Dagdrömmande barn är sjuka och skall medicineras – om girighet och vansinne får lov att råda!

Dagdrömmande barn är sjuka och skall medicineras – om girighet och vansinne får lov att råda!

En ung man i sina bästa år konstaterar, enligt mig, helt riktigt, att: ”Katalogen av patologiserade och abnormiserade karaktärer måste växa för att försörja läkemedelsbolagen. Den här diagnosen är väl inte riktigt accepterad än, men företag som Eli Lilly ligger i startgroparna för att tjäna pengar på den.

Jag kan lugnt påstå att jag känner igen kriterierna på mig själv. Människor som jobbar efter att lära sig se helheten har en trögare start än de som lär sig linjärt. Tankspridd blir jag när jag har för många tankar att tänka samtidigt. Var har jag lagt dem tro… Dagdrömmeri, eller förmågan att koppla bort den ibland galna världen utanför, kan även vara en tillgång. Tro det eller ej men blyg har jag varit som få andra men det har jag jobbat bort.

Genom en diagnos kan man låsa in en persons egenskaper och få den att tro att den inte kan ta sig därifrån. Har man låg latent hämning kan dagdrömmeri vara ett skydd mot för mycket intryck. Ingen av egenskaperna har någon direkt koppling till intelligens. Däremot kan de vara en omväg för att lära sig. Man kan tänka sig en analogi med en liten båt som är lätt att få upp i fart men som är lika lätt att få stopp på med en stor båt som är svår att få upp i fart men blir svårare att stoppa.”

Jag själv var en blyg dagdrömmare

Själv kan jag berätta att jag var en dagdrömmare, tankspridd och mycket blyg individ samt mentalt mycket långsammare än vad jag är idag, fram till 45 års ålder – sedan lade jag om kosten vilket medförde att min obalans i biokemin balanserades upp (inklusive att pH-värdet normaliserades)! Jag klev ut i en ny värld och bestämde mig för att INGEN mer skulle få lov att gå så under 45 år UTAN möjligheter att få reda på vilka möjligheter det finns till ett friskare liv, utan dagdrömmeri  – min hjärna låg som inlindad i bomull, oftast kändes det som att jag satt i en burk, lite utanför allt annat … troligen blev det värre efter måltiderna – men det begrep jag ju inte då! Jag trodde att det var så, mer eller mindre, för alla när jag var yngre! Sedan började jag känna mig som att jag höll på att få Alzheimers/demens … och DET var INTE trevligt! Kosten räddade mig!

Hur gjorde jag?

Jag lade, med hjälp av en kostvägledare, Kurt på pH-balans, om min kost. Detta innebar att jag skippade mjölk-, mjöl- och sockerprodukter, drack anis-, fänkål- och kummin-the’ alternativt tuggade i mig lite maskrosblad för att få i mig bitterämnen och få fart på levern, jag undvek rött kött och griskött i så stor utsträckning som möjligt, tog pH-kalk morgon, middag och kväll tillsammans med ett stort, ljummet glas vatten en halvtimme innan maten samt innan jag skulle gå bort på fest och dricka vin/äta skaldjur eftersom kalken är en god antihistamin och på så vis slapp jag mina migränanfall vid rödvinsintag. Till detta tog jag dagligen minst en drink gjord av 1 rågad tsk av vardera nypon- och nässelpulver samt blåbärsjuice och 1 msk kallpressad linfröolja samt ett par kapslar med tarmbakterier, ProbioZym. Jag höll mig friskare än någonsin på detta under minst 15 års tid – ännu piggare på hjärnkontoret blev jag då jag förstod att det var 100% som gällde 😉 Inte bara min blyghet, mitt dagdrömmeri, min tankspriddhet, min mentala och motoriska långsamhet avtog utan även min värk i rygg och i leder försvann på samma sätt som min ängslighet och mitt kontrollbehov avtog! Anledningen att jag gick till en kostvägledare var att jag hade en sådan besvärande mag- och tarmkatarr som accelererade allt eftersom åren gick. Min mag- och tarmkatarr försvann inom loppet av någon vecka – och med den min trötthet!

8 reaktion på “Dagdrömmande barn är sjuka och skall medicineras – om girighet och vansinne får lov att råda!

  1. Pingback: En blyg dagdrömmare reagerar : Canal 2nd Opinion

  2. regina

    Att ett barn dagdrömmer behöver inte betyda att det behöver medicin.
    Inte heller att kosten eller biokemin behöver ses över.

    Har en vän som försörjer sig som fotograf och konstnär och lever ett avundsvärt liv. Han dagdrömde som liten och hade behov av att få vara ifred. Han utvecklade sin kreativitet.

    Att vara utveckloingsstörd är något helt annat. Då behövs kostomläggning homeopati med mera. Då menar jag mer kostomläggning än mjölk och glutenfri. Ingen intelligent människa vill väl i dagens läga använda mjölk och gluten i matlagning. Behöver inte vara einstein för att förstå varför.

    Det finns ett annat annorlundaskap de särbegåvade, de kreativa som givetvis ska äta bra de också men som vi andra kan se upp till. Alla annorlunda är inte utvecklingsstörda. Utvecklingsstörda och utvecklingsförsenade, det senare var säkert du ska vi givetvis hjälpa.

    Svara
    1. neuropedagogen Inläggsförfattare

      Hej Regina!
      Tack för ditt inlägg!
      Du har så rätt så, varken medicin eller kostomläggning med eller utan utökad daglig motion är en nödvändighet vid dagdrömmeri – det beror med största sannolikhet vilken ”grad” av dagdrömmeri man hamnar/hamnat i.

      Mitt dagdrömmeri gav mig både för- och nackdelar – men när ”graden” av dagdrömmeri medförde att jag inte längre hängde med på¨lektionerna blev det ju mer till nackdel än fördel … jag var kreativ, skrev mycket, målade och ritade mycket, jämfört med vad andra barn och ungdomar gjorde.

      Jag anser att man inte bör skilja på utvecklingsstörd och utvecklingsförsenad före man provat allt vad individuellt anpassad stimulering heter inklusive att individen inte bär på ett inflammatoriskt tillstånd i hjärna/nervsystem orsakat av bakterier eller andra inflammatoriska triggare – se på en del exempel via youtube, här är ett av dem: http://www.youtube.com/watch?v=p0EyBTuSODA

      Individer som antingen äter en del, alternativt (vilket är vanligt vid en proteinintolerans mot kasein & gluten) häver i sig mjölk- och/eller mjölprodukter tyder inte på en nedsatt intelligens – snarare att de inte tagit till sig den information som i dag finns om dessa produkter (läs mer här: http://gluten-celiaki.blogspot.se/) och/eller att deras läkare inte givit dem information om dessa produkters numera ofta negativa inverkan på våra kroppar och knoppar/nervsystem trots att de enligt HSL (Hälso- och sjukvårdslagen) är skyldiga ge information om vilka andra beprövade metoder som finns för att få möjligheter att bli friskare! Einstein kan möjligen ha varit en njutare av mjölk!?

      Själv ser jag upp till alla människor, oavsett om de är särbegåvade eller inte, bara de är ärligt varma och omtänksamma <3 och för mig är ingen utvecklingsstörd, endast utvecklingsförsenad på grund av att vi inte provat individens alla möjligheter att bli friskare. Ordet "störd" låser, för mig, in individen i ett hörn och omgivningen blir lurad tro att det inte finns några möjligheter prova något annat än vad som erbjuds via sjukvården ...

      Svara
  3. regina

    Jag menar att du givetvis inte hade en utvecklingsstörning utan det du upplevde som besvär var en slags utvecklingsförsening där dagdrömmeriet för dig inte fyllde någon gynnsam funktion.

    Svara
    1. neuropedagogen Inläggsförfattare

      Jag ser inte mitt dagdrömmeri som en utvecklingsförsening – jag vet att den orsakas av opioida peptider från mjölk-, mjöl- och sojaprodukter samt kan förvärras genom att jag ”toppar” med socker!
      Det är inte svårt för mig att ”kliva tillbaka” in i det tillståndet, inklusive min konstiga och hissnande drömmar om natten – det är bara att köra in på spåret konsumtion av de vita gifterna och ju fler dagar det går, med sådan kost, desto mer dagdrömmeri uppstår inklusive en massa andra, för mig, obekväma symptom som ökade inlärnings-, minnes- och koncentrationssvårigheter mm. 😉

      Svara
  4. maria

    Visst kan det vara en fråga om mage och kost. Äter själv av etiska skäl ekologisk kost och vill inte gynna ett jordbruk som behandlar natur och djur illa etc i all oändlighet. Lite omständligt att räkna upp alla mina anpasnsingar i en kommentar.

    Men dagdrömmeri kan också vara ett tecken på kreativitet.
    Vissa människor och särbegåvade barn(mycket hög intelligens ej att förväxla med aspergers, men vid fel och för lite stimuli kan de bete sig så) behöver mycket tid för egen reflektion och det kan se ut som drömmeri.

    Va ri dagens samhälle får individen sin ensamtid, tid för reflektion andakt och meditation?

    Passar inte alla att tjoa och apa sig i grupp!

    Svara
    1. neuropedagogen Inläggsförfattare

      Hej Maria!
      Tack för din kommentar 😉 Kul att du kikar in på min sida!

      Visst kan dagdrömmeri vara ett tecken på kreativitet – jag hamnar själv i detta då jag går in i mina skrivartankar 😉

      Svårt dagdrömmeri ser jag dock som ett allt i från lätt till svårt hinder eftersom individen försvinner mer eller mindre långt bort från verkligheten och det kan ta mer eller mindre lång tid att ta sig ur tillståndet/uppfatta att omvärlden ”knackar på” och vill ha kontakt! Vid påverkan från de opioida peptider som frigörs vid en proteinintolerans mot mjölk-, mjöl- och/eller sojaprodukter, ofta i kombination med en sockeröverkänslighet, hamnar den proteinintoleranta individen i ett allt i från mycket lätt till ett mycket svårt dagdrömmeri … man bara ”glider in” i det :-/

      Att ge möjligheter till ensamtid, tid för reflektion, meditation, mindfulness mm. är naturligtvis av vikt i dagens stressade samhälle <3

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *