Dagdrömmande barn är sjuka och skall medicineras – om girighet och vansinne får lov att råda!
En ung man i sina bästa år konstaterar, enligt mig, helt riktigt, att: ”Katalogen av patologiserade och abnormiserade karaktärer måste växa för att försörja läkemedelsbolagen. Den här diagnosen är väl inte riktigt accepterad än, men företag som Eli Lilly ligger i startgroparna för att tjäna pengar på den.
Jag kan lugnt påstå att jag känner igen kriterierna på mig själv. Människor som jobbar efter att lära sig se helheten har en trögare start än de som lär sig linjärt. Tankspridd blir jag när jag har för många tankar att tänka samtidigt. Var har jag lagt dem tro… Dagdrömmeri, eller förmågan att koppla bort den ibland galna världen utanför, kan även vara en tillgång. Tro det eller ej men blyg har jag varit som få andra men det har jag jobbat bort.
Genom en diagnos kan man låsa in en persons egenskaper och få den att tro att den inte kan ta sig därifrån. Har man låg latent hämning kan dagdrömmeri vara ett skydd mot för mycket intryck. Ingen av egenskaperna har någon direkt koppling till intelligens. Däremot kan de vara en omväg för att lära sig. Man kan tänka sig en analogi med en liten båt som är lätt att få upp i fart men som är lika lätt att få stopp på med en stor båt som är svår att få upp i fart men blir svårare att stoppa.”
Jag själv var en blyg dagdrömmare
Själv kan jag berätta att jag var en dagdrömmare, tankspridd och mycket blyg individ samt mentalt mycket långsammare än vad jag är idag, fram till 45 års ålder – sedan lade jag om kosten vilket medförde att min obalans i biokemin balanserades upp (inklusive att pH-värdet normaliserades)! Jag klev ut i en ny värld och bestämde mig för att INGEN mer skulle få lov att gå så under 45 år UTAN möjligheter att få reda på vilka möjligheter det finns till ett friskare liv, utan dagdrömmeri – min hjärna låg som inlindad i bomull, oftast kändes det som att jag satt i en burk, lite utanför allt annat … troligen blev det värre efter måltiderna – men det begrep jag ju inte då! Jag trodde att det var så, mer eller mindre, för alla när jag var yngre! Sedan började jag känna mig som att jag höll på att få Alzheimers/demens … och DET var INTE trevligt! Kosten räddade mig!
Hur gjorde jag?
Jag lade, med hjälp av en kostvägledare, Kurt på pH-balans, om min kost. Detta innebar att jag skippade mjölk-, mjöl- och sockerprodukter, drack anis-, fänkål- och kummin-the’ alternativt tuggade i mig lite maskrosblad för att få i mig bitterämnen och få fart på levern, jag undvek rött kött och griskött i så stor utsträckning som möjligt, tog pH-kalk morgon, middag och kväll tillsammans med ett stort, ljummet glas vatten en halvtimme innan maten samt innan jag skulle gå bort på fest och dricka vin/äta skaldjur eftersom kalken är en god antihistamin och på så vis slapp jag mina migränanfall vid rödvinsintag. Till detta tog jag dagligen minst en drink gjord av 1 rågad tsk av vardera nypon- och nässelpulver samt blåbärsjuice och 1 msk kallpressad linfröolja samt ett par kapslar med tarmbakterier, ProbioZym. Jag höll mig friskare än någonsin på detta under minst 15 års tid – ännu piggare på hjärnkontoret blev jag då jag förstod att det var 100% som gällde 😉 Inte bara min blyghet, mitt dagdrömmeri, min tankspriddhet, min mentala och motoriska långsamhet avtog utan även min värk i rygg och i leder försvann på samma sätt som min ängslighet och mitt kontrollbehov avtog! Anledningen att jag gick till en kostvägledare var att jag hade en sådan besvärande mag- och tarmkatarr som accelererade allt eftersom åren gick. Min mag- och tarmkatarr försvann inom loppet av någon vecka – och med den min trötthet!