Torbjörn Sassersson har slagit huvudet på spiken i sin artikel om Susanne Bejerots artikel, Psykisk sjukdom under lupp.

Klart är att gifter och brister påverkar våra barns och ungdomars samt vuxnas mag- och tarm- samt nervsystem negativt – något som i sin tur påverkar dessa individers balans i biokemin. Gluten/mjöl- och kasein/mjölkprodukter är en av våra största triggare för att autoimmuna sjukdomar (=folksjukdomar) skall sätta igång! Beroende av hur känslig individen är, vilken obalans som uppstår etc. utvecklas olika former av folksjukdomar (om man skall sammanfatta det kort) – den obalans som uppstår i biokemin påverkar bland annat individens förmåga att delta i livets dagliga aktiviteter och relationer negativt. I dag benämner vi de symptom som uppstår med neuropsykiatriska, psykiatriska och/eller neuromuskulära diagnosnamn.

Tidigare såg vi endast folksjukdomar hos vuxna – vuxna människor utvecklade sakta men säkert psoriasis, reumatism, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar etc.

NU har dessa folksjukdomar krupit ned i åldrarna samtidigt som barn och unga med bland annat proteinintolerans – alternativt att de utsatts för överkonsumtion av de vita gifterna, inklusive socker – verkar vara än mer känsliga för de gifter och brister som i dag finns i mat, vacciner mm. vilket vi i dag kan iakttaga i form av olika gift- och bristsymptom hos dessa barn och ungdomar.
Förändring av barnets kost medför oftast en mycket positiv förändring av barnets avvikande beteenden, psykiska ohälsa: http://npif.no/index.php/var-mat-var-behandling ,  och  samt

Jag menar att så länge dessa symptom går att förändra positivt med hjälp av anpassad kost/diet och anpassade kosttillskott är det helt klart att det rör sig om förgiftnings- och bristsymptom – vilket innebär att det är felaktigt att benämna symptomen med neuropsykiatriska-, psykiatriska- och/eller neuromuskulära diagnosnamn så länge man inte givit barnet, individen, möjligheter prova en annan kost i minst tre, helst sex/sju månader. Jag anser, precis som den här mamman, att det är högst kriminellt att undanhålla information om vilka andra metoder som finns – i dag vet ju alla att det finns mediciner, terapeutiska samtal och specialpedagogik!
Med hjälp av anpassade och dagliga rörelseaktiviteter kan man oftast forcera den positiva utveckling som oftast sker – också något som läkare och andra legitimerade är skyldiga att informera om!

För mig känns det tragiskt att man, inom den upplysta psykiatrin, inte vågar lyfta fram all den forskning som visar hur vår mat och dryck kan vara en av de bidragande orsakerna till att individen utvecklar de symptom som vi i dag klassar som psykiska och neuropsykiatriska diagnoser – förnekandet innebär att man då tar ifrån patienterna rätten att få veta vilka andra möjligheter och val som finns i jakten på att bli friskare! Möjligheter till förändring av kost kan visa på att dessa barn och unga/patienter/individer utvecklar ett allt mindre behov av medicin, specialpedagogik och det terapeutiska samtalet! Kan det möjligen vara en av orsakerna bakom att man förtiger dessa möjligheter i denna, och liknande, artiklar?