Kategoriarkiv: Medicinering av neuropsykiatriska och psykiatriska funktionshinder

ADHD-medicinering ger betydligt sämre behandlingsresultat än anpassad aktivitet, kost och sömn

Än så länge ger medicinering sämre behandlingsresultat än anpassad aktivitet, kost och sömn – tills någon bevisat motsatsen!

Medicineringen gäller inte enbart de symptom som vi i dag ser som symptom till ADHD utan all medicinering av det som vi i dag kallar för neuropsykiatriska funktionshinder – där medicinering endast verkar ”ge sig på” symptomen under kortare period samtidigt som grundproblematiken kvarstår eftersom förgiftning och brister ger fortsatt försämrad utveckling av barnets förmåga känna in sig själv och sin omvärld – vilket avspeglar sig i barnets avvikande beteenden, både fysiskt och psykiskt.

  • Statliga rapporter ifrågasätter behandling av ADHD: En rapport som ifrågasätter såväl diagnosinstrument som behandling av adhd har mött många reaktioner. Risken är att den kan medföra att nuvarande arbetssätt klassas som skräp, anser Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap vid Karolinska Institutet.
  •  SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, slår fast att det behövs mer forskning kring både diagnostik och behandling av ADHD och autismspektrumtillstånd i rapporten ”Om psykiatrisk diagnos och behandling” – således ifrågasätts dagens neuropsykiatriska metoder!
  •  En av huvudforskarna i världens största långtidsstudie av ADHD avslöjar nu att barnen drabbades av tillväxthämningar, de utvecklades inte som de skulle, och ”för det andra fanns det inga positiva effekter – inga alls”. De tidigare publicerade resultaten av världens största långtidsstudie av ADHD-behandling, den så kallade MTA-studien, har använts av läkemedelsbolag och psykiatriker världen över för att driva upp utskrivningen av amfetamin till barn. Den svenska Socialstyrelsens rapport, ADHD hos barn och vuxna, bygger i avgörande delar på denna studie – speciellt i rekommendationerna om att ge amfetamin till barnen. NU säger alltså en av huvudforskarna i den amerikanska studien, professor William Pelham, att fortsatt uppföljning av barnen visat att de drabbades av tillväxthämningar, och att de ADHD-droger som barnen fick bara kortsiktigt fick dem att bete sig bättre, långsiktigt hade de inga sådana effekter. Han säger vidare: ”Och den informationen måste göras mycket klar för föräldrar.” Pelham erkänner också att man tidigare överdrivit effekterna av medicinen – man ljög med andra ord för föräldrar och myndigheter. Avslöjandet gjordes i BBC-programmet Panorama, What next for Craig, måndagen den 12 november 2007.
  • Nils Simonson som arbetat som läkare och kirurg vittnar om de omfattande mutorna inom läkemedelsbranschen och den osunda användningen av antidepressiva läkemedel, publicerad 27 april 2014. Ungdomarna informeras inte om den ökade självmordsrisken och inte heller föräldrarna. Den är hos unga så hög att man nu i USA måste skriva in det på bipacksedlarna. Läkemedelsindustrin har sedan början av 1990-talet vetat att självmordsfrekvensen ökar hos unga som sätts på Antidepressiva eller så kallade SSRI-preparat.
  •  Riskabel övertro på ADHD-medicinering. Då medicinering av barn med adhd har blivit en så utbredd praxis, i USA och ett stort antal andra länder – bland annat Sverige – måste vi i dessa samhällen ställa oss följande fråga: ”Visar forskningen att sådan medicinering hjälper barn med en adhd-diagnos att med framgång växa upp till välmående och välfungerande vuxna?”

Psykisk sjukdom under lupp och sjukvårdens insatser under lupp

Torbjörn Sassersson har slagit huvudet på spiken i sin artikel om Susanne Bejerots artikel, Psykisk sjukdom under lupp.

Klart är att gifter och brister påverkar våra barns och ungdomars samt vuxnas mag- och tarm- samt nervsystem negativt – något som i sin tur påverkar dessa individers balans i biokemin. Gluten/mjöl- och kasein/mjölkprodukter är en av våra största triggare för att autoimmuna sjukdomar (=folksjukdomar) skall sätta igång! Beroende av hur känslig individen är, vilken obalans som uppstår etc. utvecklas olika former av folksjukdomar (om man skall sammanfatta det kort) – den obalans som uppstår i biokemin påverkar bland annat individens förmåga att delta i livets dagliga aktiviteter och relationer negativt. I dag benämner vi de symptom som uppstår med neuropsykiatriska, psykiatriska och/eller neuromuskulära diagnosnamn.

Tidigare såg vi endast folksjukdomar hos vuxna – vuxna människor utvecklade sakta men säkert psoriasis, reumatism, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar etc.

NU har dessa folksjukdomar krupit ned i åldrarna samtidigt som barn och unga med bland annat proteinintolerans – alternativt att de utsatts för överkonsumtion av de vita gifterna, inklusive socker – verkar vara än mer känsliga för de gifter och brister som i dag finns i mat, vacciner mm. vilket vi i dag kan iakttaga i form av olika gift- och bristsymptom hos dessa barn och ungdomar.
Förändring av barnets kost medför oftast en mycket positiv förändring av barnets avvikande beteenden, psykiska ohälsa: http://npif.no/index.php/var-mat-var-behandling ,  och  samt

Jag menar att så länge dessa symptom går att förändra positivt med hjälp av anpassad kost/diet och anpassade kosttillskott är det helt klart att det rör sig om förgiftnings- och bristsymptom – vilket innebär att det är felaktigt att benämna symptomen med neuropsykiatriska-, psykiatriska- och/eller neuromuskulära diagnosnamn så länge man inte givit barnet, individen, möjligheter prova en annan kost i minst tre, helst sex/sju månader. Jag anser, precis som den här mamman, att det är högst kriminellt att undanhålla information om vilka andra metoder som finns – i dag vet ju alla att det finns mediciner, terapeutiska samtal och specialpedagogik!
Med hjälp av anpassade och dagliga rörelseaktiviteter kan man oftast forcera den positiva utveckling som oftast sker – också något som läkare och andra legitimerade är skyldiga att informera om!

För mig känns det tragiskt att man, inom den upplysta psykiatrin, inte vågar lyfta fram all den forskning som visar hur vår mat och dryck kan vara en av de bidragande orsakerna till att individen utvecklar de symptom som vi i dag klassar som psykiska och neuropsykiatriska diagnoser – förnekandet innebär att man då tar ifrån patienterna rätten att få veta vilka andra möjligheter och val som finns i jakten på att bli friskare! Möjligheter till förändring av kost kan visa på att dessa barn och unga/patienter/individer utvecklar ett allt mindre behov av medicin, specialpedagogik och det terapeutiska samtalet! Kan det möjligen vara en av orsakerna bakom att man förtiger dessa möjligheter i denna, och liknande, artiklar?

ADHD-diagnoser ökar lavinartat – i takt med att intag av processad kost ökar lavinartat

Är det rätt att medicinera med amfetaminbaserade preparat mot ADHD när det ännu saknas tillräckligt med forskning? Är det bara ett sätt att få lugn och ro bland stökiga barn under tiden man forskar? Det undrar Vardagsfilosofen i P4 Förmiddag, Ulf Lundgren – lyssna till hans radioprogram här!

Här finns en del artiklar att höja på ögonbrynen åt. Ett exempel är artikeln som handlar om hur Concerta köpt upp Björn Kadesjö och Socialstyrelsen. En annan handlar om ADHD-industrin och Björn Kadesjö. En tredje handlar om att Concerta bevisligen inte är läkande och i den fjärde artikeln finns funderingar om vilka biverkningar som rapporteras till läkemedelsverket – mina egna erfarenheter säger mig att det knappast är några, inte ens om barnet hamnar i svårt delirium-tillstånd!

Även en statlig rapport ifrågasätter behandling samt uppföljning av neuropsykiatriska funktionshinder såsom exempelvis ADHD – man säger att ”Det krävs mer forskning för att ta reda på hur metoder för både diagnostik och behandling av ADHD respektive ASD (autism-spektrum-tillstånd) fungerar. Vissa läkemedel har på kort sikt visats lindra ADHD-symtom, men risken för biverkningar på lång sikt är oklar.

John Breeding är läkare och psykiatriker med en tydlig åsikt om den medicinska termens äkthet. På hans sida hittar man videodokumentationer där han pratar om medicinska fakta och medicin industrins tydliga arbete att sälja mer. Titta även in under ”links” där man kan komma vidare till ytterligare källor som är kritiska till den standardiserade diagnostiseringen och medicineringen av ”ADHD”.

Världens största långtidsstudie av ADHD-behandling förvrängdes till medicinerings fördel

En av huvudforskarna i världens största långtidsstudie av ADHD, den så kallade MTA-studien, avslöjar nu att barnen drabbades av tillväxthämningar, de utvecklades inte som de skulle, och ”för det andra fanns det inga positiva effekter – inga alls”. Studien användes, från början, av läkemedelsbolag och psykiatriker världen över för att driva upp utskrivningen av amfetamin till barn.

Den svenska Socialstyrelsens rapport om ADHD hos barn och vuxna, bygger i avgörande delar på denna studie – speciellt i rekommendationerna om att ge amfetamin till barnen – och nu säger en av huvudforskarna i den amerikanska studien, professor William Pelham, att fortsatt uppföljning av barnen har visat att de drabbades av tillväxthämningar, och att den ADHD-medicinering som barnen fick bara kortsiktigt fick dem att bete sig bättre – långsiktigt hade de inga sådana effekter. Han säger vidare att ”Den informationen måste göras mycket klar för föräldrar.” Pelham erkänner att man tidigare överdrivit effekterna av medicinen – man ljög med andra ord för föräldrar och myndigheter.

Ovanstående avslöjande gjordes via BBC-programmet Panorama, What next for Craig, måndagen den 12 november 2007.

Alla stora långtidsstudier pekar åt samma håll, nämligen att ADHD-medicinering inte ger några positiva effekter, bara skador precis som läkemedelsvärlden ger till känna!

Studien har sedan följts upp med jämna mellanrum, utvärderingar har utförts, och år 2012 verkar det som att studien aldrig har existerat! William Pelham berättar att man i den tidiga studien överskattade de positiva effekterna av medicinering, att de trodde att om barnen medicinerades längre så skulle resultatet bli bättre … men det de trodde stämde inte – det fanns inga positiva effekter, inga bevis för att medicinering är bättre än ingenting! Det fanns inga bevis alls! Man kom fram till att det kortsiktigt kan hjälpa barnet att uppföra sig bättre, med medicinering, men på längre sikt hjälpte det inte med medicinering – och denna information anser Pelham att föräldrar måste få ta del av och vara mycket medvetna om.

Den tidiga överoptimismen låg till grund för socialstyrelsen kunskapsöversikt från 2002 och har motiverat till våldsamt accelererande av medicinering i Sverige under det senaste decenniet. Peter Jensen, en annan av studiens ledande forskare säger: ”Vi gjorde den bästa undersökning som någonsin utförts på denna planet”. Men när SBU knäpper med fingrarna så ”vips” är MTA-studien försvunnen! Den finns inte längre! Och således finns det inte heller några negativa långtidsundersökningar att ta hänsyn till när man medicinerar våra barn och unga … Frågan är om detta förfaringssätt kan kallas för vetenskap?

Intressant i sammanhanget kan bland annat vara ett föredrag om neuroleptika, antidepressiva mm. och dess negativa effekter, av Dr Robert Whitaker, eftersom neuroleptika och antidepressiva är en relativt vanlig medicinering till våra barn och unga som i dag diagnostiserats som ADHD – medicinernas så kallade ”cocktail-effekter” finns det i dag noll studier om vad gäller positiva eller negativa effekter på våra barns och ungdomars nervsystem och utveckling av beteenden eller deras psykiska och fysiska hälsa …

Jag vill även dela med mig av ett annat intressant inlägg från youtube, där en mamma berättar att ”Min 5-årige son med diagnos ADHD fick Concerta och blev på grund av det känslomässigt labil. Därefter ordinerades han också Zoloft och blev efter några veckor som besatt att hoppa ner från taket från vårt hus och kröp runt på golvet och skällde som en hund”

Kunskaperna om att ny forskning (2011-11-26) visar att en tredjedel av de patienter som insjuknar och söker vård har insjuknat på grund av sina mediciner gör inte tillvaron för våra barn med föräldrar ett dugg lättare – förändring av avvikande beteenden kan ske genom kost, kompensation och rörelse.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, har varken förordat anpassad kost eller anpassad rörelse för de barn och unga med psykisk ohälsa som man vårdar – trots att det bevisligen, genom beprövad erfarenhet och studier, visat sig ge mycket positiva ”behandlingsresultat” (varken kost eller rörelse är behandling – enbart förändrat bemötande utefter barnets speciella behov)!

Samtidigt bör man bli medveten om, i dessa tider, att det sker inga dödsfall av kosttillskott men däremot över 700 tusen dödsfall av medicinering.