt rörelsemönster
  • är rörelsefattig”

* Min kommentar: samtliga nämnda punkter riskerar utvecklas vid avvikande känsel, avvikande balans i nervsystem och tarmflora.

 

Andra orsaker till remiss till fysioterapeut kan vara:

  • ”barn med oklar utvecklingsförsening och/eller avvikande motorisk förmåga.”

* Min kommentar: oklar utvecklingsförsening och/eller avvikande motorisk förmåga kan, med största sannolikhet, bero på avvikande tarmflora/nervsystem – vilket utvecklar en avvikande känsel och avvikande utveckling av fysiska och psykiska beteenden

 

Undersöka motorisk förmåga hos barn

”Rekommendationer för hur du kan gå tillväga när du ska undersöka ett barns motoriska förmåga. Förslag på testmaterial och förutsättningar som gynnar undersökningen.

När målet är att upptäcka barn i tid kan du inte enbart observera hur långt barnet har kommit i sin utveckling. Du måste även observera hur barnet utför sina rörelser (44,67,68). Genom att observera både hur långt barnet har kommit i sin utveckling och med vilken kvalitet barnet rör sig, ökar sannolikheten för tidig upptäckt som igen möjliggör tidigt insatta åtgärder (8,11,25-28).”

* Min kommentar: Du bör, på ett mycket tidigt stadium, utifrån ett helt nytt perspektiv, känselbeteenden, lära dig tolka de eventuella fysiska och psykiska beteendeavvikelser jämfört med barn i samma ålder som utvecklas vid en över- eller underkänslighet för stimuli

 

Generella rekommendationer

* Min kommentar: de Generella rekommendationerna på sidan är goda och kan, i stort sett, följas enligt vad de anger/skriver på sidan.

 

Motoriska svårigheter och funktionsnedsättningar

”Vilka motoriska svårigheter som kan vara tecken på funktionsnedsättning och när du ska remittera vidare till fysioterapeut.”

* Min kommentar: här bortser de, redan inom BHV och på BVC, således från de professioner som arbetar specifikt med motorik som ex. arbetsterapeut, logoped och optometrist samt Tomatispedagog och andra terapeut som arbetar med auditiv ljudstimulering.

 

Avvikande motoriskt utförande 18 månader – 5,5 år

”Modell för hur du hittar mer diskreta motoriska problem i åldern 18 månader till 5,5 år. För att identifiera dessa bör du även observera barnets koordination och koncentrationsförmåga.

Vid 18 månader har barnet uppnått sina basfunktioner som att sitta, stå och gå.”

* Min kommentar: mer konstitutionell/ärftligt betingad motorisk problematik bör vara diagnostiserad – där man har uteslutit en avvikande känsel pga avvikande balans i nervsystem och tarmflora. Basfunktioner som att sitta, stå och gå är beroende av en god förmåga att känna in stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet – avvikande förmåga att känna in dessa stimuli utvecklas vid en avvikande balans i nervsystemet som, i sin tur, utvecklas vid en avvikande balans i tarmfloran. Balansen kan påverkas med hjälp av en anpassad kost med kosttillskott som gynnar balansen i tarmflora och nervsystem inklusive hjärna.

”Nu är det mer diskreta motoriska problem som måste hittas, till exempel minimal CP och DCD. För att öka sannolikheten för att identifiera barn med dessa svårigheter bör du i tillägg till att observera barnets motoriska förmåga även observera barnets koordination och koncentrationsförmåga.”

* Mina kommentarer: barnets förmåga till;

– koordination är avhängigt av barnets känslighet för stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet

– koncentration är beroende av barnets känslighet för stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet men även känslighet för stimuli via ljud, ljus, lukt och smak påverkar barnets förmåga till koncentration.

 

Modell för att bedöma koordination och koncentration

”Genom att komplettera den motoriska undersökningen med en bedömning av barnets koordination och koncentrationsförmåga under aktivitet möjliggörs en tidig identifikation av barn med koordination och/eller uppmärksamhetssvårigheter.”

* Min kommentar: här är intervjufrågor av barnets förmåga delta i livets dagliga aktiviteter och relationer utmärkt underlag i kombination med Finmotoriskt utvecklingsstatus och/eller Bruininks Oseretsky Test of Motor Proficiency

 

Koordination

* Min kommentar: samtliga nämnda punkter här inunder är förmågor som är avhängiga av barnets förmåga kunna känna in stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet – där en över- och/eller underkänslighet för stimuli avspeglar sig i form av avvikande fysiska och psykiska beteenden, så kallade känselbeteenden

”Barnet:

  • Utför exakta viljemässiga rörelser med rätt anpassad kraft.
  • Stabiliserar sin kropp i olika lägen.
  • Visar god uppfattning av kroppens läge i rummet.
  • Anpassar sina rörelser med hjälp av synen.
  • Anpassar sitt rörelsetempo till sin egen förmåga och situationens krav.”

* Min kommentar: barnets förmåga att utföra exakta viljemässiga rörelser med rätt anpassad kraft och att stabilisera sin kropp i olika lägen är beroende av en god förmåga känna in stimuli via de tre huvudaktörerna inom området känsel (berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet). Barnets förmåga att visa god uppfattning av kroppens läge i rummet är avhängigt av en god förmåga känna in stimuli via de tre huvudaktörerna (liksom även planering på papperet är beroende av). Att anpassa sina rörelser är, till stor del, ej avhängigt av synen (i så fall skulle blinda barn ej kunna anpassa sina rörelser) och likaså är en god förmåga att kunna anpassa rörelsetempo till sin egen förmåga och situationens krav beroende av en god förmåga känna in stimuli – således av en god balans i nervsystem och tarmflora.

 

Koncentration

* Min kommentar: förmåga till koncentration är avhängigt av vilken känslighet för stimuli barnet har via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet men även stimuli via ljus, ljud, lukt och smak påverkar förmåga till koncentration. Barnets känslighet måste bedömas för att kunna kartlägga barnets speciella behov av bemötande vad gäller daglig och anpassad stimulering samt kompensation

”Barnet:

  • Är uppmärksam på sin omgivning, men kan samtidigt rikta sitt intresse mot undersökaren.
  • Låter sig inte störas av egna impulser eller ovidkommande intryck.
  • Visar tydligt intresse och genomför testuppgifterna.
  • Uppfattar när nästa uppgift erbjuds.

Bristande koordinationsförmåga och (påtagligt) bristande uppmärksamhets- och koncentrationsförmåga bör utredas närmare.

Förankra alltid det du observerar hos föräldrarna. Resultaten från din undersökning måste ställas i relation till föräldrarnas och förskolepersonalens observation och bedömning av barnet (76).”

* Min kommentar: av vikt är att vi börjar förankra kunskaperna utifrån det nya perspektivet, avvikande känsel, och att avvikande känsel, likt avvikande syn och hörsel, kan vara ett av de bakomliggande orsakerna till att barnet utvecklat avvikande fysiska/motoriska och psykiska beteenden som ex. bristande koordinations- och koncentrationsförmåga – lägg fram förklaringsmodellen till avvikande känsel och att det kan finnas möjligheter till en positiv utveckling med hjälp av daglig och anpassad stimulering genom en livsstilsförändring, och att detta är något de kan beakta om de vill, eller inte vill, prova på.

 

Vad är motorik?

”Den motoriska förmågans betydelse för barnets motoriska och kognitiva utveckling, samt betydelsen av att tidigt upptäcka motoriska svårigheter och tips om vidare läsning.

Motorik är för många synonymt med rörelse, men för barnet är motorik så mycket mer. Motoriken är det lilla barnets redskap som gör det möjligt att utforska, undersöka och interagera med sin omvärld. Genom sina rörelser undersöker barnet sin omgivning på ett systematiskt sätt, vilket ger kunskap och en referensram som ligger till grund för hur barnet planerar och handlar i liknande situationer i framtiden (1).

Varje ny färdighet blir alltså ett nytt medel för barnet att lära sig och göra nya upptäckter (2). Barnets motoriska förmåga blir därmed en viktig förutsättning för lärandet (3,4).

Tidigare betraktade man barnets motoriska, perceptuella, kognitiva och emotionella förmågor som enskilda förmågor. Nu vet man att det är ett ömsesidigt förhållande där alla områden är beroende av och påverkar varandra.

Barnets perceptuella och motoriska erfarenheter påverkar den generella utvecklingen i hög grad (3,5). Till exempel när barnet hittar ett spännande föremål kan det vrida och vända på det med sina händer (rörelser) och få information via sina sinnen (lukt, känsel, syn, hörsel och balansorgan).

Samtidigt registreras viktig information om rörelserna, föremålet och omgivningen. De motorisk perceptuella erfarenheterna som barnet gör under de första åren är mycket viktiga för barnets fortsatta utveckling (4).”

* Min kommentar: ”Tidigare betraktade man barnets motoriska, perceptuella, kognitiva och emotionella förmågor som enskilda förmågor. Nu vet man att det är ett ömsesidigt förhållande där alla områden är beroende av och påverkar varandra.” När vi bedömer barnets förmåga till haptisk perception, således barnets förmåga att snabbt och precist kunna känna in och agera, likt en robot, i livets dagliga aktiviteter och relationer, måste vi utgå från barnets förmåga känna in sig själv, således den egna rörelsen och den egna kroppen, samt dess förhållande till omvärlden – kan vi inte särskilja perception från varken motorisk-, kognitiv- eller emotionell förmåga eftersom dessa förmågor är avhängiga av förmåga att känna in via stimuli från de tre huvudaktörerna berörings-, balans, samt led- och muskelsinnet i god samverkan med stimuli via ljus, ljud, lukt och smak, de fyra underaktörerna (som vi klarar oss bättre utan än vad vi gör med huvudaktörerna).

* Min kommentar: ”Barnets perceptuella och motoriska erfarenheter påverkar den generella utvecklingen i hög grad (3,5). Till exempel när barnet hittar ett spännande föremål kan det vrida och vända på det med sina händer (rörelser) och få information via sina sinnen (lukt, känsel, syn, hörsel och balansorgan).”Barnets erfarenheter via stimuli från området känsel påverkar, i hög grad, barnets generella utveckling – där avvikande känsel i form av en över- eller underkänslighet för stimuli bland annat utvecklar avvikande beteenden, avvikande medvetenhet och avvikande förmåga till koncentration. Barnet vrider och vänder på föremål med hjälp av stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet – barnet agerar således utifrån den information (upplevelse och erfarenhet) barnet får via stimuli från de tre huvudaktörerna som står för förmåga till haptisk perception (att känna in och agera). De sinnen som är huvudaktörer (berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet) klarar av att känna in och utföra de rörelser som vridning och vändning av föremålet utan övriga sinnen (ljus/syn, ljud/hörsel, lukt och smak).

 

Nervcellernas betydelse för den motoriska förmågan

”Hjärnan är ansvarig för planeringen och genomförandet av våra rörelser. Nervcellerna skickar signaler till musklerna som utför rörelserna. Hjärnan får snabbt feedback på hur väl rörelserna gick att utföra för att sedan korrigera och förbättra det motoriska utförandet till nästa gång.”

* Min kommentar: Jag påstår att balansen i nervsystemet allt för ofta är avhängig av balansen i tarmfloran – vilket påverkar barnets avtryck av minnen i hjärnan. Således kan en avvikande balans i tarmflora och nervsystem utveckla en avvikande balans i barnets/våra genomförande av rörelser.

Jag påstår att processen till rörelse är omvänt jämfört med ovanstående förklaringsmodell: stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet skickar signaler till hjärnan och, beroende av signalernas avtryck, kan barnet/vi sedan utföra rörelsen – förmåga till haptisk perception utvecklas med hjälp av stimuli via de tre huvudaktörerna (berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet) som hjälper oss känna in och, utifrån vad vi känner, agera/utföra rörelsen; således vid en god balans i nervsystemet får hjärnan ett gott minne via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet vilket är förutsättningen för att individen ska kunna ge ett snabbt och precist utförande av rörelsen.

Nervcellerna i hjärnan organiserar sig efter det mål barnet har och för att uppnå dessa mål måste barnet röra sig. Det betyder att upprepade handlingar, det vill säga barnets egen aktivitet, initierat av ett tydligt uppsatt mål, i stor grad påverkar hur hjärnan organiserar sig (6–8). Genom upprepade handlingar och målinriktade rörelser förbättras samarbetet mellan nervcellerna och rörelserna blir mer effektiva.”

* Min kommentar: Nervcellerna organiserar sig efter de stimuli som kommer in via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet, avtrycken/”formationen” benämns homunkeln – vid en avvikande stimuli via de tre huvudaktörerna (som står för vår förmåga att känna in oss själva, vår egen kropp och rörelse samt dess förhållande till omvärlden) formas avvikande avtryck, homunkelns formation blir avvikande.

Hur väl nervcellerna samarbetar beror på hur ofta rörelsen övas, på den återkoppling som hjärnan får, och hur denna information bearbetas (6,8). De nervceller som samarbetar ofta bildar effektiva nätverk (3). Dessa banor blir som upptrampade stigar, medan andra banor, som inte används eller aldrig byggts upp, förblir outnyttjade (9).”

* Min kommentar: Jag påstår att, oavsett hur ofta rörelsen övas, så är återkopplingen som hjärnan får beroende av vilken balans i nervsystemet individen har och, således, hur informationen kan bearbetas och att effektiva nätverk endast kan bildas vid effektiv balans i nervsystemet. Vid en underkänslighet för stimuli via balans- samt led- och muskelsinnet blir nervbanornas stigar aldrig uppbyggda på ett säkert/tillförlitligt sätt – vilket riskerar leda till att barnet utvecklar en osäkerhet om/när varken anpassad stimulering eller kompensation erbjuds för barnet att prova. Det kan vara minst lika viktigt för barn och unga med avvikande känsel att få prova precis som det är för barn och unga med avvikande syn att prova använda glasögon eller hörapparat för barn och unga med avvikande hörsel!

 

Motorikens betydelse för den kognitiva utvecklingen

”Barnets förmåga att utföra målinriktade handlingar är en viktig förutsättning för inlärning och därmed för den kognitiva utvecklingen (1,4), där utvecklingen av nervsystemet och utvecklingen av barnets förmåga till handling, ömsesidigt påverkar varandra genom aktivitet och erfarenhet (1,5,10).

Även rörelser som observeras hos spädbarn bör ses som målinriktade rörelser som är initierade av barnets motivation, guidad av information från barnet, uppgiften och omgivningen, istället för enbart reflexer och reaktioner (1,5,10).”

* Min kommentar: Jag påstår att barnets motivation allt som oftast styrs av barnets balans i tarmflora och nervsystem – barnet blir motiverat att fortsätta undersöka när barnet får en god och balanserad information via sina sinnen. Målinriktade handlingar/agerande går att utföra när barnet har en god balans – vilket leder till en god utveckling av barnets erfarenheter, tankar och kognition. Vid en god balans blir barnet motiverat att delta i livets dagliga aktiviteter och relationer.

 

När man förstår betydelsen av en välfungerande motorisk förmåga för barnets generella utveckling blir det också tydligt att en försenad eller avvikande motorisk förmåga kan ha konsekvenser inom andra områden än enbart det motoriska (2,4). En bristande motorisk förmåga kan alltså påverka den övriga utvecklingen negativt (2,4,11).”

* Min kommentar: Jag påstår att när man förstår betydelsen av en välfungerande balans i barnets tarmflora och nervsystem inklusive hjärna, hur den kan påverkas genom daglig kost med kosttillskott och rörelse, förstår man också tydligt hur en försenad eller avvikande motorisk förmåga kan utvecklas vid en avvikande balans – och vilka konsekvenser en obalans kan ha för barnets livskvalitet. En avvikande balans i barnets tarmflora kan alltså påverka barnets avvikande balans i nervsystemet vilket kan påverka barnets övriga utveckling allt från lite till mycket negativt. Kunskaperna, utifrån detta nya perspektiv, att avvikande känsel utvecklar avvikande fysiska/motoriska och psykiska beteenden, är av avgörande betydelse för barnets ökade livskvalitet, barnets framtid.

 

Motoriska teorier

”Mycket av det vi vet om motorisk utveckling idag baseras på forskning om motorisk utveckling som genomfördes under första hälften av 1900-talet (12,13). Genom observation, kartläggning och detaljerade beskrivningar av barns typiska utveckling skapades tidtabeller av barnets ”motoriska milstolpar”. Det var under denna period som mognadsteorierna utvecklades.

Dessa teorier beskrev rörelseutvecklingen i huvudsak som ett resultat av hjärnans mognad, det vill säga att i takt med att hjärnans olika delar mognade fram utvecklades också rörelserna (3,12,13). Rörelseutvecklingen startade enligt dessa teorier med primitiva reflexer som sedan följdes av mera avancerade reaktioner och först därefter av spontana och viljemässiga rörelser (3,12,13).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att primitiva reflexer övervinns med hjälp av en god förmåga känna in och automatisera rörelsen – denna förmåga är avhängig av en god balans i nervsystem inklusive hjärna vilken, i sin tur, är avhängig av en god balans i tarmfloran.

 

Dynamisk systemteori

”Mognadsteorierna dominerade till slutet av 1900-talet då nya teorier om motorisk utveckling presenterades. En av de mest tongivande teorierna var dynamisk systemteori (1). Tidig motorisk utveckling förklarades inte längre som ett resultat av nervsystemets mognad utan som ett resultat av många olika system som interagerar och påverkar varandra (8,12,13).

Dynamisk systemteori beskriver motorisk utveckling som en dynamisk och adaptiv process där den motoriska förmågan formas genom ett samspel mellan barnfaktorer (förmågor och utveckling), omgivningen och barnets mål (8,12,13). Det betyder att om något förändras inom ett område; hos barnet själv, i uppgiften eller omgivningen, påverkar det barnets utveckling (13).

Dynamisk systemteori betonar vikten av erfarenheter av funktionella rörelser i ett relevant sammanhang där övning och repetition leder till organisatoriska förändringar i nervsystemet (8,13). Det finns alltså inte enbart en motorisk strategi som kan användas av alla barn i alla sammanhang och inte heller en så kallad golden standard för normala rörelsemönster (13). Det finns istället många sätt att uppnå ett funktionellt mål, och varje ny rörelse bygger på tidigare erfarenheter (8).

Denna flexibilitet och anpassningsförmåga resulterar i en funktionell repertoar där rörelsemönstret formas av det nyfikna och aktiva barnets mål (8). Redan hos spädbarnet kan denna systematiska inlärning observeras.”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att den systematiska inlärningen är beroende av en god balans i tarmflora och nervsystem – den goda balansen i tarmfloran, och där med i nervsystemet, kan förändras på grund av exempelvis födsel genom kejsarsnitt, antibiotika, processad kost inklusive socker-, mjöl- och mjölkprodukter mm.

 

Reflexer

”Under de första månaderna visar barnet förutom sina spontana rörelser även olika nedärvda reflexrörelser och förprogrammerade reaktioner. Detta är rörelser som måste utlösas av något yttre stimuli. Så småningom avtar dessa reflexer och integreras med barnets viljemässiga rörelser (3). Om reflexerna inte integreras med den viljemässiga motoriken kan det betyda att barnet har svårt att styra sina rörelser.

Du kan läsa mer om olika typer av reflexer under Det nyfödda barnets reflexer”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att barnets rörelser måste utlösas av yttre stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet men även via stimuli från ljus, ljud, lukt och smak – således från stimuli via våra huvud- och underaktörer inom området känsel; det område vi känner in oss själva, vår egen kropp och rörelse samt förhållandet till omvärlden med. Så småningom, när vår goda känsel har integrerats genom att bygga upp goda minnesavtryck i vår hjärna, avtar dessa reflexer och integreras – men vid en avvikande känsel sker inte denna integrering lika smärtfritt. Genom träning kan man övervinna reflexerna till viss del – men basen för att övervinna dem är en god känsel – en god känsel är avhängigt av en god balans i nervsystemet vilket, i sin tur, är avhängigt av en god balans i vår tarmflora.

 

Hjärnans plasticitet

”Under de första levnadsåren är hjärnans plasticitet hög och i de flesta fall både anpassningsbar och fördelaktig (6,16). Att hjärnan är plastisk betyder att den kan omorganiseras. Redan från graviditetens första månad har uppbyggandet av hjärnan pågått och vid födelsen finns det cirka 100 miljarder nervceller (3). Som en del av den normala utvecklingsprocessen kommer hälften av dessa celler att dö en så kallad programmerad celldöd (3,6,16). Det innebär att de nervceller som används blir kvar, medan de nervceller som inte används dör (3). Det vill säga, för att nervcellerna ska finnas kvar måste de användas. Nyare forskning har även visat att ryggmärgen har en plastisk förmåga (17).

Även om hjärnans plastiska förmåga är mest intensiv under de första tre levnadsåren visar forskning att hjärnan fortsätter att förändra sig och förmågor som aldrig utvecklades, eller som man trodde var förlorade, kan till en viss utsträckning utvecklas och återhämta sig även efter tre års ålder (16).!”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att en livsstilsförändring med hjälp av daglig och anpassad kost med kosttillskott och rörelse kan balansera tarmflora och, där med, nervsystem vilket påverkar barnets förmåga delta i livets dagliga aktiviteter och relationer allt från lite till mycket positivt. Hjärnan är plastisk och homunkelns utbredning går att påverka.

 

Bristande motorisk förmåga

”Barnets förmåga att röra sig och interagera med sin omgivning påverkar i stor grad barnets övriga utveckling. Att ha en bristande motorisk förmåga kan därför ha konsekvenser på fler områden än enbart det motoriska (2,4,11).

Tidiga motoriska svårigheter kan även vara det första tecknet på senare perceptuella-, språk- och beteendesvårigheter som ofta har negativa konsekvenser på skolprestationer och psykisk hälsa (19–21). Bristande motorisk förmåga kan också leda till en ovilja att röra sig och inaktivitet. På sikt kan detta leda till bristande kondition och nedsatt kardiovaskulär förmåga samt övervikt och fetma (8,19, 22–24).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att en bristande motorisk förmåga utvecklas genom en avvikande känsel som, i sin tur, utvecklas vid en avvikande balans i nervsystemet vilket, i sin tur, utvecklas av en avvikande balans i tarmfloran – den avvikande balansen avspeglar sig i barnets avvikande fysiska/motoriska och psykiska beteenden.

 

Vikten av tidig upptäckt och behandling

”För barn med motoriska svårigheter har tidig upptäckt stor betydelse då det möjliggör tidig behandling. En behandling som helst bör påbörjas innan det motoriska problemet är tydligt eller innan barnet är sent med att uppnå förväntade milstolpar (8,11,25–27).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att sjukvården ännu ej tagit till sig kunskaperna om kostens och kosttillskottens samt rörelsens positiva egenskaper på balansen i tarmflora och nervsystem – och vad gäller balans i tarmflora/nervsystem tycks de, dess värre, ha stängt av alldeles under de senaste 20 åren

 

Insatser som ges i rätt tid kan riktas mot den primära störningen där målet är att minimera en eventuell utvecklingsförsening och optimera barnets potential (8, 11, 26–29), samt förebygga onödiga sekundära effekter såsom kontrakturer och muskelsvaghet (8,27). På lång sikt kan tidig intervention påverka hälsa och välbefinnande (29).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att sjukvården har påvisat ett väldigt vagt intresse för hur positivt kost med kosttillskott samt rörelse kan påverka barns och ungas avvikande utveckling av beteenden. Kunskap om muskelsvaghet vid gifter (opioida peptider, socker-, mjöl- och mjölkprodukter, bekämpningsmedel mm) och brister (tarmbakterier, omega-3, vitaminer och mineraler) bör infogas i dagens sjukvård – ju tidigare desto bättre för våra barns rätt till hälsa enligt vår nya lag, Barnkonventionen.

 

Med den ökade kunskapen om hjärnans plastiska förmåga och möjligheten att påverka nervcellernas organisation genom erfarenhet och träning bör tidig behandling eftersträvas (16,30).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att basen för att påverka nervcellernas organisation är att balansera upp tarmflora och nervsystem INNAN man formar barnets motoriska erfarenheter genom träning – att träna ett barn med avvikande känsel utan att ta hänsyn till grad av under- eller överkänslighet för stimuli är som att försöka träna ett barn att se bättre eller höra bättre.

 

Den ökade kunskapen om hjärnans utveckling betonar vikten av tidig behandling för barn med bristande motorisk förmåga (6, 8, 11, 26, 27). Det finns nu behandlingsmetoder för barn med CP och DCD som visar lovande resultat (31–36). Det är framför allt uppgiftsspecifika metoder. Dessa metoder bygger på dynamisk systemteori, som hävdar att barnets utveckling är självorganiserande och guidad av barnets egna mål och motivation (12).”

* Min kommentar: mina erfarenheter är att sjukvårdens ökade kunskaper om hjärnans utveckling inte har hängt med fullt ut tack vare att de har byggt upp en järnridå mot kunskaperna om hur positivt daglig och anpassad kost med kosttillskott och rörelse kan påverka balans i tarmflora och nervsystem inklusive hjärna

 

Moderna behandlingsmetoder är därför målinriktade och fokuserar på att lösa för barnet funktionella och relevanta dagliga aktiviteter (13, 33, 34, 37). För att främja delaktighet och öka följsamheten i behandlingen bör behandlingen vara barn- och familjecentrerad där familjerna inkluderas som beslutsfattare (13, 26, 34, 37, 38).”

* Min kommentar: en god tanke att familjerna ska inkluderas som beslutsfattare till barnets behandling!

 

Lästips:

Gå in under Nätverket för Friskare barn och unga NU! Under fliken Foton och Album

HÄR hittar du sidan till Rikshandboken för BHV

Mitt Monster – och BUP vägrar behandla!

Tvångstankar, tics, separationsångest, ångest, bipolär sjukdom, schizofreni, ADHD eller ”bara” PANDAS eller PANS!?

Jag sammanställer här filmen Mitt Monster som handlar om PANS och PANDAS och medicinsk behandling med IVIG – se länk till filmen här nedanför sammanställningen, innan inlägget om höstens konferens om PANS/PANDAS utifrån ett immunologiskt perspektiv.

De sista 2 åren har 50 barn blivit behandlade för PANDAS i Göteborg och Köpenhamn. I Oslo har tio barn blivit behandlade under en icke given period. I Sverige har man kartlagt barn med PANDAS sedan 2012. Alla barn med PANDAS blir dock inte behandlade. Detta beror bland annat på oklara riktlinjer, diagnoskriterier och på att en del läkare inte tror på diagnosen, på vad de ser: ett snabbt insjuknande med tics och tvång …

Så är det och så riskerar det att förbli så länge vi inte nöjer oss med det kliniska resultatet – det enda man kan göra, som förälder, är att försöka själv genom att balansera barnets tarmflora där 70% av immunförsvaret sitter. Man har inget att förlora – bara något att vinna; slippa behandling med kortison, slippa obalans i barnets immunförsvar och, förhoppningsvis, få ett friskare barn.

Swedo inbjöds i februari i år, 2019, till konferens i Geneve för att möta experterna i WHO. Den läkaren, psykiatriker, som varit expert och rådgivare för WHO, som skrev förorden till boken Grönt för livet – förespråkar i dag dagliga och gröna smoothies under förmiddagen för att ge möjligheter till förändring av beteenden 😉

Förorden är skrivna av psykiatriker A William Mentzin, Harvard Medical School, fd rådgivare hos WHO

Expertmötet i WHO, där man erkänner PANDAS som en sjukdom enligt ICD11.

Personligen gillar jag ICD eftersom man där mer ser till funktion och funktionshinder och mindre till symptom som man gör när man följer DSM – således kan funktionen i nervsystemet hindras av en obalans i individens tarmflora, en så kallad dysbios. En av orsakerna till de symptom som då utvecklas ser vi i dag som PANDAS. Eller?

 

PANDAS eller PANS på grund av obalans i immunförsvaret?

Nämnda symptom kan möjligen ha utvecklats på grund av en obalans, så kallad dysbios, i barnets tarmflora – att balansera upp barnets tarmflora är av vikt för att förhindra risk för återfall samt för att påskynda processen för tillfrisknad ut ur PANDAS/PANS – man har inget att förlora, bara något att vinna. Sedan bör man bibehålla den kost som krävs för att bibehålla balans i barnets tarmflora.

Idag vet vi, genom beprövad erfarenhet och forskning, att obalans i tarmflora ger obalans i nervsystem vilket riskerar utveckla olika former av fysiska och psykiska, så kallade autoimmuna sjukdomar – olika hos olika individer, bl.a. beroende av vilken balans individen hade i tarmfloran i samband med insjuknandet … idag benämner en del läkare PANDAS som en autoimmun sjukdom vilket kan liknas vid de symptom som vi ser, att den vita hjärnsubstansen angrips och svullnar på grund av infektionen och, de symptom som utvecklas benämner vi autism. I den film som ni kan se, nedan, har ett av barnen klara symptom på obalans i tarmflora innan insjuknandet, det är Herman. Troligt är att de andra barnen också har haft det.

Så här skriver professor Stig Bengmark på en av sina sidor (- se länk nedan):

”Immunförsvaret spelar en högst viktig roll för vår kropp och vårt välmående. Immunförsvaret består av ett nätverk av celler, vävnad och organ som tillsammans arbetar för att skydda kroppen mot virus, bakterier och sjukdomar. De skyddande cellerna kallas för vita blodkroppar – de fungerar genom att attackera de främmande organismer som orsakar sjukdomar. Om du har ett dåligt immunförsvar har du en lägre nivå av vita blodceller, din kropp kommer då inte kunna stå emot de organismer som tagit sig in i din kropp i ett försök att göra dig sjuk.

Cirka 70 procent av vårt immunförsvar sitter dock i matsmältningskanalen, och en hälsosam tarmflora är därför viktig för ett starkt immunförsvar. Tarmfloran utgörs av miljontals bakterier och mikroorganismer som bor i våra tarmar. Dessa bakterier spelar en viktig roll för immunförsvaret då de bland annat stärker tarmbarriären och därmed hindrar skadliga bakterier från att ta sig ut i vårt blodomlopp. Bakterierna hjälper också immunförsvaret genom att öka antalet antikroppar, assistera vid proteinsyntes, samt genom att producera molekyler som tar död på de ovänliga bakterierna.

Och

”Alla har olika bakteriefloror i tarmen och därmed också olika starkt immunförsvar. Grunden till immunförsvaret läggs redan vid födseln då barnet ärver en del av moderns bakterier. Därefter utvecklas tarmfloran upp till cirka fyra års ålder. Bakterierna får vi framförallt i oss genom maten vi äter, men också via vår omgivning. Tarmfloran är en del av det adaptiva, icke medfödda immunförsvaret som är den del av immunförsvaret som vi själva kan påverka. Det adaptiva immunförsvaret kan vi bygga upp under vår levnadstid genom att vi utmanar, tränar, och anpassar kroppen till ett liv där kroppen kommer utsättas för bakterier och virus.

Att försöka undvika virus och bakterier helt är alltså ingen lösning då kroppen inte får rätt förutsättningar att stärka immunförsvaret. Däremot kan och bör vi se till att vi tar hand om vårt immunförsvar på rätt sätt för att det ska hålla sig starkt och kunna försvara vår kropp mot angrepp.”

Samt att;

”Varje dag jobbar immunsystemet hårt med att skydda och stötta oss, men för att det ska kunna göra sitt jobb måste vi ta hand om det. Ohälsosam kost, stress och för lite sömn är exempel på sådant som kan påverka immunsystemet negativt. Men precis som att immunförsvaret kan bli försvagat så kan det också bli överstimulerat och det viktiga är därför att hitta en balans.”

Källa: professor Stig Bengmark

 

PANDAS är en infektionssjukdom, triggad av streptokocker, en bakterie – normalt har vi streptokocker i bl.a. öron, näsa och hals. Vid en infektion i dessa organ kan streptokocker dock ”ta överhand” – något jag menar kan bero på en trolig obalans i individens immunförsvar, tarmflora, en så kallad #dysbios.

Har man detta i åtanke inser man att det är av vikt att balansera upp barnets tarmflora så snabbt som möjligt – det gör man med hjälp av anpassad kost med kosttillskott och rörelsestimulering (bl.a. genom Anpassad Massage och lugnande rörelsestimulering som ex. paddla, ro, klättra, rida). Märk väl att en kropp som går på felaktig kost är i ständig stress som medför att det kan bli svårt slappna av och svårt att sova samt svårt fokusera. På grund av den inre stress som råder har individen svårare tackla yttre stress. Kropp och knopp är i obalans på grund av obalans i tarmflora – obalans i tarmflora utvecklar olika former av symptom, autoimmuna sjukdomar, som vi idag oftast sätter namn på i form av diagnoser – i stället för att gå till botten med den obalans i tarmfloran som orsakat symptomen. En ond cirkel som är svår att komma ur med hjälp av medicinering – eftersom balans i tarmflora och övrigt immunförsvar inte åtgärdas!

Här är professor Tore Midtvedts träd som symboliserar en mängd av de symptom som vi i dag diagnostiserar, ofta som ett livslångt tillstånd, trots att det beror på en obalans i tarmfloran – professor Tore Midvedt och hans forskarkollegor på KI har tillsammans skrivit boken Magen, tarmbakterier, buller och brak. Balansen i tarmfloran går att uppnå med hjälp av rätt kost med kosttillskott, rörelseaktiviteter, massage, mindre stress, sömn mm.

Psykiatri och neurologi kommer från samma hjärna, som läkaren från USA säger – och jag menar att det ”psykodynamsika tänket” i Sverige måste vika sig här. Det är alltså av vikt att göra en grundlig somatisk kartläggning, barnets förmåga agera i aktivitet och relation måste kunna kartläggas utifrån barnets förmågor, funktioner. Detta långt innan man sätter en neuropsykiatrisk eller psykiatrisk diagnos.

Det räcker således inte med en god läkarundersökning och att man tar prover. Risk om barn och unga ej får adekvat behandling i tid är att nervskadorna och den psykiska ohälsan blir livslång. 

Sedan 2012 har barnspecialisterna vid Stanforduniversitetet i USA bedrivit behandling mot PANDAS. Deras rättningslinjer följs av många läkare i Europa, inklusive i Sverige.

På Neurologiska barnpolikliniken i Göteborg tar man emot barn och unga som lider av PANDAS. Där säger läkaren, Anders Fasth, helt riktigt, att två experter möts runt barnets symptombild. Det är läkaren och föräldrarna som möts där – sedda som experter.

Anders Fasth är med i ett specialteam med psykiatriker och neurologer. Kontroversiellt: är det en sjukdom eller existerar den inte!? Det vi ser existerar ju, eller? Det kliniska resultatet av behandlingen är ju synbarligen positivt. Vad tjafsar de egentligen om inom dagens sjukvård?

.

Karoline, Aksel och Herman var helt normala barn, med normal utveckling tills de plötsligt en dag insjuknade med psykiska symptom.

.

Karoline, 24 år

Hon berättar att hon gick från att vara någorlunda frisk till att bli sjuk. Hennes mor, Wenche, berättar att Karoline fick ångest, var rädd för allt möjligt. Hennes styvfar berättar att Karoline blev psykotisk. Hon fick hjälp först när hon hamnade inom vuxenpsykiatrin.

26 min in på filmen berättar de om antipsykotiska och betennelse/inflammationsdämpande mediciner hon fick. Hon fick intravenös behandling med antikroppar/immunglobulin behandling var 4:e vecka.

För Katrine tog det 5 år att få ett erkännande för att hennes symptom hade en fysisk orsak.

.

Min kommentar: hon borde även ha fått gå över till antiinflammatorisk kost , tarmbakterier, omega-3, vitaminer och mineraler för att ges möjligheter till ett snabbare tillfrisknande.

.

Aksel, 9 år

Aksel slår sig själv för han försöker att ”stoppa sin kropp”. Det blir värre på natten (ja, tarmfloran förses ju med kost som medverkar till ökad obalans, är min tanke där). Pappan berättar att han har en del tics och tvångstankar. Pappan berättar om hur svårt det är att inte som förälder bli trodd, att kämpa, hela tiden, mot sjukvården.

28 min in på filmen: Aksel får gå på antibiotika under flera månader – men det har väldigt liten effekt.

Aksels behandling avslutas pga att läkarna inte har förmåga lyssna in föräldrarnas observationer som tyder på att de ser en klar förbättring! Detta med ord om att det kan vara en placebo-effekt att de ser förbättringar! Sjukvården har testat, forskat och kollat allt utan att egentligen ha någon kompetens inom området PANDAS! Det enda dom har kommit fram till är att Aksel hör till psykiatrin … detta eftersom huvudsymptomen i dag ses som psykiatriska. Efter avslutad behandling känner föräldrarna av total tystnad från sjukvården som de, således, förväntar ska höra av sig!

Symptomen tilltar igen och föräldrarna begär så en aktiv behandlingsplan av PANDAS.

Den svåra överkänslighet för stimuli som utvecklats pga obalans i tarmflora, resten av immunförsvaret och nervsystemet är ett faktum.

I filmen får vi se att Aksel får kompensera de dolda funktionshinder som utvecklats på grund av denna obalans – där streptokocker har tagit överhand – med hjälp av att skärma av från störande stimuli via beröringssinnet och via syn- och hörsel. Sin underkänslighet för stimuli via led- och muskelsinnet, möjligen även via balanssinnet, får han kompensera med hjälp av saccosäck (nedsatt förmåga automatisera sin sittrörelse, så kallad postural kontroll. Han självstimulerar denna underkänslighet för stimuli via led- och muskelsinnet genom att aktivt röra på kroppen, ffa benen, för det mesta av tiden.

Längre fram, cirka 38 min in i filmen, ser vi sedan hur Aksel gömmer sig under stolen när han känner sig varm. Efter en förkylning har symptomen blivit starkare.

Min fråga: vad händer med immunförsvaret, balansen i tarmfloran, vid en förkylning?

Mitt svar: obalansen tilltar i en redan obalanserad tarmflora. Kan det vara så det är för vissa av våra barn och unga? Och, då tilltar det så kallade autoimmuna tillståndet igen.

Min kommentar: det är vanligt att överkänslighet för stimuli via beröring, så kallad taktil överkänslighet, ökar i samband med att inflammationen/febern ökar. Då måste man ta skydd mot beröring. Hemma har han stolen att gömma sig under. I skolan har han skärmen att gömma sig bakom. Då slipper han risk för beröring. Hans behov av självstimulering känns nu även i fingrarna – han stimulerar sig genom att ”spänna fingrarna över varandra”, då känner man fingrarna bättre. Jag gjorde så själv under min uppväxt, fram tills för 22 år sedan då jag lade om kosten, då slutade jag känna av det behovet.

Sedan behandlingen i fjol har Aksel varit på psykiatrisk utredning. Då kom man fram till att Aksel inte led av någon psykiatrisk sjukdom. Den norska sjukvården är dock osäkra på hur de ska behandla sjukdomen.

Min anmärkning: Hade de vänt sig till DAN! Läkaren, Gier Flatabö, hade de fått hjälp att förstå! Men de gör de inte – sådana läkare tar man bort legitimationen på! Helt riktigt har de dock insett att behandling med antibiotika kan göra obalansen i immunförsvaret värre och således medföra att sjukdomen blir sjukdomen värre … Att dämpa barnets immunförsvar är troligen inte den bästa lösningen.

Helt klart kan inget barn vänta i 15 år för att få en evidensbaserad behandling – men sjukvården kan, och ska, så länge inget annat finns, arbeta genom evidensbaserad praktik vilket bl.a. Dr Geir Flatabö varit en stjärna på – han har hjälpt många barn och unga med psykisk ohälsa genom åren! Genom en evidenspraktik kan du, som behandlare, nå fram till långt mycket bättre förutsättningar för barnet som möjligt är!

Vi fortsätter med filmen:

Aksel får en ny läkare, och nya möjligheter. Han får en behandlingsplan! Han blir också behandlad med kortisonpreparatet Prednisolon, steroider, i 5 dagar. Han får ta sin medicin med hjälp av saft och kex – således sådana preparat som inte heller är av godo för hans autoimmuna tillstånd.

Ett par veckor senare är han tillbaka hos sin läkare. Han gör en utvärdering genom att använda sig av de grova bedömningsinstrument som han använde sig av innan Aksel fick påbörja sin behandling.

Min anmärkning: Den bedömning som läkaren utför bör utföras av en erfaren arbetsterapeut om/när man tar sikte på en god utvärdering av resultat inom området öga-handkoordination och automatisering/snabbhet och precision av i övre extremiteten. Detta eftersom läkaren inte har de verktyg som behövs för att mer exakt kunna åldersrelatera och mäta barnets förmåga känna in och automatisera rörelsen och hur mycket dessa förmågor har förbättrats med hjälp av medicineringen.

Aksel har förbättrats men han har fortfarande kvar en nedsatt förmåga att känna in och automatisera i aktivitet och relation. Troligen en försening med två år eller mer i förmåga att snabbt och precist kunna känna in och precisera rörelsen. Hans öga-handkoordination är förhållandevis god.

För Aksel tog det 1½ år för att få diagnosen PANDAS godkänd. Steroidkuren lindrade endast en del av Aksels symptom. Därför blev han satt på intravenös immunterapi. Framtiden är oviss.

.

Herman, 15 år

Kristin, mor till Herman, berättar att det började med ont i halsen. När han varit sjuk i 6 år fick han den medicinska behandlingen, IVIG, och blev då fri från sina psykiska besvär plus att han började läsa, vilket han aldrig klarat av tidigare. Helt plötsligt började han läsa! 4 böcker över jul!

Min kommentar: balans i immunsystemet, individens tarmflora, utvecklar balans i nervsystemet vilket ökar individens förmåga känna in och automatisera rörelsen, förmåga till haptisk perception ökar i takt med att balansen ökar.

Föräldrar har ansvar för att barnet går i skolan – men vilket ansvar har sjukvården, habilitering och BUP, bakom dessa barns speciella behov av bemötande vad gäller att informera om behov av kompensation av dolt funktionshinder och stimulering av obalans i tarmflora och nervsystem? Får de inte adekvat hjälp orkar de ej gå i skolan eftersom deras förmågor ej är fullgoda pga nedsatt balans.

Bör inte varje BUP-klinik ha en BUP-skola där man, i samverkan med habilitering, jobbar för att ge barnet möjligheter att lyckas med hjälp av kompensation samtidigt som personal jobbar för att informera barn med föräldrar om hur och varför man bör balansera upp tarmflora och nervsystem? Exempel på kompensation är läs- och skrivhjälpmedel, anpassad arbetsplats, mer tid. Exempel på stimulering är daglig och anpassad kost med kosttillskott, rörelseaktivitet och massage som balanserar och lugnar systemet (SI, taktil eller Anpassad Massage, ljudstimulering, Neurofeedback etc.) Detta är en livsnödvändighet för att barnet ska få möjligheter känna att det mästrar sitt liv. En BUP-skola är nödvändig under den tid som barn med föräldrar får stöd/coachning i hur man genomför en livsstilsförändring samtidigt som personal inom skola involveras i det anpassade bemötandet.

Vi fortsätter med filmen: på BUP fick han diagnoserna separationsångest, rädsla för att dö, rädsla för att bli smittad, således ångestrelaterade symptom. De konstaterar där att han har samma behov av tillrättaläggning som vi ser vid ADHD.

Herman missade 3 år i skolan – han orkade inte vara där, han fungerade inte.

Hermans mor hjälper i dag andra föräldrar som är i samma situation. I två år har hon arbetat med föreningen. Där har man kikat på rättningslinjerna från Stanford (se längre ned, under SARA) som styr över den behandling som utförs.

.

Från Oslo Universitetssjukhus konstaterar man att det enda som ger utslag är ett test på streptokocker i halsen eller antikroppar mot streptokocker i blodet – inget annat (MR, prov på ryggmärgsvätska etc.) ger utfall. Detta utfall är, enligt läkaren, svårt att gå på eftersom många i befolkningen kan uppvisa detta utfall – utan att ha de symptom som står för PANDAS eller PANS.

.

Enligt Hermans mor finns det en hel del beprövad erfarenhet på provtagningar i USA, England, Sverige och Danmark. Det finns mängder av forskning som påvisar sambandet plötslig psykisk ohälsa och streptokockinfektioner.

Herman slet i 6 år innan han fick sin rätta behandling.

Min reaktion är att Herman troligen har fortsatt obalans i sin tarmflora pga kasein/mjölkprodukter vilka bl.a. kan ge upphov till Acne. Det hade varit intressant veta om han intar mjölkprodukter och, i så fall, vad händer om han utesluter alla mjölkprodukter under 3 månader?

.

Sara

I grannlandet, Danmark, finns en specialistmottagning för PANDAS på Tourette-kliniken på Herlev hospital utanför Köpenhamn. Sara kom dit när hon var 10 år. Hon led av tics och OCD (tvångstankar och tvångshandlingar). Där frågade man om de tagit prover på PANDAS: Saras föräldrar visste inte vad PANDAS var. Hon har fått psykologhjälp och steroidbehandling i två år.

Saras mamma berättar om de positiva förändringarna. Bl.a. hade Sara börjat att ta ögonkontakt igen, vilket hon ej gjort på två år. Sara ville börja att göra sina läxor igen. Det var som att få sitt barn tillbaka igen!

För två år sedan började två specialister på Tourette-kliniken att fokusera på PANDAS och har, till nu, behandlat 25 barn. Sara känner att det hon nu har mest av är tics.

Min kommentar: om du kikar på Charlies berättelse, här i min blogg, upptäcker du att hans svåra tics, Childrens Tourettes, försvann inom loppet av några veckor till månader efter att hans mamma hjälpte honom att lägga om kosten och ta kosttillskott – balansen som uppstod i hans tarmflora hade mycket positiva effekter på hans tics. I dag lever han utan dem om han lever utan , mjöl- och mjölkprodukter och fortsätter ta sin kosttillskott (tarmbakterier, omega-3, vitaminer och mineraler). Allt är en förutsättning för god balans i tarmfloran.

Vi fortsätter med filmen: Specialisterna ser att några barn får infektion men sedan blir friska igen. Man ställer frågan om det är infektionen eller reaktionen på infektionen som orsakar symptomen eller om det är immunsystemet eller något annat som är orsaken? De pratar om behandling och rättningslinjer från Stanford.

De väljer så att behandla Saras tics med hjälp av Prednisolon – det är ett kortisonpreparat som motverkar och dämpar allergiska besvär, inflammationer och reumatiska besvär. Läkemedlet används vid tillstånd då man behöver dämpa kroppens reaktion som t ex inflammatoriska reaktionen vid ledgångsreumatism (reumatoid artrit). Andra exempel som kan nämnas är sjukdom i bindväven (SLE), inflammationer i kärlväggar, bindvävsförändringar, astma, svår inflammation i tjocktarmen (ulcerös kolit), vid vissa blodsjukdomar, svåra allergiska tillstånd och tumörbehandling.

Källa: 1177 och FASS

Min anmärkning: istället för att dämpa obalans i tarmflora och den inflammation som denna obalans orsakar väljer man att behandla med ett kortisonpreparat, en medicins som dämpar inflammationer, autoimmuna sjukdomar – se Tore Midtvedts träd!

”Kortison kallas det inaktiva steroidhormon som bildas i lever och njurar från kortisol. Kortison har ingen direkt verkan på kroppens vävnader, utan omvandlas till glukokortikoiden kortisol, som är det hormon som utövar effekt.

Kortisonpreparat (i regel inte just substansen kortison, utan innehållande industriellt framställt hydrokortison) är dock ett vanligt förekommande antiinflammatoriskt läkemedel. De flesta kortisonpreparat är receptbelagda. Vissa utvärtes beredningar som salvor och krämer kan dock köpas receptfritt på apotek.

Kortison är ”permissive” (ungefär ”tillåtande”) och har en förhållandevis okänd effekt i celler och vävnader men det är klarlagt både att brist och överskott har negativa hälsoeffekter.”

Källa: Wikipedia

Vanliga biverkningar vid kortisonbehandling, om man behandlar mer än ett par veckor är: ”vätskeansamling, högt blodtryck, påverkan på binjurebarkens hormonutsöndring, hudförtunning, försämrad sårläkning, rubbning i saltbalansen i form av för hög natriumhalt eller för låg kaliumhalt, för hög sockerhalt i blod och urin, benskörhet och muskelförtvining.

Mindre vanliga biverkningar är: grön starr, grå starr, ökad risk för att få blodpropp. Om du tar höga doser kan du få psykiska reaktioner som depression eller mani.

Sällsynta biverkningar är godartad tryckökning i skallen, benröta och senbristning.”

Källa: 1177 och FASS

Vi fortsätter med filmen:

Smilla är med i ett forskningsprojekt – behandlingen har givit Smilla livsmodet tillbaka. Smillas mamma, Linda, berättar att hennes dotter hade en robotröst och var psykotisk innan hon behandlades med IVIG. Hon berättar att hon inte gick ut, att hon hade otroligt mycket tics och tvångshandlingar samt led av ett självskadebeteende. Hon berättar att hon lever, att hon inte var död förut, men hon levde inte. Hon ville inte leva.

Se filmen: PANS och PANDAS och medicinsk behandling med IVIG

 

PANS och PANDAS – Äntligen har de börjat foga ihop kunskaperna med varandra!

Det handlar om basen i kroppen, vår tarmflora, och hur funktionell kost, således antiinflammatorisk kost, kan få våra barn och unga att komma i balans.
I dag vet vi att balans i barnets tarmflora, så kallad #eubios, utvecklar balans i barnets nervsystem – detta vet vi genom all den beprövade erfarenhet och forskning som pågått sedan 1960-talet och framåt. Men kunskaperna har, sorgligt nog, tystats ned – ser vi en öppning nu till erkännandet av den anpassade kostens och kosttillskottens positiva betydelse för ett friskare liv!?

Jag skulle vilja påstå att:
– de så kallade Neuroinflammatoriska tillstånden, i de flesta fallen, handlar om de symptom som vi i dag ser som neuropsykiatriska och psykiatriska diagnoser
– ursprunget till de olika #neuroinflammatoriska tillstånden, eller kalla det de autoimmuna sjukdomarna, orsakas av den obalans, så kallad #dysbios , som dagens kost, andra gifter och brister orsakat i barnets tarmflora.
– ökad balans i barnets tarmflora skyddar barnet bättre mot ex. stress, vaccinskador, andra gifter, strålning etc.
– reumatologiska perspektiv kan handla om de autoimmuna tillstånd en kropp hamnar i när det råder #dysbios i barnets tarmflora

Den stora PANS/PANDAS – Immuno-psykiatri-konferensen i höst

Gunilla Gerland skrev på LinkdIN:

Jag tipsar (igen) om den stora PANS/PANDAS/immunopsykiatrikonferensen i höst. Men nu skriver jag på svenska. Den kommer att bli fantastiskt intressant, det är jag övertygad om. Föreläsningar om bl a ätstörningar vid infektionsutlösta/neuroinflammatoriska tillstånd, om autoimmunitet och infektioners roll vid psykotiska tillstånd, om reumatologiska perspektiv på PANS, om immunologiska behandlingar för psykiatriska tillstånd och mycket mer. Konferensen stöds av Vetenskapsrådet och är certifierad av LIPUS. Vi som arrangerar är en ideell förening utan vinstintresse och vi är jätteglada för att som kan tänkas vilja hjälpa oss att sprida information om konferensen. T ex till kollegor eller grupper ni är med i, sidor på fb/bloggar ni har etc.

Frisk från svår psykisk ohälsa med hjälp av anpassad kost med kosttillskott

Bjarte insjuknade sakta men säkert och vid 40 års ålder slog han i taket:

– symptomen fanns där, redan i barndomen, men växte sig allt starkare.

Symptomen diagnostiserade han själv som ADHD. Från tidig barndom hade han talsvårigheter i form av stamning och oro, rastlöshet, tvång, ångest och andra symptom som kan hänvisas till autism, schizofreni och depression samt destruktiva beteenden och handlingar. Han led även av okritiskt pengabruk, reducerad social förmåga och ineffektivitet. Med hjälp av anpassad kost med kosttillskott reducerades hans symptom dramatiskt under loppet av några veckor.

Hela Bjartes berättelse finns att läsa HÄR

Socker, mjöl, mjölk mm. påverkar våra barns och ungdomars känslor negativt

Socker och mjöl (samt även mjölk och soja mm. när det gäller barn och unga med psykisk ohälsa) och dess negativa inverkan på våra känslor

– Lyssna till en fantastiskt bra sammanfattning av hur vår kost kan påverka våra känslor, Bitten Jonsson är en fantastiskt härlig och driftig Quinna – och vad är det då som drabbas av denna obalans som hon berättar om? Jo, området känsel, det område som gör oss medvetna om oss själva och vår omvärld, det område som utvecklar våra känslor 😉

Att mata barn och unga med socker och mjöl är som att ”mata” en industrirobot med felaktig strömstyrka och felaktig olja – det skulle aldrig få förekomma eftersom det skulle påverka industrins ekonomi på ett katastrofalt sätt! Socker och mjöl mm. påverkar vårt samhälle mycket negativt, både resursmässigt och ekonomiskt!

Mina arbetslivserfarenheter, som jag stödjer mot beprövad erfarenhet och forskning, är att många, ja de flesta, av våra känslor utvecklas med hjälp av området känsel, där stimuli via bland annat berörings-, balans- samt led och muskelsinnet (men även via ljus, ljud, lukt och smak) påverkar vår förmåga till human haptisk perception, således vår medvetenhet om oss själva och vår omvärld.
Dessvärre är kunskaperna om området känsel och om hur en biokemisk obalans uppstår ett ganska okänt kapitel inom dagens sjukvård vilket medför att sjukvården ännu inte blivit medvetna om hur negativt kosten kan påverka balansen i vår biokemi och där med hur negativt denna obalans påverkar vår förmåga att känna in oss själva och vår omvärld vilket, i sin tur, påverkar vår förmåga till haptisk perception negativt.

God balans i biokemin ger god balans i våra barns känslor och beteenden

Våra barn är under utveckling – en utveckling som kräver fullgod balans i biokemin för att ge dem möjligheter utvecklas positivt och känna det som andra människor känner

Statlig rapport ifrågasätter ADHD-behandlingar | Föräldrakraft

Statlig rapport ifrågasätter ADHD-behandlingar | Föräldrakraft.

Av vikt är att tillägga att anpassad kost och daglig, anpassad kompensation samt rörelse kan forcera barnets positiva utveckling – medicinering skall enbart användas i det akuta skedet … och dit kommer vi näppeligen aldrig om vi sätter i gång med en tidig bedömning och behandling 😉

Medicin mot ADHD kan, liksom förändring av kost, minska trafikolyckor

Jag vet inte om jag kan rekommendera den här artikeln – ser den mer som propaganda för medicinering och fortsatt undanhållande av att förändring av kost kan förändra individens medvetenhet och förmågor.

Förändring av kost förändrar, helt klart, individens förmåga till human haptisk perception vilket bland annat innebär att individens förmåga att snabbt och precist avgöra farten och avståndet ökar – vilket påverkar individens förmåga att avväga framfarten i trafiken!

Så min fråga är nu:
NÄR skall man våga jämföra medicinering med förändring av kost och daglig rörelse samt kompensation!?

Medicin mot ADHD kan minska trafikolyckorvilket även förändring av kost kan 😉 så länge ingen har bevisat motsatsen!

ADHD-diagnoser ökar lavinartat – i takt med att intag av processad kost ökar lavinartat

Är det rätt att medicinera med amfetaminbaserade preparat mot ADHD när det ännu saknas tillräckligt med forskning? Är det bara ett sätt att få lugn och ro bland stökiga barn under tiden man forskar? Det undrar Vardagsfilosofen i P4 Förmiddag, Ulf Lundgren – lyssna till hans radioprogram här!

Här finns en del artiklar att höja på ögonbrynen åt. Ett exempel är artikeln som handlar om hur Concerta köpt upp Björn Kadesjö och Socialstyrelsen. En annan handlar om ADHD-industrin och Björn Kadesjö. En tredje handlar om att Concerta bevisligen inte är läkande och i den fjärde artikeln finns funderingar om vilka biverkningar som rapporteras till läkemedelsverket – mina egna erfarenheter säger mig att det knappast är några, inte ens om barnet hamnar i svårt delirium-tillstånd!

Även en statlig rapport ifrågasätter behandling samt uppföljning av neuropsykiatriska funktionshinder såsom exempelvis ADHD – man säger att ”Det krävs mer forskning för att ta reda på hur metoder för både diagnostik och behandling av ADHD respektive ASD (autism-spektrum-tillstånd) fungerar. Vissa läkemedel har på kort sikt visats lindra ADHD-symtom, men risken för biverkningar på lång sikt är oklar.

John Breeding är läkare och psykiatriker med en tydlig åsikt om den medicinska termens äkthet. På hans sida hittar man videodokumentationer där han pratar om medicinska fakta och medicin industrins tydliga arbete att sälja mer. Titta även in under ”links” där man kan komma vidare till ytterligare källor som är kritiska till den standardiserade diagnostiseringen och medicineringen av ”ADHD”.

Världens största långtidsstudie av ADHD-behandling förvrängdes till medicinerings fördel

En av huvudforskarna i världens största långtidsstudie av ADHD, den så kallade MTA-studien, avslöjar nu att barnen drabbades av tillväxthämningar, de utvecklades inte som de skulle, och ”för det andra fanns det inga positiva effekter – inga alls”. Studien användes, från början, av läkemedelsbolag och psykiatriker världen över för att driva upp utskrivningen av amfetamin till barn.

Den svenska Socialstyrelsens rapport om ADHD hos barn och vuxna, bygger i avgörande delar på denna studie – speciellt i rekommendationerna om att ge amfetamin till barnen – och nu säger en av huvudforskarna i den amerikanska studien, professor William Pelham, att fortsatt uppföljning av barnen har visat att de drabbades av tillväxthämningar, och att den ADHD-medicinering som barnen fick bara kortsiktigt fick dem att bete sig bättre – långsiktigt hade de inga sådana effekter. Han säger vidare att ”Den informationen måste göras mycket klar för föräldrar.” Pelham erkänner att man tidigare överdrivit effekterna av medicinen – man ljög med andra ord för föräldrar och myndigheter.

Ovanstående avslöjande gjordes via BBC-programmet Panorama, What next for Craig, måndagen den 12 november 2007.

Alla stora långtidsstudier pekar åt samma håll, nämligen att ADHD-medicinering inte ger några positiva effekter, bara skador precis som läkemedelsvärlden ger till känna!

Studien har sedan följts upp med jämna mellanrum, utvärderingar har utförts, och år 2012 verkar det som att studien aldrig har existerat! William Pelham berättar att man i den tidiga studien överskattade de positiva effekterna av medicinering, att de trodde att om barnen medicinerades längre så skulle resultatet bli bättre … men det de trodde stämde inte – det fanns inga positiva effekter, inga bevis för att medicinering är bättre än ingenting! Det fanns inga bevis alls! Man kom fram till att det kortsiktigt kan hjälpa barnet att uppföra sig bättre, med medicinering, men på längre sikt hjälpte det inte med medicinering – och denna information anser Pelham att föräldrar måste få ta del av och vara mycket medvetna om.

Den tidiga överoptimismen låg till grund för socialstyrelsen kunskapsöversikt från 2002 och har motiverat till våldsamt accelererande av medicinering i Sverige under det senaste decenniet. Peter Jensen, en annan av studiens ledande forskare säger: ”Vi gjorde den bästa undersökning som någonsin utförts på denna planet”. Men när SBU knäpper med fingrarna så ”vips” är MTA-studien försvunnen! Den finns inte längre! Och således finns det inte heller några negativa långtidsundersökningar att ta hänsyn till när man medicinerar våra barn och unga … Frågan är om detta förfaringssätt kan kallas för vetenskap?

Intressant i sammanhanget kan bland annat vara ett föredrag om neuroleptika, antidepressiva mm. och dess negativa effekter, av Dr Robert Whitaker, eftersom neuroleptika och antidepressiva är en relativt vanlig medicinering till våra barn och unga som i dag diagnostiserats som ADHD – medicinernas så kallade ”cocktail-effekter” finns det i dag noll studier om vad gäller positiva eller negativa effekter på våra barns och ungdomars nervsystem och utveckling av beteenden eller deras psykiska och fysiska hälsa …

Jag vill även dela med mig av ett annat intressant inlägg från youtube, där en mamma berättar att ”Min 5-årige son med diagnos ADHD fick Concerta och blev på grund av det känslomässigt labil. Därefter ordinerades han också Zoloft och blev efter några veckor som besatt att hoppa ner från taket från vårt hus och kröp runt på golvet och skällde som en hund”

Kunskaperna om att ny forskning (2011-11-26) visar att en tredjedel av de patienter som insjuknar och söker vård har insjuknat på grund av sina mediciner gör inte tillvaron för våra barn med föräldrar ett dugg lättare – förändring av avvikande beteenden kan ske genom kost, kompensation och rörelse.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, har varken förordat anpassad kost eller anpassad rörelse för de barn och unga med psykisk ohälsa som man vårdar – trots att det bevisligen, genom beprövad erfarenhet och studier, visat sig ge mycket positiva ”behandlingsresultat” (varken kost eller rörelse är behandling – enbart förändrat bemötande utefter barnets speciella behov)!

Samtidigt bör man bli medveten om, i dessa tider, att det sker inga dödsfall av kosttillskott men däremot över 700 tusen dödsfall av medicinering.

Äntligen måste han, han som är en av de som har makten inom sjukvården, Martin Ingvar, erkänna att kosten har betydelse för vår psykiska hälsa

Äntligen måste han, han som är en av de som har makten inom sjukvården, Martin Ingvar, erkänna att kosten har betydelse för vår psykiska hälsa

Vad barnet äter påverkar barnets förmåga att skratta, vara glad och positiv alternativt att gråta, vara ledsen och negativ – och barnets aggressivitet kan bero på vad ditt barn äter!

De som har makten inom sjukvården, hierarkin, här Martin Ingvar & Stefan Rössner, har fortfarande svårt erkänna att kosten är av avgörande betydelse för barns psykiska hälsa – framförallt för en positivare utveckling av våra barns och ungdomars beteenden och än mer om barnet bär på en intolerans mot mjölk-, mjöl- och sojaprodukter samt är känslig mot socker.

Överkonsumtion av nämnda produkter kan ge upphov till likartade symptom och/eller så kallade inflammatoriska tillstånd – ASD kan vara ett inflammatoriskt tillstånd i barnets tarm och hjärna (den vita substansen).

Dagens kost tenderar ge allt fler barn och unga avvikande beteenden – beteenden som vi i dag sätter neuropsykiatriska eller psykiatriska diagnoser på i stället för att inse att barnet har utsatts för gifter och brister vilket innebär att vi måste förändra barnets dagliga kost och rörelse!

Här finner du studien om västerländsk diet och depression, med titeln ”Inflammatory dietary pattern and risk of depression among women” – Källa: Brain, behavior, and immunity [0889-1591] LUCAS, Michel år: 2013 vol: 36 sidor: 46-53 http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0889159113004698

Diagnoser sägs vara skojares och svindlares bransch

Jag kan hålla med Nathan Shachar i allt han skriver i sin artikel – utom i det att de avvikande beteenden som i dag ses som symptom till neuropsykiatriska eller psykiatriska diagnoser inte skulle bero på biokemiska obalanser i barnets biokemi!

Kosten är byggstenar till vår biokemi och en förutsättning för att vi skall fungera fysiskt och psykiskt – gifter och brister i dagens kost är grunden för att barnets biokemi hamnar i mer eller mindre obalans

Obalansen går oftast att förändra till betydligt positivare läge genom förändring av daglig kost och daglig samt anpassad kompensation och rörelse.