Proteinintolerans kan ge autismliknande symptom april 2020
TV-Helse skriver att ”Orsaken till barnautism (Min kommentar: hos äldre och vuxna avspeglar det sig i form av de symptom som vi benämner med bl.a. psykos och schizofreni) kommer från maten. Det är opiumliknande peptider som finns i enkla matproteiner och har en påverkan på hjärnan i form av överstimulering. Karl Ludvig Reichelt forskade i många år på mage-tarm-problematik och dess orsaker.”
Ger du ditt barn kost som förändrar barnets nervsystem och dess funktioner?
Karl Reichelt, säger i den här intervjun, att ”De opioida peptiderna verkar direkt på hjärnans utveckling” – ju äldre du blir, desto större restsymptom! Jag var 45 år då jag lade om min kost. Det var fantastiskt att komma ut ur den bubblan, konservburken!
Det var Karl Reichelt och hans kollegor i NPIF (Norsk Protein Intolernase Forening – numera Mat og Atferd), Dr Gunnar Brönnstad och Dr Geir Flatabö och alla de underbara människorna som fanns i den föreningen, bl.a. Hildegun Flatabö samt de andra DAN!-läkarna (Defeat Autism Now! – jag kommer in med en artikel om dessa läkare nästa gång) som kom till de konferenser de arrangerade, DAN! konferenser, i Oslo genom NPIF.
De kunskaper som dessa konferenser förmedlade, senare via DAN! läkaren Geir Flatabö’s utbildningar via NPIF, och via den samlade kunskap som professor Tore Midtvedt förmedlat via sin forskning (se bilden på hans träd) har givit mig en insikt som ingen inom dagens sjukvård ännu lyckats förmedla!
Dagens beprövade erfarenhet och forskning visar att avvikande tarmflora, dysbios, bl.a. utvecklar avvikande beteenden
Insikten – min förståelse över varför jag varit som jag var som barn och unga, varför ett par av mina egna barn och en del av mina familjehemsbarn varit som de varit – har givit mig beprövad erfarenhet och kunskap som kan spridas vidare, eftersom det har bättre effekt än de effekter jag fått äran att beskåda innanför Barnhabiliteringens och Barnpsykiatrins väggar under åren 1985 till 2017!
Grunden till min evidensbaserade praktik byggdes under dessa år
Kombinationen med att jag då arbetade med sensomotorisk stimulering inom Barn- och ungdomshabiliteringen blev, med hjälp av några kollegor, början till att ”allt” föll på plats: basen för ett mer balanserat liv börjar med balans i tarmfloran, så kallad eubios!
Opioida peptider påverkar nervsystemet och förmåga att känna in och automatisera minsta lilla rörelse vilket påverkar förmåga att snabbt och precist agera i aktivitet och relation!
Opioida peptider, liksom alkohol och andra droger, har en negativ effekt på nervsystemet och vår förmåga att känna in och agera – ju mer obalans i systemet desto svårare funktionsnedsättning! Obalansen dessa gifter orsakar i tarmflora och nervsystem påverkar oss olika, en del får svårt att härma, andra att koncentrera sig, att tala, att skriva etc.
Tar vi bort drogerna, inklusive de opioida peptiderna, tar vi bort en hel del av individens nedsatta förmåga – det går fort med de opioida peptider som härstammar från mjölk- och sojaprodukter men kan ta flera månader upp till ett år för de opioider som härstammar från mjölprodukter!
Fokus måste ligga på att balansera upp den utarmade tarmfloran och den utarmade, näringsfattiga kroppen och knoppen i samklang med att barnet känner att det blir sedd, att det kan göra som andra barn gör – fast så här i stället!
Stimulering via kost och kosttillskott är O. Kompensation är A. Stimulering via rörelse är bra. Rörelsestimulering kan ske via anpassad massage, ljudstimulering, ögonstimulering, lek- och fritidsaktivitet, sensomotorisk stimulering – men utan basen, balans i tarmflora, kommer vi inte hela vägen fram! Kompensation måste således in som prio ett så att barnet känner att ”Jag kan – fast så här i stället – jag duger!” under tiden som balansering sker, sakta men säkert, med hjälp av kost med kosttillskott! Det tar tid att balansera om ett system. Minst tre månader – ibland upp till 7 månader eller mer.
Barnets förmåga delta i aktiviteter påverkas negativt eftersom det har en underkänslighet för stimuli via led- och muskelsinnet vilket medverkar till att barnet inte kan göra som andra barn gör. Vissa aktiviteter går bättre, andra sämre (mer eller mindre beroende av grad av underkänslighet och i vilken kombination med överkänslighet). Barnet har svårigheter med att känna in och automatisera vilket bl.a. påverkar förmåga att suga, svälja, tugga, härma, tala, klä av och på sig, rita, skriva, läsa, cykla, simma etc.
Det gäller att försöka komma på hur barnet kan få lov att kompensera sina dolda funktionshinder i olika aktiviteter så att vi ger det möjligheter göra som andra barn gör och således får lov känna att ”jag kan – jag vill – jag duger – fast så här istället!”
Relationerna påverkas eftersom barn med opioida peptider i nervsystemet ”lever i en bubbla, eller en burk” och bl.a. har en nedsatt förmåga möta blicken – oftast pga. deras nedsatta förmåga automatisera ögonrörelsen i kombination med en svår överkänslighet för stimuli via beröring (bedömning visar oftast vad det beror på). Deras överkänslighet för stimuli via balanssystemet påverkar deras förmåga delta i motoriska aktiviteter som kräver samverkan med balanssinnet (vilket de flesta aktiviteter gör) – men överkänsligheten kan även vara dem till godo i vissa aktiviteter som att ex utveckla förmåga att rita, skriva, skapa ordning. Överkänslighet för stimuli via ljud, ljus, lukt och smak påverkar deras utveckling negativt vad gäller att delta i relationen med andra.
Överkänsligheten kan vara dem till godo i vissa aktiviteter och kan medverka till att de oftast har full kontroll och kräver att var sak har sin plats – de kan bli vansinnigt iksiga om man stör den ordning de kräver.
Beroende av mjöl-, mjölk- och sockerprodukter – det gäller att ta bort den kost som ger dem opioida petider, de blir oftast beroende av den kosten, och den kost som utarmar deras tarmflora – deras biologiska påverkan går att förändra med hjälp av kost och kosttillskott! Ju tidigare desto bättre!
Hjärnskada kan, enligt Karl Reichelt, uppstå pga. att kropp och knopp inte får den balans som krävs för att få möjligheter bli frisk i tid. Medicinering eller psykoterapi mot opioida peptider? Nej, nej, nej! Fel i familjen? Ja, möjligen på tarmflorenivå! Det ÄR nödvändigt att lägga om kosten och att ta kosttillskott för att försöka balansera om tarmfloran och för att få bort de opioida peptiderna. Ha tålamod i minst 3, helst 6 månader, för att se vilken effekt det ger.
Ibland kan man behöva komplettera med andra metoder – antingen för att forcera den positiva utveckling som oftast sker med hjälp av kost med kosttillskott och rörelsestimulering eller så för att avgifta barnets kropp från gifter som det ex. fått i sig via kost med bekämpningsmedel eller andra tillsatser liksom vid tandlagning med amalgan eller via vaccin med kvicksilver och andra främmande ämnen etc.
Enligt Karl Reichelts kunskaper är:
- de prover man tar inte tillförlitliga
- dubbelblind tester meningslösa eftersom varje individ är unik
- forskningsbaserade kunskaper oftast körs i för kort tid (Det enda jag känner till är det projekt som professor Martin Ingvar lyfte fram om depressiv kost)
”Lege og forsker Karl Ludvig Reichelt(f. 1933) forteller, før sin bortgang i 2016, i dette intervjuet med TV-Helse hvordan proteinintoleranser kan medfører sterke symptomer og i verste fall før til barneautisme. Hans tilnærming var å behandle årsakene til symptomene. Årsaker som kan være flere og sammensatt.
Karl Ludvig Reichelt forsket i mange år på mage- tarm problematikk. Gjennom dette banebrytende arbeidet fant han ut hvordan det er mulig å finne årsaken til en rekke psykiske tilstander, blant annet barneautisme. – Disse opiumslignende peptidene som finnes i enkelte matproteiner har den virkning at hjernen blir overstimulert, sier han.
Når tarmen ikke klarer å bryte ned peptidene, kan de gi en morfinliknende effekt som på sikt kan føre til mentale forstyrrelser. Han mener at ved å undersøke om det fantes peptider i urinen vil man kunne gi pasientene en riktigere behandling med blant annet tilrettelagt kosthold. Reichelt påpeker også at jo tidligere dette blir avdekket, desto bedre effekt vil de rette kostholdsendringer gi og pasienten vil kunne leve et normalt liv. Reichelt har forsket på dette siden han sluttet som overlege ved Gaustad sykehus og begynte å forske ved Rikshospitalet på slutten av 70-tallet.
Hans forskning har blitt publisert ved flere kjente universiteter, som blant annet John Hopkins Medical Institutt.
På grunn av manglende forskning på dette området, ifølge helsevesenet, er ikke disse prøvene vanlige å gjennomføre hos fastleger og på sykehus.”
Källor/utgångsmaterial till inlägg: