Kategoriarkiv: Underkänslighet för stimuli

ADHD-diagnos och ADHD-medicinering har ökat markant …

Reflektion över debattartikel, Alltför många barn får ADHD-mediciner för lättvindigt, i GP:

Skenande psykisk ohälsa eller sjukvårdens misstag att inte ta reda på orsak till barnets symptombild ?

Psykisk ohälsa har ökat med 1000 procent hos flickor, enligt artikeln och man uppger att det i dag medicineras 7 0000 barn och unga med ADHD-medicin!

Sjukvårdens behandlings strategi nu för tiden är, enligt artikelförfattarna, läkemedel i ”första linjen” – något som, för mig, skvallrar om massiv okunskap inom dagens medicinstyrda sjukvård!

Barnets sviktande uppmärksamhet, koncentrationssvårigheter och överaktivitet skvallrar om avvikande balans i nervsystem inklusive hjärna vilket, i sin tur, skvallrar om avvikande balans i barnets tarmflora, så kallad dysbios, på grund av gifter och brister. Det bör påpekas att även det är vetenskapliga kunskaper precis som de andra tre kunskaperna – stress, psykosocial belastning och psykiska trauman – som de nämner i debattartikeln. De två sistnämnda leder ju, i sig, till det de nämner först, således till mer eller mindre stress.

Dysbios stör balansen i nervsystem inklusive hjärna. Avvikande balans i nervsystem inklusive hjärna utvecklar, i sin tur, avvikande beteenden. I artikeln talar man om Neuro Developmental Disorders – förkortas möjligen NDD … vilket står för utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser eller diversity, således olikheter, enligt artikeln.

Passus om diagnoskriterier och diagnostisering

I USA följer de, om jag förstått saken rätt, oftast diagnoskriterier enligt ICD-10. Socialstyrelsen skriver att det primära syftet med sjukdomsklassifikationen ICD (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems), är att möjliggöra klassificering och statistisk beskrivning av sjukdomar och andra hälsoproblem som är orsak till människors död eller kontakter med hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen skriver vidare att ”För klinisk diagnostik inom psykiatri används huvudsakligen DSM, som i många fall ger möjlighet till mer preciserade bedömningar av enskilda patienter. Man behöver dock notera skillnaden mellan att ställa en diagnos och att koda en diagnos. Socialstyrelsen bestämmer inte om eventuell användning av DSM i klinisk verksamhet.”

Enligt mig bör man se barnets symptombild – den vi lärt oss, via läkemedelsindustrins hårda styrning och utbildning av sjukvården sätta namn i form av diagnoser på – som ett hälsoproblem under tiden som man utreder och behandlar med utbildning/information om barnets speciella behov av bemötande vad gäller bland annat kompensation och stimulering.

OM det vore fel på dessa barns hjärnor

OM det vore fel på dessa barns hjärnor – som begreppet NPF (Neuro Psykiatrisk Funktionsnedsättning) står för – skulle det inte gå att förändra dessa barns avvikande beteenden i vissa av livets dagliga aktiviteter (ADL) och livets dagliga relationer (RDL) inom loppet av några veckor till månader med hjälp av daglig och anpassad kompensation och daglig och anpassad stimulering – vilket det de facto gör när den är individuellt anpassad (se nedan) utifrån bedömning!

Barnets avvikande beteenden i vissa av livets dagliga aktiviteter och relationer

I många fall kan man se det som en omognad, vilket nämns i artikeln, men även ord som för hårt hållen alternativt beskyddande föräldrar, föräldrar som inte uppfostrat sitt barn mm. kan förekomma när personal försöker bedöma varför barnet inte har utvecklat sig som andra barn gör.

Barnets avvikande utveckling beror dock oftast på en avvikande balans i barnets tarmflora, så kallad dysbios, vilket i sin tur utvecklar avvikande balans i barnets nervsystem inklusive hjärna vilket, i sin tur, utvecklar avvikande fysiska och/eller psykiska beteenden.

Anpassad pedagogik

I artikeln nämner man även anpassad pedagogik. Anpassad pedagogik handlar inte allt för sällan om ovan nämnda anpassad kompensation – och även även viss anpassad stimulering. Anpassningar skall vara individuellt anpassade utefter barnets dolda funktionshinder inom området känsel – vilka i sig leder till utveckling av vad man i artikeln benämner utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser. Dessa utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser kan således oftast balanseras upp inom loppet av 3 till 7 månader med hjälp av insatta åtgärder som kompensation och stimulering!

Risk- och orsaksfaktorer

Risk- och orsaksfaktorer är helt enkelt de gifter och brister som vi dagligen utsätter barnet för. Enbart mjöl-, mjölk- och sockerprodukter kan ju, i sig, i en redan obalanserad kropp (tarm- och nervsystem) utveckla en kropp som är i ständig stress på grund av att kroppen försöker rensa ut alla gifter som tillförs den. Jämför med en kropp som blivit utsatt för för mycket alkohol. Vi är alla olika. en del berörs inte av två stora glas medan andra kan bli sjuka i någon dag eller två osv.

Nämnda åtgärder, i artikeln och i denna reflektion, ska definitivt ges högsta prioritet och ingå i första linjens behandling eftersom barn föds med behov av bra mat – där barnets speciella behov måste tillgodoses – liksom bra näring och roliga rörelseaktiviteter. Barn föds oftast inte med speciellt behov av mediciner. Barns positiva utveckling sker genom God Vård där man tar hänsyn till barnets speciella behov av bemötande – vilket gav strålande behandlingsresultat mellan 1985 till 1998. Den skenande ohälsan växer i takt med onyttigt levnadsstil i samhället.

 

https://www.gp.se/debatt/alltf%C3%B6r-m%C3%A5nga-barn-f%C3%A5r-adhd-mediciner-f%C3%B6r-l%C3%A4ttvindigt-1.90256980

Proteinintolerans kan ge autismliknande symptom

Proteinintolerans kan ge autismliknande symptom                                                   april 2020

TV-Helse skriver att ”Orsaken till barnautism (Min kommentar: hos äldre och vuxna avspeglar det sig i form av de symptom som vi benämner med bl.a. psykos och schizofreni) kommer från maten. Det är opiumliknande peptider som finns i enkla matproteiner och har en påverkan på hjärnan i form av överstimulering. Karl Ludvig Reichelt forskade i många år på mage-tarm-problematik och dess orsaker.”

Ger du ditt barn kost som förändrar barnets nervsystem och dess funktioner?

Karl Reichelt, säger i den här intervjun, att ”De opioida peptiderna verkar direkt på hjärnans utveckling” – ju äldre du blir, desto större restsymptom! Jag var 45 år då jag lade om min kost. Det var fantastiskt att komma ut ur den bubblan, konservburken!

Det var Karl Reichelt och hans kollegor i NPIF (Norsk Protein Intolernase Forening – numera Mat og Atferd), Dr Gunnar Brönnstad och Dr Geir Flatabö och alla de underbara människorna som fanns i den föreningen, bl.a. Hildegun Flatabö samt de andra DAN!-läkarna (Defeat Autism Now! – jag kommer in med en artikel om dessa läkare nästa gång) som kom till de konferenser de arrangerade, DAN! konferenser, i Oslo genom NPIF.

De kunskaper som dessa konferenser förmedlade, senare via DAN! läkaren Geir Flatabö’s utbildningar via NPIF, och via den samlade kunskap som professor Tore Midtvedt förmedlat via sin forskning (se bilden på hans träd) har givit mig en insikt som ingen inom dagens sjukvård ännu lyckats förmedla!

Dagens forskning visar att avvikande tarmflora utvecklar avvikande beteenden

Dagens beprövade erfarenhet och forskning visar att avvikande tarmflora, dysbios, bl.a. utvecklar avvikande beteenden

Insikten – min förståelse över varför jag varit som jag var som barn och unga, varför ett par av mina egna barn och en del av mina familjehemsbarn varit som de varit – har givit mig beprövad erfarenhet och kunskap som kan spridas vidare, eftersom det har bättre effekt än de effekter jag fått äran att beskåda innanför Barnhabiliteringens och Barnpsykiatrins väggar under åren 1985 till 2017!

Grunden till min evidensbaserade praktik byggdes under dessa år

Kombinationen med att jag då arbetade med sensomotorisk stimulering inom Barn- och ungdomshabiliteringen blev, med hjälp av några kollegor, början till att ”allt” föll på plats: basen för ett mer balanserat liv börjar med balans i tarmfloran, så kallad eubios!

Opioida peptider påverkar nervsystemet och förmåga att känna in och automatisera minsta lilla rörelse vilket påverkar förmåga att snabbt och precist agera i aktivitet och relation!

Opioida peptider, liksom alkohol och andra droger, har en negativ effekt på nervsystemet och vår förmåga att känna in och agera – ju mer obalans i systemet desto svårare funktionsnedsättning! Obalansen dessa gifter orsakar i tarmflora och nervsystem påverkar oss olika, en del får svårt att härma, andra att koncentrera sig, att tala, att skriva etc.

Tar vi bort drogerna, inklusive de opioida peptiderna, tar vi bort en hel del av individens nedsatta förmåga – det går fort med de opioida peptider som härstammar från mjölk- och sojaprodukter men kan ta flera månader upp till ett år för de opioider som härstammar från mjölprodukter!

Fokus måste ligga på att balansera upp den  utarmade tarmfloran och den utarmade, näringsfattiga kroppen och knoppen i samklang med att barnet känner att det blir sedd, att det kan göra som andra barn gör – fast så här i stället!

Stimulering via kost och kosttillskott är O. Kompensation är A. Stimulering via rörelse är bra. Rörelsestimulering kan ske via anpassad massage, ljudstimulering, ögonstimulering, lek- och fritidsaktivitet, sensomotorisk stimulering – men utan basen, balans i tarmflora, kommer vi inte hela vägen fram! Kompensation måste således in som prio ett så att barnet känner att ”Jag kan – fast så här i stället – jag duger!” under tiden som balansering sker, sakta men säkert, med hjälp av kost med kosttillskott! Det tar tid att balansera om ett system. Minst tre månader – ibland upp till 7 månader eller mer.

Barnets förmåga delta i aktiviteter påverkas negativt eftersom det har en underkänslighet för stimuli via led- och muskelsinnet vilket medverkar till att barnet inte kan göra som andra barn gör. Vissa aktiviteter går bättre, andra sämre (mer eller mindre beroende av grad av underkänslighet och i vilken kombination med överkänslighet). Barnet har svårigheter med att känna in och automatisera vilket bl.a. påverkar förmåga att suga, svälja, tugga, härma, tala, klä av och på sig, rita, skriva, läsa, cykla, simma etc.

Det gäller att försöka komma på hur barnet kan få lov att kompensera sina dolda funktionshinder i olika aktiviteter så att vi ger det möjligheter göra som andra barn gör och således får lov känna att ”jag kan – jag vill – jag duger – fast så här istället!”

Relationerna påverkas eftersom barn med opioida peptider i nervsystemet ”lever i en bubbla, eller en burk” och bl.a. har en nedsatt förmåga möta blicken – oftast pga. deras nedsatta förmåga automatisera ögonrörelsen i kombination med en svår överkänslighet för stimuli via beröring (bedömning visar oftast vad det beror på). Deras överkänslighet för stimuli via balanssystemet påverkar deras förmåga delta i motoriska aktiviteter som kräver samverkan med balanssinnet (vilket de flesta aktiviteter gör) – men överkänsligheten kan även vara dem till godo i vissa aktiviteter som att ex utveckla förmåga att rita, skriva, skapa ordning. Överkänslighet för stimuli via ljud, ljus, lukt och smak påverkar deras utveckling negativt vad gäller att delta i relationen med andra.

Överkänsligheten kan vara dem till godo i vissa aktiviteter och kan medverka till att de oftast har full kontroll och kräver att var sak har sin plats – de kan bli vansinnigt iksiga om man stör den ordning de kräver.

Beroende av mjöl-, mjölk- och sockerprodukter – det gäller att ta bort den kost som ger dem opioida petider, de blir oftast beroende av den kosten, och den kost som utarmar deras tarmflora – deras biologiska påverkan går att förändra med hjälp av kost och kosttillskott! Ju tidigare desto bättre!

Hjärnskada kan, enligt Karl Reichelt, uppstå pga. att kropp och knopp inte får den balans som krävs för att få möjligheter bli frisk i tid. Medicinering eller psykoterapi mot opioida peptider? Nej, nej, nej! Fel i familjen? Ja, möjligen på tarmflorenivå! Det ÄR nödvändigt att lägga om kosten och att ta kosttillskott för att försöka balansera om tarmfloran och för att få bort de opioida peptiderna. Ha tålamod i minst 3, helst 6 månader, för att se vilken effekt det ger.

Ibland kan man behöva komplettera med andra metoder – antingen för att forcera den positiva utveckling som oftast sker med hjälp av kost med kosttillskott och rörelsestimulering eller så för att avgifta barnets kropp från gifter som det ex. fått i sig via kost med bekämpningsmedel eller andra tillsatser liksom vid tandlagning med amalgan eller via vaccin med kvicksilver och andra främmande ämnen etc.

Enligt Karl Reichelts kunskaper är:

  • de prover man tar inte tillförlitliga
  • dubbelblind tester meningslösa eftersom varje individ är unik
  • forskningsbaserade kunskaper oftast körs i för kort tid (Det enda jag känner till är det projekt som professor Martin Ingvar lyfte fram om depressiv kost)

 ”Lege og forsker Karl Ludvig Reichelt(f. 1933) forteller, før sin bortgang i 2016, i dette intervjuet med TV-Helse hvordan proteinintoleranser kan medfører sterke symptomer og i verste fall før til barneautisme. Hans tilnærming var å behandle årsakene til symptomene. Årsaker som kan være flere og sammensatt.

Karl Ludvig Reichelt forsket i mange år på mage- tarm problematikk. Gjennom dette banebrytende arbeidet fant han ut hvordan det er mulig å finne årsaken til en rekke psykiske tilstander, blant annet barneautisme.  – Disse opiumslignende peptidene som finnes i enkelte matproteiner har den virkning at hjernen blir overstimulert, sier han.

Når tarmen ikke klarer å bryte ned peptidene, kan de gi en morfinliknende effekt som på sikt kan føre til mentale forstyrrelser. Han mener at ved å undersøke om det fantes peptider i urinen vil man kunne gi pasientene en riktigere behandling med blant annet tilrettelagt kosthold. Reichelt påpeker også at jo tidligere dette blir avdekket, desto bedre effekt vil de rette kostholdsendringer gi og pasienten vil kunne leve et normalt liv. Reichelt har forsket på dette siden han sluttet som overlege ved Gaustad sykehus og begynte å forske ved Rikshospitalet på slutten av 70-tallet.

Hans forskning har blitt publisert ved flere kjente universiteter, som blant annet John Hopkins Medical Institutt.

På grunn av manglende forskning på dette området, ifølge helsevesenet, er ikke disse prøvene vanlige å gjennomføre hos fastleger og på sykehus.”

Källor/utgångsmaterial till inlägg:

https://youtu.be/xK5dX8MGlzg

https://www.tv-helse.no/karl-ludvig-reichelt-autisme/